Stolthet och fördom på Nationalmuseum i höst

Den 27 september öppnar höstens stora utställning, Stolthet och fördom, på Nationalmuseum. Den handlar om kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige under 1700- och 1800-talet och deras möjligheter att bli professionella inom sitt område. Bland annat visas verk av några av de kvinnor som lyckades med bedriften att ta sig in på de kungliga konstakademierna.

Stolthet och fördom – kvinna och konstnär i Frankrike och Sverige 1750-1860 undersöker kvinnliga konstnärers villkor i Frankrike och Sverige i en tid av omvälvande samhällsförändringar. I utställningen visas verk av några av de kvinnor som lyckades etablera sig som konstnärer och skapa sig ett namn vid den här tiden. Även verk av amatörer visas eftersom kvinnor i de högre stånden skulle besitta färdigheter såsom att teckna och brodera.

I utställningen visas hela sex verk av Marie Suzanne Giroust. Hon var gift med Alexander Roslin och är Damen med slöjan i hans välkända målning med samma namn. Under sin livstid var även hon ett känt namn, men glömdes senare bort i konsthistorien, ett öde hon delar med många andra kvinnliga konstnärer. Idag kan endast 19 av hennes verk identifieras med säkerhet. Giroust hörde till det fåtal kvinnor som valdes in i den franska Konstakademien i slutet av 1700-talet. Ledamöterna hade exklusiv möjlighet att ställa ut på Salongen, den mest betydande utställningen i dåtidens Frankrike. Inom Akademien fanns ett hårt motstånd mot kvinnliga konstnärer. Vid 1700-talets mitt sattes ett tak som tillät högst fyra ledamöter av detta kön samtidigt.  

Vid den här tiden var släktband eller sociala relationer till manliga konstnärer helt avgörande för kvinnors möjlighet till utbildning och tillträde till konstetablissemanget. Giroust blev invald i Konstakademien genom hög konstnärlig kvalitet men hennes mans framskjutna ställning spelade säkerligen också en betydande roll. Detsamma gällde övriga kvinnliga ledamöter: Anne Vallayer-Coster, Elisabeth Louise Vigée-Lebrun och Adélaïde Labille-Guiard stod alla under kungligt beskydd och Marie Thérèse Reboul var gift med direktören för den Franska akademien i Rom. I Sverige saknade också kvinnor tillträde till utbildningen vid Konstakademien. Ulrica Fredrica Pasch blev den första kvinnliga ledamoten år 1773. Hon hade gått i lära hos sin far som var porträttmålaren Lorens Pasch d.ä. och hennes bror Lorens Pasch d.y. var professor och direktör vid Konstakademien. Även här var släktband och relationer till etablerade konstnärer en förutsättning för att bli invald.   

Den franska revolutionen innebar att Salongen öppnade för alla konstnärer. Konstlivet breddades, och fler kvinnor kunde ställa ut på samma villkor som män. Samtidigt medförde revolutionen att de mest välbärgade beställarna försvann vilket påverkade såväl inkomsterna som möjligheten att skaffa sig betydande mecenater. Kvinnorna var dessutom fortfarande utestängda från all offentlig konstnärlig utbildning. Deras enda möjlighet var att bli elever vid de privata konstskolorna som till exempel Jacques-Louis Davids och Jean-Baptiste Regnaulds ateljéer. Några av de mest framstående kvinnliga konstnärerna hade själva elever, men de var genomgående kvinnor. Så småningom började även svenska elever söka sig till de så kallade damateljéerna i Paris.

Under 1800-talets första hälft kunde allt fler kvinnor stiga fram ur skuggan och deras yrkesroll professionaliserades alltmer. Inom vissa områden kom de att bli framstående, till exempel inom franskt miniatyrmåleri. Porträtt var en möjlighet till både berömmelse och inkomst och kom, liksom genremåleriet, att bli ett betydelsefullt område för kvinnorna. Exempel på framstående konstnärer under första hälften av 1800-talet är Cécile Hortense Haudebourt-Lescot och Marguerite Gérard i Frankrike samt Maria Röhl, Sophie Adlersparre och Amalia Lindegren i Sverige. I Sverige fick kvinnor formellt rätt att bli fullvärdiga studenter vid Konstakademien år 1864. Det är också anledningen till att utställningen sätter punkt vid detta årtionde.  

Stolthet och fördom är ett samarbete med National Museum of Women in the Arts i Washington, där flera av de franska verken har visats i utställningen Royalists to Romantics. I Stockholm kompletteras de med centrala inlån från Frankrike samt verk från Nationalmuseum och andra samlingar. Många av dem visas för första gången för en svensk publik. Totalt ingår runt 250 föremål, såväl verk i olja och pastell, som teckningar, miniatyrer och broderade tavlor. Bland konstnärerna kan nämnas Marie Suzanne Giroust, Anne Vallayer-Coster, Elisabeth Louise Vigée-Lebrun, Adélaïde Labille-Guiard, Marie Thérèse Reboul, Cécile Hortense Haudebourt-Lescot, Marguerite Gérard, Ulrica Fredrica Pasch, Maria Röhl, Sophie Adlersparre och Amalia Lindegren.

Utställningen pågår från den 27 september till 20 januari 2013.

Katalog
Till utställningen hör en rikt illustrerad katalog med artiklar skrivna av olika svenska och internationella specialister. Bland de svenska författarna finns Magnus Olausson, Eva-Lena Bengtsson, Barbro Werkmäster, Eva-Lena Bergström, Eva-Lena Karlsson och Solfrid Söderlind.

Ytterligare information
Magnus Olausson, utställningskommissarie, magnus.olausson@nationalmuseum.se, 08-5195 4371
Eva-Lena Bergström, utställningskommissarie,
eva-lena.bergstrom@nationalmuseum.se, 08-5195 4374
Hanna Tottmar, pressansvarig, hanna.tottmar@nationalmuseum.se,
08-5195 4390, 0767-23 46 32

Pressbilder
www.nationalmuseum.se/press

Bildtexter
Ulrica Fredrica Pasch, Självporträtt, Kungl. Akademien för de fria konsterna; Adélaïde Labille-Guiard, Kvinnoporträtt, Musée des beaux-arts, Quimper; Amalia Lindegren, Studie av kvinnlig modell, Nationalmuseum.