Det är faktiskt bara gudarna som är nya ...

Ta ett mått afrikanska rötter, blanda med två mått hiphop-kultur, krydda med en småländsk uppväxt och häll några uns influenser av Homeros Iliaden över alltihop. Den färdiga anrättningen blir en poesi som vibrerar av det vi alla söker svaret på, den fråga som en stor del av livet förmodligen handlar om – vad betyder det egentligen, detta att vara människa? När Johannes Anyuru debuterade i våras med diktsamlingen ”Det är bara gudarna som är nya” valde han Homeros epos Iliaden som ram. Samlingen skildrar en storstadsförort och livet där, ett liv som präglas av lika delar sorg, glädje, smärta, oro, trygghet, självsäkerhet och frustration som på de flesta håll i liknande miljöer. Diktsamlingen berättar om det svenska folkhemmet, det som i dag rymmer svenskar, turkar, afrikaner, italienare, polacker, bosnier och serber. Ett folkhem som till stor del är sig likt, det är väl egentligen bara gudarna som är nya … Johannes Anyuru visar via sin poesi att den episka dikten lever, och då kanske framför allt i våra förorter. Som bekant blir den som kan sin Homeros aldrig svarslös, och den vanmakt som ibland skymtar fram i samlingen fungerar också som en stark, skapande kraft. Eller som Sydsvenska Dagbladets recensent uttryckte det – ”Anyuru sjunger för att synliggöra styrka”. Nu på torsdag, den 9 oktober, gästar Johannes Anyuru Kulturuniversitetet och det som fått namnet Kulturcafé. Platsen är Teaterhögskolans scen i Norra hamn i centrala Luleå, tiden är 19.00. Upplysningar: Meit Levin, tel. 0920-49 16 25, meit.levin@adm.luth.se Lena Edenbrink