Skip to main content

Falskt & Äkta

Pressmeddelande   •   Dec 04, 2003 14:19 CET

26 februari - 25 maj 2004

Målet med Falskt & Äkta är framförallt pedagogiskt. Utställningen handlar lika mycket om original som repliker, kopior, pastischer, plagiat och förfalskningar. Besökarna får stifta bekantskap med några av de metoder som museets intendenter och konservatorer använder för att skilja de olika kategorierna åt.

I utställningen ingår verk från antiken till våra dagar: skulpturer, målningar, miniatyrer, emaljer, teckningar och konsthantverk. I trapphallen finns de allra äldsta kopiorna dvs gipsavgjutningar efter antika original. För äldre tiders konst kan man inte använda begreppet original på samma sätt som idag. Under renässans och barock var mästaren i allmänhet ledare för en stor verkstad, där medarbetare och elever under hans överinseende deltog i produktionen av konstverk. Mästaren kom med idéerna och lade upp kompositionerna och korrigerade successivt elevernas arbete. Ofta lade han också sista handen vid ett verk, som sedan signerades med hans namn.

En av Nationalmuseums Rembrandtmålningar Anastasius, också kallad En lärd kristen i ett välvt rum från 1630-talet, ifrågasattes då en grupp Rembrandtforskare på 1980-talet gick igenom konstnärens tidiga verk. Att denna målning som sedan 1700-talet beundrats av flera generationers museibesökare nu inte längre ansågs vara ett genuint verk av Rembrandt kom givetvis som en chock för många. En journalist skrev till och med: ”På Nationalmuseum hänger en falsk Rembrandt”. Men riktigt så enkelt är det inte. Det är bland annat för att visa vad som ligger bakom omvärderingen av ett så pass erkänt verk, som utställningen har skapats.

Självklart har misstag begåtts vid inköp av konst till museet. Vad man trodde vara äkta i äldre tider, kanske anses oäkta idag. Å andra sidan görs ständigt nya upptäckter i samlingarna. Vad man såg som ett verk av en mästares hand har genom senare tiders forskning visat sig vara utfört av en elev eller en efterföljare, medan andra mer anonyma verk har fått mästarstatus. Nationalmuseums Sädesskylarna köptes 1914 som ett verk av van Gogh, men har sedan 1940-talet ifrågasatts. Nyligen kunde man bekräfta efter tekniska undersökningar i Paris att målningen inte är ett verk av van Gogh. Originalet från 1888 finns på Toledo Museum, Ohio.

Kopia
En kopia av ett original är i regel utförd av någon annan än upphovsmannen. Kopian kan ha utförts i olika syften, det vanligaste är att konstnären vill lära sig mästarens stil och tillvägagångssätt. Ett exempel är Ernst Josephsons kopior av Rembrandts målningar på Nationalmuseum. Han kopierade för att praktiskt tillämpa vad han lärt sig. I senare tid har kopior utförts i den akademiska undervisningen, men också målats av professionella kopister på beställning. En variant på kopior är sådana som utförts av kopister och sedan signerats av mästaren själv. De grekiska konstnärerna Apelles och Fidias signerade sina favoritelevers arbeten för att hjälpa dem i deras karriär. Rembrandts elever utförde verk i mästarens stil, som sedan signerades av honom. Boucher signerade de mest lyckade av elevernas arbeten och detsamma gällde Corot, som ibland målade om eller signerade imitationer av sina verk.

Replik
En replik är en kopia utförd av mästaren själv eller hans medhjälpare i ateljén. Anders Zorn utförde två exemplar av Midsommardansen. Den ursprungliga versionen, som finns i Nationalmuseum är signerad 1897. År1903 målade han en replik, som är något mindre till formatet. På utställningen visas dessutom en förfalskning, som exakt följer Nationalmuseums original. Den beslagtogs av polisen när två personer med hjälp av mutor försökte förmå en museiman att intyga målningens äkthet.

Konstförfalskare har funnits i alla tider och det som motiverat förfalskaren är i första hand profit. Målaren Han van Meegeren, som var verksam i Holland vid tiden före och omedelbart efter andra världskriget kände sig missförstådd som konstnär och ville hämnas på den officiella konstvärlden. Han fann en särskild tillfredsställelse i att lura en rad framstående konstforskare, som bedömde hans verk som tidiga original av 1600-talsmästaren Jan Vermeer van Delft. På utställningen visas van Meegerens Kristus och äktenskapsbryterskan, ett verk som hamnade i Hermann Görings samling. När det upptäcktes att en ”som man trodde” känd Vermeermålning hade exporterats dömdes van Meegeren som kollaboratör. För att övertyga den församlade expertisen om att konstverket var hans eget verk målade han en ny tavla i Vermeers stil i fängelsecellen.

När det gäller skulpturkonsten är det svårt att tala om upphovsman, original och replik. En brons- eller marmorskulptur kan förekomma i flera exemplar, som alla är original trots att skulptören själv bara har utfört en studie i lera eller gips, som sedan förstorats och gjutits i brons eller huggits i marmor av olika medhjälpare.

Pastisch
En pastisch är en komposition som baserar sig på fragment av olika konstverk. Det förekommer att upphovsmannen samlar detaljer ur olika verk av samma konstnär. Ernst Billgren har plockat detaljer ur flera renässanskonstnärers verk till sin Svart tatuerad kvinna, som visas i utställningen. Mönstret i dräkten känner vi igen från ett porträtt av Bronzinos och andra detaljer i bilden är hämtade från Leonardo da Vinci.

Parafras
En parafras är ett konstverk som fritt imiterar ett äldre verk.

Plagiat
Ett plagiat är ett oredovisat lån ur en annan persons produktion. I lindriga fall betraktas detta som tecken på osjälvständighet, men i allvarligare fall som intrång i upphovsrätt och brott mot copyright som kan leda till åtal. Plagiatet är raka motsatsen till en förfalskning. När förfalskaren utger sitt eget verk för en annans, så utger plagiatören en annans verk för att vara sitt.

Kopierade varumärken eller plagierade designföremål är ett vanligt fenomen i vår tid. I utställningen visas ljusstaken Elflugan, som lanserades 1997 och strax därefter fick en konkurrent på marknaden i form av en piratkopia.

När det gäller den moderna konsten kan gränszonerna mellan falskt och äkta bli än mer flytande. När Marcel Duchamp ställde ut sina readymades - från flasktorkare till pissoarer- pekade han på att det är sammanhanget och inte objektet som bestämmer vad som är konst. Många konstnärer idag menar att konstnären är en uttolkare av vår gemensamma historia och att den bild han eller hon vill skapa redan finns någonstans. Det är tillåtet att återanvända ett verk. Mike Bidlo har rubricerat de verk som visas på utställningen som ”Not Duchamp”, ”Not Picasso” eller ”not Warhol”. Eftersom det rör sig om exakta kopior kan man inte tala om parafras, citat eller plagiat. Här har istället myntats ett nytt begrepp appropriering av engelskans appropriate i betydelsen ”annektera” eller ”tillägna sig”. Den moderna konstteorin utgår helt enkelt från att varje bild häftar i skuld till en annan bild.

Utställningskommissarie är Görel Cavalli-Björkman 08-51 95 43 01.