Fjärrvärmebolagen agerar som monopolister

Fjärrvärmebolagen har börjat agera som monopolister. De vill inte ha några alternativ och metoderna är allt annat än schyssta. Lyckligtvis har konsumenterna börjat protestera, de vill inte bli utnyttjade. Frågan man ställer sig är vart det politiska ansvaret tagit vägen i dessa bolag. (Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle den 13 augusti)

Genom hårt lobbyarbete har fjärrvärmebolagen lyckats etablera sitt distributionssystem i nästan alla kommuner i landet. I många fall med kommunen som hel- eller delägare. Fjärrvärmenäten har byggts upp oberoende om det varit en bra affär eller inte för kommunen, kunden eller miljön.

Motivet för fjärrvärmenäten var historiskt att komma bort från kolet och oljan som energislag. Det var på 70- och 80-talet. Då fanns goda skäl att bygga ett nät som kunde effektivisera distributionen till hushållen. Därför satsade kommunerna på fjärrvärmen.

På senare år har något hänt. Kunderna har ledsnat på att betala höga energiavgifter, få dålig service och ta emot värmeleveranser från icke miljövänliga produktionssätt. Utvecklingen på energiområdet har varit fantastisk. I dag finns mängder med alternativ, som exempelvis värmepumpar, solpaneler eller biobränsle. De erbjuder alla god ekonomi och är baserade på förnyelsebar energi.

Hur har företrädare för fjärrvärmen reagerat på detta? Jo, de har klagat högljutt. När Akademiska Hus nyligen valde att satsa på värmepumpar istället för att köpa fjärrvärme försökte branschföreträdarna få regeringen att gripa in. Att Akademiska Hus sparar en massa pengar i uppvärmningskostnader, minskar sin miljöpåverkan påtagligt och driver sina anläggningar med 100 procent grön el betydde ingenting.

Det är ett exempel på hur fjärrvärmföreträdarna agerar mot myndigheter. Men vad har de gjort mot andra fastighetsägare och enskilda konsumenter? Jo, här förekommer ett batteri av åtgärder. Exempelvis att helt enkelt förbjuda värmepumpinstallationer och tvinga kommuninnevånarna att ansluta sig till det lokala energibolaget - denna metod används dock inte längre eftersom man förlorat i domstol ett antal gånger. Andra sätt är att införa speciella regler kring grundvattentäkter eller att förlänga handläggningstiderna vid borransökningar.

Ett inte alltför djärvt antagande är att det kommunala ägandet i bolagen har spelat en viss roll i dessa beslut.

Den senaste metoden är ett slags ”kreativ prissättning”. Vi har fått information om att det förekommer att det lokala fjärrvärmebolaget, när det förstår att de håller på att förlora en kund, kraftigt sänker priset till den kunden. Det har erbjudits uppemot 40 procent rabatt.

I ett annat fall valde energibolaget att dra tillbaka erbjudandet när vårt medlemsföretag frågade om det var okej att han gick ut i lokalpressen och informerade fjärrvärmebolagets övriga kunder om de nya prisnivåerna.

Fjärrvärmebolagen har börjat agera som monopolister. De vill inte ha några alternativ och metoderna är allt annat än schyssta. Lyckligtvis har konsumenterna börjat protestera, de vill inte bli utnyttjade. Frågan man ställer sig är vart det politiska ansvaret tagit vägen i dessa bolag.

Detta handlar inte om kritik mot fjärrvärmen som sådan. Det vi vänder oss emot är att fjärrvärmen ska vara det enda alternativet och att den har getts en offentlig särställning i förhållande till andra energilösningar.

Det måste vara de enskilda konsumenterna som ska avgöra vad som är bäst för deras hushåll. Olika tekniker och lösningar ska ha samma möjligheter att kunna konkurrera och på så sätt bidra till en utveckling i hela energibranschen - vilket också är det bästa för miljön.

En energimarknad med sund konkurrens behöver därför ha:

1. Lika villkor för alla energislag.

2. Miljöincitament som är transparenta.

3. Stopp för kommunala intressen hos energileverantörerna.

Per Jonasson, vd Svenska Kyl & Värmepumpsföreningen