Debattsvar: Länsstyrelsen i Dalarnas län följer nationella beslut och riktlinjer för länets rovdjursförvaltning

De senaste dagarna har Dalarnas två jägarorganisationer i debattinlägg i Dalarnas Tidningar ifrågasatt Länsstyrelsens förslag till fördelning av varg. Vi vill här bemöta kritiken och beskriva hur skillnaden mellan regionala önskemål och nationella riktlinjer ser ut.

Förra fredagen lämnade länsstyrelserna i mellersta förvaltningsområdet (som består av 8 län, varav Dalarna är ett) förslag om länsvis fördelning av varg till Naturvårdsverket. Förslaget utgår från regeringens nationella målsättning att garantera en livskraftig vargstam med gynnsam bevarandestatus och ambitionen att få en spridning av vargstammen över landet.

Förslaget som lämnades innebär en ökad miniminivå i Dalarna från 7 till 8 föryngringar. Det motsvarar en miniminivå på 80 vargar. Nivån baseras dels på tidigare fastställda inventeringsresultat, men även på kriterier som landareal, tillgången på lämpliga boendemiljöer och utbredningen av sårbara områden, som renskötselområdets kalvningsland och områden med särskilt hög täthet av tamdjursbesättningar. Allt i enlighet med regeringen och riksdagens rovdjursproposition från 2013.

Under arbetets gång har vi sett hur svårt det är att jämka regionala önskemål med nationella krav och riktlinjer. Sveriges riksdag har beslutat att vi ska ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus. Ett krav som förstärks av EU:s art- och habitatdirektiv. Enligt riksdagsbeslut och efterföljande regeringsuppdrag ska antalet vargar som krävs för att nå upp till gynnsam bevarandestatus utgå från den senaste forskningen. I riksdagsbeslutet ”En hållbar rovdjurspolitik” från 2013 står det att ”vargens referensvärde för en gynnsam bevarandestatus […] ska vara 170–270 individer”. Efter beslutet gav riksdagen Naturvårdsverket uppdraget att besluta om referensvärdet inom intervallet. Naturvårdsverket slog då fast referensvärdet 270 utifrån dåvarande kunskap.

Enligt nu gällande forskningsresultat måste Sverige ha minst 300 vargar för att nå upp till gynnsam bevarandestatus. Detta har ifrågasatts och prövats av Sveriges högsta förvaltningsdomstol, som inte sett något skäl att ifrågasätta forskningsresultaten. Vilket gör att den svenska miniminivån för varg idag är 300 individer.

Enligt direktiven från Naturvårdsverket, som bygger på de 3 senaste årens inventeringsresultat, ska 285 av dessa 300 vargarna fördelas bland de 8 länen i det mellersta förvaltningsområdet. En miniminivå som länsstyrelserna inte kan påverka. Under beredningsprocessen har det framkommit att flera av viltförvaltningsdelegationer i mellersta förvaltningsområdet vill se en minskning av miniminivån för varg i sina respektive län. Summerar man de förslag som lämnats från delegationerna blir den totala miniminivån inom mellersta förvaltningsområdet 165–195 vargar, det vill säga ca 100 individer färre än vad de nationella riktlinjerna anger. Länsstyrelserna har löpande informerat Naturvårdsverket om de utmaningar som vi ser.

För Dalarna är det också så att vi, utöver varg, även har förekomster av björn, lo och järv i länet. Länsstyrelsen i Dalarnas län har därför framfört till övriga län i mellersta förvaltningsområdet att vi anser att den totala förekomsten av rovdjur bör påverka fördelningen av varg. Det är en åsikt som vi inte fått gehör för. Det finns idag heller inget stöd i nationella riktlinjer för att den totala förekomsten av rovdjur ska påverka fördelningen av varg.

Skillnaderna mellan regionala önskemål och nationella beslut visar att länets viltförvaltningsdelegation har en viktig roll att fylla. Här finns en bred representation från olika samhällsgrupper som har stor kunskap om våra viltstammar. Delegationens roll är att pröva Länsstyrelsens förslag och det är Länsstyrelsens ansvar att förmedla delegationens synpunkter och reservationer till regeringen och till nationella myndigheter. Länsstyrelsen har också uppdraget att slutgiltigt få ihop de regionala siffror som efterfrågas från nationellt håll.

Viltförvaltningsdelegationen är en viktig länk mellan nationella beslutsfattare och människorna i Dalarna. Därför hoppas vi att Dalarnas jägarorganisationer fortsätter att ta en aktiv roll i delegationens arbete. Vi har under veckan också bjudit in och genomfört samtal med ordförandena för länets två jägarorganisationer. I vissa frågor har vi olika åsikter, men vi har en gemensam önskan om att skapa så bra förutsättningar som möjligt för de människor som bor och verkar i Dalarna.

Björn Forsberg
Naturvårdsdirektör, Länsstyrelsen i Dalarnas län