Energiföretagens hemställan ett steg i fel riktning

Energiföretagen (fd. Svensk Fjärrvärme) insände till näringsdepartementet per den 25 oktober en hemställan om ändring i förordning (2016:881) om statligt investeringsstöd för hyresbostäder och bostäder för studerande. Svenska Kyl & Värmepumpföreningen vill genom att bemöta Energiföretagens hemställan ge näringsdepartementet vår branschs syn i frågan. Vi tror att det kan vara extra viktigt då Energiföretagen genom sitt namnbyte kan ge sken av att de representerar hela ”energibranschen” vilket är något som inte stämmer. 

Energiföretagen lyfter i sin hemställan framförallt fram två argument till varför de anser att det krävs en ändring i förordning. Det ena är att man är upprörd över att stöden i flera fall används för att bekosta energieffektiviseringsåtgärder som riskerar att konkurrera med den produkt som Energiföretagens medlemsföretag levererar, nämligen fjärrvärme. Det andra man är upprörd över är att det betalats ut eller riskerar att utbetalas stöd som överstiger kostnaderna för själva energieffektiviseringsåtgärderna. Energiföretagen vill gärna påtala att det andra problemet skulle vara en konsekvens av det första problemet. Vi vill påstå att det här handlar om helt skilda problem. 

Vi har naturligtvis stor förståelse för att Energiföretagen och deras medlemsföretag känner en stor frustration över att behöva utsättas för konkurrens när det historiskt sett varit något som fjärrvärmeföretag inte behövt bekymra sig för. Lika frustrerande måste det vara att staten betalar ut investeringsstöd med en teknikneutral utgångspunkt istället för att favorisera fjärrvärmen som teknikval. Vi är dock av åsikten att statliga stöd alltid skall vara teknikneutrala samt att konkurrens i slutändan främjar ny teknik och driver ner priset och kostnaderna för medborgarna.

Att Energiföretagen sedan har en stark önskan om att det i all lagstiftning som rör byggnader och deras energiprestanda är använd energi och inte köpt energi som skall räknas torde inte ha undgått någon i vare sig branschen eller på regeringskansliet. Vi vill dock passa på att påminna om att det enligt EU:s energiprestandadirektiv, både i den tidigare och nuvarande nyutgivna versionen, är köpt energi som är det som ska räknas. Att diskutera alternativ till detta är inte meningsfullt annat än om de tas upp i diskussioner på EU-nivå.

Vad gäller de exempel som Energiföretagen lyfter fram kring investeringsbidrag som har eller riskerar att överstiga de faktiska kostnaderna för åtgärderna är det naturligtvis inget som vi ser positivt på. Vi ställer oss dock frågande till om det är nödvändigt med en ändring i förordningen för att stävja detta problem. Enligt 17 § (2016:881) skall Länsstyrelsen fatta ett utbetalningsbeslut efter det att byggnadsprojektet färdigställts. Om de exempel som Energiföretagen lagt fram faktiskt stämmer tyder det på att Länsstyrelsen fattat ett felaktigt beslut exempelvis genom att stödmottagaren uppgett felaktiga uppgifter i sin ansökan. Det bör då vara upp till Länsstyrelsen att återkräva dessa belopp med stöd av 23 §. Vi vill dock återigen poängtera att ett missbruk av stödsystemet inte har något att göra med valet av teknik för energieffektivisering.

Vi uppmanar näringsdepartementet att avslå Energiföretagens hemställan om ändring i förordning (2016:881) om statligt investeringsstöd för hyresbostäder och bostäder för studerande.