Pressmeddelande -
Jätteamöbor spårar det förflutna
Urgamla fossila krypspår har gäckat forskare i flera år. Men nu har liknande färska spår hittats som kan förklara fenomenet. Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet berättar i tidskriften Science hur jätteamöbor kryper som djur.Obs! Animation finns på www.nrm.se/pressrum
De äldsta kända fossila djuren är ungefär 600 miljoner år gamla. Därför blev reaktionerna starkt skeptiska när forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och University of Western Australia för några år sedan rapporterade fossila spår av organismer stora som fluglarver i australiska tidvattenavlagringar som var nära två miljarder år gamla. Få fossilforskare ville gå med på att det överhuvudtaget rörde sig om spår, men ingen kom med en bättre förklaring.
Nu har amerikanska marinbiologer gjort en upptäckt som kan lösa gåtan: På närmare 800 meters djup utanför Bahamas har man hittat vad som ser ut som små golfbollar som rullar fram på havsbotten och lämnar efter sig spår som starkt påminner om de fossila australiska. Bollarna visade sig vara en slags jätteamöbor med skal. Amöbor är normalt mikroskopiskt små och encelliga, men "golfbollarna" kan bli upp till 3 cm i diameter. De är inte djur, eller ens nära besläktade med djur, men deras storlek och krypförmåga påminner om djurens.
I det senaste numret av tidskriften Science skriver Stefan Bengtson och hans australiske kollega Birger Rasmussen, som upptäckte de australiska spåren, om vad jätteamöborna utanför Bahamas betyder för förståelsen av de äldsta spårfossilen. Amöborna visar att krypspår på havsbotten inte behöver vara gjorda av djur, och det finns därför ingen anledning att tro att djurvärlden är mycket äldre än vad fossilen annars visar. Däremot har vi nu belägg för att även encelliga marina organismer kan bli både stora och rörliga, och att detta först hände för åtminstone två miljarder år sedan, kanske som följd av att jorden fick sin första syrehaltiga atmosfär.
Publikation: Science, vol 332, 16 januari 2009, "Ancient trace makers" Stefan Bengtson, Birger Rasmussen.
Bild och animation finns att hämta på www.nrm.se/pressrum