Digital information otillräcklig i krislägen

Åke Hjelm ake.hjelm@liu.se Tel: 013-281395 Mobil: 013-281395 Fax: 013-282825 Krisorganisationer som försvarsmakten och räddningstjänsten satsar allt mer på informationsteknologi. Data från sensorer, GPS och andra digitala källor samlas i ledningscentraler för att ge en exakt och informationsrik bild av situationen. Men samtidigt riskerar man att förlora en viktig informationskälla - den verbala kommunikationen, visar forskning vid Linköpings universitet. Under den svenska stormaktstiden utspelades krigen på slagfält där alla såg varandra och kunde signalera med trumpeter och flaggor. Sedan dess har vi överlåtit alltmer av kommunikationen till tekniken. Det finns nu en stark tro på att det nätverksbaserade försvaret ska fungera effektivare tack vare den stora informationsmängden. - Men det finns inga belägg för att mycket information leder till bättre beslut, säger kognitionsvetaren Björn Johansson, som nyligen disputerat på avhandlingen Joint control in dynamic situations. Studien ingår i försvarshögskolans projekt ROLF 2010 (rörlig operativ ledningsfunktion), som syftar till att utveckla framtidens ledningscentral. En grupp yrkesmilitärer placerades i en realistisk miljö i en simulerad ”mikrovärld”. Deras arbetsredskap var ett digitalt kartbord där realtidsdata kontinuerligt matades in. En annan stabsgrupp fick i stället arbeta med en traditionell papperskarta där de själva förde in den information som kommer utifrån via e-post. Analysen av materialet visar att den första gruppen mest satt tysta och följde utvecklingen på kartbordet. Den andra gruppen samtalade mer och planerade oftare med ett längre perspektiv, trots att deras information var mer knapphändig. I en dynamisk och farlig situation kan det vara svårt att avgöra vilken information som är viktig. Det ställs större krav på anpassning och koordination, och ovana personer kan då prestera sämre i den tekniskt avancerade miljön. - Under stark stress kan det vara viktigare att prata direkt med en person, helst med någon man känner, säger Björn Johansson. Han har också granskat intervjuer som gjorts med svenska FN-soldater på uppdrag i det forna Jugoslavien. Där bekräftas behovet av personliga kontakter i en krissituation. Så här säger en kommunikationsofficer: ” . . . regelmässig standardkommunikation, den kan vara datoriserad och automatiserad så mycket som möjligt. . . Men när det händer någonting, det går inte att sitta vid ett tangentbord och trycka in att jag är under beskjutning . . . utan jag måste kunna prata med den jag vill prata med. Vi får inte gå in i ett högteknologiskt system för det funkar inte.” Björn Johansson som är verksam vid Institutionen för datavetenskap lade fram sin doktorsavhandling 26 oktober 2005. Björn Johansson nås på 013-282425, bjojo@ida.liu.se. Referenslänk: http://www.bibl.liu.se/liupubl/disp/disp2005/tek972s.pdf