Så kan barn lära sig matte

Ju fler metoder en matematiklärare på lågstadiet använder, desto bättre förutsättningar får eleverna att lära sig matte. Det visar en ny avhandling om matematikundervisning på lågstadiet från Linköpings universitet.

Ett plus ett är lika med två. Men det finns flera olika sätt att komma fram till det.

Margareta Engvall, universitetsadjunkt och lärareutbildare vid Linköpings universitet har studerat och analyserat matematikundervisning i lågstadiet under lektioner då det handlat om addition och subtraktion.

–  Syftet har varit att undersöka vad lärare och elever gör i matematikklassrummet – och vad eleverna ges möjlighet att lära av undervisningen.

Margareta Engvall konstaterar att undervisningen skiljer sig mycket mellan olika klasser och lärare. I en del klasser jobbar elever ofta två och två, eller i grupper. I andra helt självständigt. I en del klasser får eleverna presentera sitt arbete och argumentera för lösningar framför klassen, i andra är det läraren som håller i genomgångarna för helklassen. I en del klassrum är det eleverna själva som väljer vilken sorts laborativt material de ska använda, som klossar och strukturerat tiobasmaterial, i andra jobbar man mest i sina böcker.

–  Förenklat kan man säga att desto fler metoder som läraren och eleverna använder, desto större möjligheter ges eleverna att utveckla förståelse och lära sig hantera matematiken, säger Margareta Engvall.

Som måttstock har hon utgått från olika förmågor som läroplanen anger att eleverna ska utveckla i matematikundervisningen; metod- och beräkningsförmåga, begreppsförmåga, resonemangsförmåga samt kommunikationsförmåga.

Om läraren och undervisningen fokuserar på memorering av matematikregler riktas uppmärksamheten mot procedurer i matematiken. Det ger eleverna möjlighet att utveckla metod- och beräkningsförmåga.

– Men i ett klassrum där läraren låter elever själva välja sina räknemetoder och ”hjälpmaterial”, samt argumentera för sina val, skapas även möjlighet för utveckling av begrepps- och argumentationsförmåga, säger Margareta Engvall.

Men sådan undervisning kräver mer av läraren både vad gäller att kunna bemöta elevernas tankar och att vara förberedd när det gäller själva undervisningsinnehållet.

–  Det jag har sett är att läraren ställs inför stora utmaningar i den här typen av situationer, säger Margareta Engvall.

–  För att klara detta och att upprätthålla en hög kvalitet i undervisningen är det nödvändigt att lärare får bättre förutsättningar att både planera och reflektera kring sin egen undervisning, säger Margareta Engvall.

Margareta Engvall disputerade den 29 november med ”Handlingar i matematikklassrummet : En studie av undervisningsverksamheter på lågstadiet då räknemetoder för addition och subtraktion är i fokus”.

Kontakt: Margareta Engvall, 013-28 23 51, margareta.engvall@liu.se