Utställningen Black Soil A Journey through Poland Cato Lein

„Fotografi är framför allt ett sätt att se. Fotografier är detaljer” har Susan Sontag skrivit och dessa ord verkar stämma väl med Cato Leins syn på fotokonsten.

- Det att vara fotograf är att lära sig att ta fram en detalj och förmedla den vidare till betraktaren på ett sådant sätt att hen bli berörd. Jag vill förmedla den känsla som växer inom mig när jag tittar. Det är det som är fotografins essens.

Vemod och längtan till någonting som är svårt att beskriva utgör det innersta väsen i utställningen „Black Soil”. Projektet är resultatet av ett experiment då bilderna vi ser blev tagna mellan Leins uppdrag som porträttfotograf. Han har gjort flera resor till Polen genom åren för att fotografera polska författare, översättare och andra kulturaktörer och han har haft två stora soloutställningar på andra sidan Östersjön, men det vi ser i hans nya projekt är fotografier som har blivit till när det fanns tid över.

- Dessa bilder har jag tagit på min lediga tid då jag inte är fotograf. Det är droppar av Polen, inte alls typiska, kanske till och med svåra att känna igen – säger han.

Känd för hans originella och idérika porträtt av världens författare vill han denna gång överraska publiken med ett annorlunda bildspråk. Han vill gärna bryta ner föreställningar om vad som är bra och dålig fotografi och visa att man kan göra konstnärliga bilder av i princip vad som helst och när som helst. Bilderna får även vara oskarpa, icke-perfekta, det är just det som är mest intressant. I utställningen ingår till och med mobilbilder som han tog på flyget till Gdańsk och på tåget till Warszawa. Här finns också analoga och digitala bilder tagna i Katowice, Gliwice, Gdańsk och Kraków, svart-vita berättelser om möten med obekanta människor, om besök i privata lägenheter, om det man ser på gatan, genom fönstren, långt borta ifrån turiststråken. Grå och drömliknande landskap, surrealistiska stämningar, molnigt och trist väder, nostalgiska rum, polska prydliga spetsgardiner, sorgsna människogestalter, någon okänd man som st r och röker i fönstret, en brud i kyrkan med ett oskarpt ansikte…

Betraktare kunniga inom den polska kulturscenen kommer att känna igen författarnas Stefan Chwin och Joanna Bators ansikten. Andra kommer säkert att försöka komma på var vissa stadsmotiv finns som vi får beskåda genom Leins ögon: gamla arbetarområden i Gdańsk med förfallna hus där varvsarbetare en gång bodde, spännande höghus i den tunga industristaden Katowice: modernistiska „Stjärnor” ritade av arkitekten Henryk Buszko eller ”Superjednostka” - den polska motsvarigheten till Unité d'Habitation (utvecklad av Le Corbusier) - ett gigantiskt bostadskomplex med 762 lägenheter där 1300 människor bor. Svart och vitt. Grått. Vemodigt.

• Det är kanske lite klichéartat men polacker är ett vemodigt folk som jag upplever det. Och om man besöker Polen under fel årstid så är det också ett väldigt grått land… ett land med många åkrar, därför har jag valt namnet Black Soil till utställningen – säger Lein.

Den polska melankolin känns på något sätt vacker och väldigt nära Leins egna rötter, den påminner om hans hemtrakter, om Nordnorge

• I Båtsfjord finns det också vemodigt folk, lite ödsligt... Även den polska humorn är av samma typ som i Nordnorge, bitsk, ironisk, giftig och lite vemodig.

Alla bilder man tar är ett slags självporträtt, det är fotografen själv som väljer bland många just denna fotografi som känns rätt. Det är en mycket intuitiv process enligt Lein, det är känslan som bestämmer. Bra bilder överraskar på samma sätt som bra resor.

- Det som överraskade mig i Polen var att allt var så mycket vänligare än jag trodde, att polacker är så fantastisk trevliga – berättar Lein. - Jag har varit hemma hos många, jag älskar polsk mat, allt det syrliga och mastiga och gärna vodka på det. Då blir man sittande... Jag kan tycka att polacker är generellt ett väldigt poetiskt folk.

Ett fotografi är bara ett fragment. Ett spår av något. De spår som Leins bilder lämnar är alltid oförglömliga. Man vill se och känna mer.

Cato Lein- en av Sveriges mest älskade fotografer, föddes i Båtsfjord, Norge i 1957, flyttade till Stockholm på 1980 talet, mest känd för sina författarporträtt, ikoniska bilder på Astrid Lindgren, Zadie Smith, Paul Auster, Susan Sontag m.fl.. Arbetade i många år åt de stora bokförlagen och för Dagens Nyheter .

Katarzyna Tubylewicz, 2016