Skolans regler är inte alltid begripliga

Anika Agebjörn anika.agebjorn@liu.se Tel: 013 - 28 13 34 Mobil: 0709-79 13 34 Fax: 013 - 28 28 25 Mycket tid och energi läggs i våra skolor på att upprätthålla gemensamma regler. Men alla regler uppfattas inte som legitima av barnen. De regler de inte kan förstå är de heller inte motiverade att följa. Lärare är i sitt arbete med värdegrund mest upptagna av hur eleverna beter sig i skolan. Värdegrundsarbete handlar mycket om att förmedla en uppsättning regler till eleverna. Den något överraskande upptäckten gjorde Robert Thornberg, när han inledde sitt forskningsarbete om värdepedagogiken i skolan. Robert Thornberg, själv förskollärare, beteendevetare och doktorand i pedagogik, har genomfört omfattande fältobservationer i två skolor, i förskoleklass, tvåan och femman med sammanlagt 13 lärare och 140 elever. Han lägger fram sin avhandling vid Institutionen för beteendevetenskap, IBV, Linköpings universitet. - Jag ville se hur lärare arbetar med värdepedagogik, dvs. hur de fostrar och påverkar eleverna när det gäller grundläggande värderingar kring människosyn och moral, och hur eleverna upplever detta. Han fann att det mesta av detta s.k. värdepedagogiska arbete sker spontant och oreflekterat och oftast i samband med att elever bryter mot regler. Lärarna lägger mycket tid och kraft på att se till att skolans regelverk respekteras. Vilka är då dessa regler? Robert Thornberg har delat in dem i kategorier: relationella regler, som handlar om hur man ska vara mot varandra (t.ex. inte slå, sparka eller reta andra), strukturerande regler, dvs hur man ska bete sig för att lektioner och annat arbete ska gå att genomföra (vara tyst i klassen osv), skyddande regler, om beteenden relaterade till hälsa och säkerhet (inte kasta snöboll, inte springa i korridorer osv), och slutligen etikettsregler, om hur man ska klä och uppföra sig, t.ex. inte ha mössa eller keps inomhus. Eleverna tycker att de flesta reglerna är bra. De har inga problem med att förstå poängen med de relationella, strukturerande och skyddande reglerna. Etikettsreglerna däremot utmärker sig som obegripliga och onödiga för eleverna. De förstår inte varför man inte får ha keps eller fingerlösa vantar på lektionerna, till exempel. Ingen blir störd eller far illa av det, menar de. De motiv som lärarna gett dem uppfattar de inte som legitima. Att keps skulle vara ett ytterplagg, exempelvis, förkastar de med att personalen på McDonald’s har keps. De upplever också denna typ av regler som kränkande. - Eleverna har ofta välartikulerade argument mot etikettsreglerna, säger Robert Thornberg. Men de framför dem inte till läraren, de tror inte att reglerna går att ändra. Som helhet finner han att lärarnas arbete med regler är traditionellt med en slagsida åt det auktoritära. Reglerna är sällan förhandlingsbara, de bara finns där och ska följas. - Reglerna tas för givna, det finns inget utrymme för eleverna att förändra eller förhandla bort dem, konstaterar han. Men eleverna är inga passiva mottagare. De reflekterar mycket kring reglerna och kring inkonsistenser i tillämpningen av dem. Skolorna borde ge lärare mer utrymme åt att öppet diskutera och kritiskt granska reglerna på skolan, rekommenderar han. - Och använd den resurs som eleverna är. Eleverna är ju experter på att vara elever på just den skolan. De har erfarenheter och tankar som inte tas tillvara. Bjud in dem till att vara delaktiga i att skapa, utveckla och förändra skolans regler, både de gemensamma och de mer lokala, dvs för enskilda klasser eller grupper. Robert Thornberg disputerar idag den 31 mars. Han har telefon 013-282118 och e-post: robth@ibv.liu.se