​Nyförvärv: Oljestudie av Thomas Willeboirts Bosschaert

Nationalmuseum har förvärvat en oljestudie av en pojke av Thomas Willeboirts Bosschaert från mitten av 1640-talet. Det rör sig antagligen om en så kallad ”tronie” och pojken har bland annat stått modell för Amor triumferande bland konstens, vetenskapens och krigets emblem av samma konstnär. Nyförvärvet gör att de båda verken nu åter sammanförs i Nationalmuseums samlingar.

Nationalmuseums samling av barockmåleri har utökats med ett verk av den flamländske konstnären Thomas Willeboirts Bosschaert. Det är en oljestudie av en pojke med busig uppsyn, rosiga kinder och blond korkskruvslockig kalufs målad vid mitten av 1640-talet. Med huvudet något bakåtlutat och litet på sned möter modellen nyfiket, men samtidigt avvaktande, betraktarens blick. Antagligen rör det sig om en så kallad ”tronie”, en förstudie tänkt att användas för olika kompositioner. Pojken har bland annat stått modell för kärleksguden i den allegoriska målningen Amor triumferande bland konstens, vetenskapens och krigets emblem, utförd omkring år 1645 i samarbete med stillebenmålaren Paul de Vos. Verket ingick i drottning Lovisa Ulrikas konstsamling på 1700-talet och tillhör nu Nationalmuseum.

Thomas Willeboirts Bosschaert (1613-1654) gick i lära hos historiemålaren Gerard Seghers i Antwerpen. 1637 blev han mästare i Lukasgillet och tillika borgare i staden. Kort därpå blev han inbjuden av Antwerpens ledande konstnär, den internationellt kände Peter Paul Rubens, för att samarbeta kring en serie målningar för den spanske kungen Filip IV:s jaktslott Torre de la Parada. Trots det nära samarbetet med Rubens var det istället den yngre konstnären Anthonis van Dycks måleri som blev Willeboirts främsta inspirationskälla. Han blev mycket framgångsrik med sitt eget eleganta bildspråk i van Dycks anda och fick bland annat flera större uppdrag av den holländske ståthållaren i Haag, Fredrik Hendrik av Oranien. Mellan 1642 till 1647 utförde Willeboirts en serie om 17 målningar med mytologiska teman för lustslottet Huis ten Bosch.

Amor triumferande är den första kompositionen i Willeboirts produktion där studien av pojkhuvudet använts som förlaga. Pose och ljussättning har bibehållits men pojken har förvandlats till en skön yngling med guldlockigt hårsvall. Redan på 1500-talet använde Frans Floris sig av ”tronies” i sin omfattande verkstadsproduktion, men det var Rubens som återinförde dem som en del av den kreativa processen. Ofta tillkom studierna i direkt anslutning till specifika verk och utgjorde en viktig del av konstnärens idébank. De förvarades i ateljén för framtida bruk och kopierades flitigt, både inom och utom ateljén, för att säljas som självständiga konstverk. Willeboirts charmiga pojkhuvud blev en favorit bland konstnärskollegorna i Antwerpen, som liksom konstnären själv flitigt använde sig av det.

Förvärvet är en av två egenhändiga repliker och har tidigare ingått i familjen Stirlings samling på Keir House i Skottland. Det har möjliggjorts genom ett generöst bidrag från Nationalmusei Vänner. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.

Presskontakt
Carina Fryklund, intendent samlingar och forskning, carina.fryklund@nationalmuseum.se, 
08-5195 4475

Hanna Tottmar, pressansvarig, hanna.tottmar@nationalmuseum.se, 0767-23 46 32

Bildtext
Thomas Willeboirts Bosschaert, Studie av ett pojkhuvud, ca 1644/45. Foto: Cecilia Heisser/Nationalmuseum.