Hjärnans flexibilitet hos döva kartläggs

Hjärnan aktiveras olika hos döva med och utan teckenspråk, när de observerar teckenspråklig kommunikation. För första gången studeras dessa två grupper samtidigt med avseende på hjärnaktiviteten i hörselbarken. Resultatet är uppseendeväckande och publiceras nu i Nature Communications.

Linköpingsforskarna Mary Rudner och Jerker Rönnberg, som forskar om hörsel och dövhet, finns med bland författarna. Studien har de gjort tillsammans med kollegor vid University College London.

-  Vi vet att hjärnan organiserar om sig hos döva, när hörselbarken inte tar emot ljud, förklarar Mary Rudner. Vi vet också sedan tidigare att samma vänstersidiga språkområden i hjärnan hanterar både tecken och tal. Men detta är första gången som man i en och samma studie kunnat separera effekterna av att vara döv och att ha tillgång till teckenspråk.

Forskarna gjorde försök med tre grupper: Barndomsdöva som använder teckenspråk, barndomsdöva som aldrig använt teckenspråk, samt normalhörande personer utan teckenspråkskunskap. Alla tre grupperna tittade på teckenspråk och fick icke-språkliga uppgifter relaterade till det. De skulle t.ex. vara uppmärksamma på handens form, eller var i förhållande till kroppen tecknet gjordes.

Samtidigt mättes aktiviteten i deras hjärnor med magnetkamera. Och hos de döva med teckenspråk ”sprakade det till”, som Jerker Rönnberg uttrycker det, i vänster hjärnhalvas hörselbark, på exakt samma ställe som hörande bearbetar språksignaler.

- Eftersom teckenspråket är deras språk kunde de naturligtvis inte låta bli att tolka vad som tecknades, även om de skulle fokusera på en icke-språklig uppgift.

Hos de döva utan teckenspråk, däremot, syntes ingen motsvarande aktivitet i vänster hjärnhalva när de tittade på teckenspråk. Men hos båda dövgrupperna aktiverades hörselbarken i höger hjärnhalva.

- Vänster hjärnhalva bevarar sin språkliga och kognitiva funktion vid bearbetning av teckenspråk, säger Mary Rudner, men bara när man har erfarenhet av teckenspråk. Den högersidiga hörselbarken däremot organiseras om för visuell bearbetning mera generellt och inte specifikt för teckenspråk

Studiens upplägg gör den unik, förklarar Jerker Rönnberg. Det är första gången som döva med och utan teckenspråk gör samma experiment samtidigt. Grupperna är dessutom väl matchade mot varandra, vad avser ålder, kön och inte minst kognitiv förmåga, så de är jämförbara.

Studien gjordes i London på både svenskar och britter, och den hade knappast varit möjlig att göra i Sverige, säger Jerker Rönnberg.

- Vi har knappast längre några döva som inte har tillgång till teckenspråk, ”oral deaf” som den engelska benämningen är. Vanligtvis använder döva i Sverige teckenspråk, eller om de är barn och ungdomar så har de fått hörselfunktionen åtminstone delvis tillbaka via cochleära implantat. Det är resultatet av den politik på det här området som länge förts i Sverige.

Linköpingsforskarna samarbetar med Deafness, Cognition and Language Research Center vid University College London. Första författare är Velia Cardin, som är verksam där.

Artikeln i Nature Communications heter ”Dissociating cognitive and sensory neural plasticity in human superior temporal cortex”. 

Kontakt Mary Rudner 013-282157, mary.rudner@liu.se, Jerker Rönnberg 013-282107, alt. 0734-607075