Skip to main content

Parterna överens om strejkrätten

Nyhet   •   Jul 11, 2018 11:48 CEST

Bakgrund

Den 5 juni 2018 meddelade de etablerade parterna på arbetsmarknaden att de har nått en principöverenskommelse om förändringar av konfliktreglerna på svensk arbetsmarknad. Bärare av överenskommelsen är LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv. Bakgrunden till överenskommelsen är den infekterade konflikten i Göteborgs Hamn och den statliga utredningen om strejkrätten.

Överenskommelsen

Vid den presskonferens som arbetsmarknadens centrala parter höll i den 5 juni i år framhölls att förslaget som läggs fram innebär att det inte längre blir tillåtet att vidta stridsåtgärder som inte syftar till att uppnå kollektivavtal. Det kommer alltså fortsatt vara möjligt för konkurrerande fackförbund att teckna kollektivavtal för sina medlemmar för samma typ av arbete. Förslaget som kom från arbetsmarknadens etablerade parter bör ses i ljuset av den statliga utredningen och den osäkerhet om vad som skulle föreslås av denna. Parternas överenskommelse presenterades också bara några dagar innan den av regeringen tillsatta s.k. Stridsåtgärdsutredningen lämnade sitt betänkande, ”Vissa fredspliktsfrågor”, SOU 2018:40. Redan samma dag som parterna presenterat sin överenskommelse, och därmed innan Stridsåtgärdsutredningen presenterade sitt betänkande, meddelade arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson att hon ansåg att parternas överenskommelse går före andra förslag.

Överenskommelsen har av parterna sammanfattats i tre punkter:

  • Det ska inte längre vara tillåtet att vidta stridsåtgärder som inte syftar till att uppnå kollektivavtal.
  • Förslaget påverkar inte rätten att vidta sympatiåtgärder, politiska stridsåtgärder eller indrivningsblockader.
  • Ingen inskränkning görs i rätten att vidta fackliga stridsåtgärder i syfte att uppnå ett kollektivavtal

Fredsplikten och rätten till stridsåtgärder på arbetsmarknaden regleras främst i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (”MBL”), samt av Arbetsdomstolens praxis. Enligt dagens lagstiftning framgår av 41 § MBL att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal har fredsplikt och därmed inte får vidta stridsåtgärder i förhållande till sin avtalspart. Av samma bestämmelse framgår att s.k. sympatiåtgärder inte är tillåtna om den som stridsåtgärderna avser stödja inte själv får vidta stridsåtgärder. I situationer där en arbetsgivare är bunden av kollektivavtal gentemot ett fackförbund omfattar alltså inte fredsplikten andra fackförbund, eller medlemmar i andra fackförbund än det kollektivavtalsslutande. Detta konstaterades också av Arbetsdomstolen under våren i målet AD 2018 nr 34, som rörde just konflikten i Göteborgs Hamn.

Enligt Arbetsdomstolens nuvarande praxis är en arbetsgivare, i en situation då arbetsgivaren är bunden av flera kollektivavtal för samma typ av arbete, som huvudregel endast skyldig att tillämpa de anställningsvillkor som följer av det först ingångna kollektivavtalet, medan det senare ingångna kollektivavtalet i övrigt (avseende exempelvis förhandlingsrätt osv.) får samma rättsverkningar som det först träffade kollektivavtalet. Det senare träffade kollektivavtalet får alltså inte enligt gällande praxis ”konkurrera ut” det först träffade avtalet.

I nuläget finns alltså inga hinder mot att stridsåtgärder vidtas av en arbetstagarorganisation mot en arbetsgivare som redan har ett kollektivavtal. Det är också en vanlig ordning i flera branscher att en arbetsgivare tecknar flera med varandra konkurrerande avtal för samma typ av arbete.

Överenskommelsen som nu har träffats mellan arbetsmarknadens centrala parter tar i praktiken främst sikte på situationer när ett fackförbund vidtar stridsåtgärder mot en arbetsgivare som redan är bunden av ett kollektivavtal. För att ett fackförbund ska ha rätt att vidta stridsåtgärder krävs enligt överenskommelsen att syftet med konflikten ska vara att träffa kollektivavtal som medför fredsplikt. Det krävs enligt SACO också att fackförbundet först har förhandlat om kraven med arbetsgivaren och det är inte tillåtet att komma med helt nya krav som inte förts fram under sådan förhandling. Överenskommelsen innebär vidare att det fortsatt inte är tillåtet att ställa krav som innebär att det först träffade kollektivavtalets villkor undanträngs (vilket alltså är i enlighet med Arbetsdomstolens nuvarande praxis) och det kommer inte heller vara tillåtet att vidta stridsåtgärder vid s.k. rättstvister, alltså individuella tvister om innebörden eller tillämpningen av lag eller avtal.

Utredningen

Som tidigare nämnts, presenterades parternas överenskommelse bara några dagar innan den av regeringen tillsatta Stridsåtgärdsutredningen lämnade sitt betänkande, ”Vissa fredspliktsfrågor”, SOU 2018:40. I betänkandet lämnar utredningen ett huvudförslag och ett alternativt förslag.

Enligt utredningens huvudförslag föreslås att stridsåtgärder i syfte att utöva påtryckning på motparten i rättstvister ska kunna förklaras ogiltiga. Detta menar utredningen främst får betydelse utanför kollektivavtalsförhållanden, då det enligt utredningen idag råder en utbredd uppfattning bland etablerade kollektivavtalsparter att stridsåtgärder inte ska användas i detta syfte. Vidare föreslår utredningen i sitt huvudförslag vad de kallar en ”utsträckt fredspliktsverkan”, innebärande att ett kollektivavtal som huvudregel ska medföra fredsplikt även för andra arbetstagarorganisationer än den organisation som slutit kollektivavtalet. Från denna fredsplikt undantas situationer då en arbetstagarorganisation vidtar stridsåtgärder för att för egen del träffa kollektivavtal, varvid utredningen listar några specifika situationer då fredsplikten inte gäller. Huvudförslaget i utredningen får sägas gå längre i inskränkningen av konflikträtten än vad överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter gör.

Utredningens alternativa förslag är mer likt parternas överenskommelse, då detta förslag, till skillnad mot huvudförslaget, innebär att det fortsatt kommer att vara tillåtet för en arbetstagarorganisation att anordna stridsåtgärder i syfte att genomdriva villkor som avviker från regleringen i ett befintligt kollektivavtal.

Morris Law kommenterar

Konflikten i Göteborgs Hamn mellan APM Terminals och Hamnarbetarförbundet har varit långdragen och har väckt en debatt om förändringar av rätten till stridsåtgärder när en arbetsgivare redan är bunden av ett kollektivavtal. Hur en sådan förändring skulle kunna se ut har också diskuterats flitigt. Å ena sidan har både arbetstagar- och arbetsgivarsidan uttryckt en vilja att förhindra sådana konflikter som uppstått i Göteborgs Hamn, å andra sidan har främst fackförbund uttryckt en oro för att en alltför långtgående begränsning av strejkrätten skulle innebära svårigheter att teckna konkurrerande kollektivavtal – något som är vanligt i flera branscher – samt att arbetsgivarna skulle få möjlighet till s.k. avtalsshopping.

Överenskommelsen som presenterades den 5 juni i år har mött positiva reaktioner från flera håll, även om vissa fackförbund, exempelvis Journalistförbundet, kritiserar denna. Även om arbetsmarknadsminister Ylva Johansson var positiv till överenskommelsen gjorde hon klart att det inte kan förväntas någon proposition från regeringen innan valet i september. Det återstår därför att se hur snabbt en eventuell lagstiftningsprocess kommer att hanteras efter valet.

VILL DU VETA MER?
KONTAKTA GÄRNA OSS PÅ MORRIS LAW

Christoffer Erlandsson
Associate
Mobil: 0738-26 47 71
E-post: christoffer.erlandsson@morrislaw.se

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.