Skip to main content

Läkarintygen håller inte måttet

Pressmeddelande   •   Apr 04, 2013 10:04 CEST

Trots riktlinjer för sjukskrivning ger läkarintygen alltför tunn information om hur patientens sjukdom begränsar aktiviteten i förhållande till arbete, och behov av rehabilitering. Det visar en avhandling vid Linköpings universitet som också pekar på brister i samverkan mellan läkare och övrig vårdpersonal, företagshälsovård, arbetsgivare och försäkringskassa.

Sedan 2010 ökar sjukskrivningarna åter i Sverige. Som ett led i ansträngningarna att få ned de extremt höga sjukskrivningstalen i början på 2000-talet utarbetade Socialstyrelsen en vägledning till Försäkringskassan och hälso- och sjukvården. I detta försäkringsmedicinska beslutsstöd som togs i bruk 2008 ställs högre kvalitetskrav på läkarintygen.

Sjukgymnasten och doktoranden Emma Nilsing Strid har granskat samtliga nya läkarintyg och förlängningar som inkom till Försäkringskassan i Östergötland under två veckor 2007 och fyra veckor 2009, nära 2 500 stycken.

Hon har tittat på diagnoser, ålder, kön, sjukskrivningarnas längd och vilka åtgärder som rekommenderats för återgång till arbete. Resultatet är att det skett en viss förbättring.

– Men även efter att de nya riktlinjerna införts beskriver läkarna i första hand patientens symtom. Bara i vart tredje fall tar man upp hur sjukdomen eller skadan begränsar patientens aktiviteter, säger Emma Nilsing Strid.

Fram till 2008 var Sverige det enda land i västvärlden som saknade en övre gräns för sjukskrivningens längd (nu 550 dagar). Försäkringskassan ifrågasatte sällan läkarintygen. Enligt de nya reglerna ska myndigheten idag göra en bedömning baserad på information i läkarintyget om sjukdomen och hur den leder till en aktivitetsbegränsning – detta i relation till patientens arbetsuppgifter eller andra arbeten. Sådana aktivitetsbegränsningar beskrivs endast i en tredjedel av de fall som ganskats i studien.

De vanligaste diagnoserna är sjukdomar/skador i muskler och skelett (cirka 30 procent) och psykisk ohälsa (cirka 20 procent).

En annan studie i avhandlingen bygger på intervjuer med personal på tre vårdcentraler i Östergötland. De ger en bild av en sjukskrivningsprocess som försvåras av ökade krav och bristande samverkan inom primärvården men också med Försäkringskassan, arbetsgivare och företagshälsovård.

  • Läkarna upplevde en rollkonflikt mellan att vara patientens vårdgivare och medicinsk sakkunnig till Försäkringskassa och arbetsgivare, där man i första hand såg sig som patientens ”advokat”.
  • Arbetsförmåga och behov av sjukskrivning upplevdes svårt att bedöma, framför allt vid muskuloskeletal smärta och psykisk ohälsa. Sjukgymnasternas och arbetsterapeuternas rehabiliteringskompetens användes inte.
  • Strategier för att identifiera riskfaktorer för långtidssjukskrivning, agera tidigt och matcha behandlingar till patientens behov var inte implementerade. Bristfällig samverkan och information om hur en sjukdom begränsar aktiviteten i relation till arbetet kan få konsekvenser för hur patientens rätt till sjukpenning och åtgärder för återgång till arbete bedöms.

Avhandling: The sick leave process – sick leave guidelines, sickness certificates, and experiences of professionals av Emma Nilsing Strid. Linköping University Medical Dissertations No 1354. Disputationen äger rum fredag 5 april 2013 kl 13:00 i aulan, Hälsans hus ingång 16, Campus US, Linköping. Opponent är docent Birgitta Grahn, Lunds universitet.

Kontakt:
Emma Nilsing Strid 010-1037805, 070-2216361, emma.nilsing@liu.se

Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.