Utsatta ungdomar ser på sig själva som problem

Unga människor placerade i samhällsvård förstärker synen på sig själva som avvikande och problematiska, tvärtemot vad vården syftar till. De har en negativ självbild och blygsamma drömmar om sin framtid.

Det visar Zulmir Bečević i en avhandling från Tema Barn vid Linköpings universitet. Han har djupintervjuat 13 ungdomar mellan 13 och 21 år som är placerade i HVB-hem (hem för vård eller boende). I avhandlingen lyfts deras livsberättelser fram om erfarenheter av att växa upp under kaotiska villkor som karaktäriseras av psykiska problem, trasiga relationer och andra former av social utsatthet. Syftet med studien är att undersöka hur ungdomar som är placerade i samhällsvård använder sina erfarenheter för att skapa mening och sammanhang kring sig själva och sina liv.

– Den här gruppen ungdomar är marginaliserad och osynliggjord, deras röster uppmärksammas inte i socialtjänstutredningar och insatserna sker sällan i samklang med dem. Istället är det experter som får yttra sig. Inte heller finns det mycket forskning som tar upp deras perspektiv, säger Zulmir Bečević.

Intervjuerna visar att ungdomarna förstår sig själva i termer av problem – däribland i deras uppväxt, skolgång, i relationer med andra, drog- och alkoholvanor eller självskadebeteenden. En sådan negativ självbild gör det svårare för dem att gå vidare och se positivt på sina liv. Institutionsboendet förstärker även deras syn på sig själva som problem, vilket är en inbyggd motsättning eftersom institutionernas övergripande syfte är att kompensera för och ”arbeta bort” problem. Ungdomarna har upplevt svek, både från nära anhöriga, skola och myndigheter och har därför låg tillit till vuxenvärlden.

– De förväntar sig att bli svikna. Potentiellt skickliga behandlare ges många gånger ingen chans. Men det finns också undantag där tillit kan växa fram i relationen mellan den unga och behandlaren.

De ungas berättelser visar också att deras framtida planer och förväntningar i huvudsak handlar om anpassning till traditionella normer, som att få ett jobb i industrin, hitta en partner och skapa ett hem.

– Genom deras röster synliggörs livsvillkoren för dem. Min förhoppning är att avhandlingen ska bidra till nya perspektiv som lyfter fram den här utsatta gruppen mer både i samhällsdebatten och i forskningen, säger Zulmir Bečević.

Avhandlingen heter Utsatthetens röster och är utgiven på bokförlaget Boréa.

Zulmir Bečević disputerade vid Linköpings universitet den 8 maj.

Han nås på 0736 598487, zulmir.becevic@socwork.gu.se