Spanska lodjur har överlevt trots extremt liten genetisk variation

Den mycket låga genetiska variationen hos det iberiska lodjuret – det mest utrotningshotade rovdjuret i Europa – behöver inte betyda ett hot mot artens överlevnad, visar ny forskning vid Naturhistoriska riksmuseet. Att en art haft låg genetisk variation under så lång tid som det iberiska lodjuret är något helt nytt.

Forskning på DNA från fossila fynd av iberisk lo visar att arten i tiotusentals år har haft en mycket liten genetisk variation i sitt mitokondriella DNA, en del av genomet som normalt sett är mycket variabel. Detta talar för att antalet levande iberiska lodjur varit lågt under hela denna period. Denna nya studie publiceras i tidskriften Molecular Ecology, och är ett samarbete mellan svenska, danska, engelska och spanska forskare.

Bevarandeexperter har tidigare trott att låg genetisk variation hos en art betyder att den kommer att dö ut på grund av inavel och minskad förmåga att överleva förändringar i miljö och klimat.

– Våra resultat visar att den iberiska lons låga genetiska variation i sig inte är ett tecken på att arten riskerar dö ut, säger Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet och forskningsansvarig för den här studien. Resultat från den här typen av studier kan även vara till hjälp för att avgöra hur stor en population behöver vara för att överleva, vilket bör vara av intresse för både forskare och myndigheter, inte minst vad gäller stora rovdjur.

Idag finns bara 279 iberiska lodjur, uppdelade i två åtskilda grupper i Spanien. Tidigare, för mer än hundra år sedan, var lodjuren fler och utspridda över hela Iberiska halvön, men stammen har sedan dess minskat kraftigt i antal och den iberiska lon anses idag vara den mest utrotningshotade kattdjursarten i hela världen. Minskningen i antal beror på förstörda utbredningsområden, jakt och att lodjurets huvudföda, europeisk kanin, blivit mindre vanlig.

– Fossilt material har visat sig vara en stor tillgång för att förstå hotade arters historia, konstaterar Anders Götherström vid Uppsala universitet och medverkande i studien.

Låg genetisk variation förekommer hos flera idag levande arter, inklusive andra kattdjur som till exempel geparden, lejonen i Ngorongorokratern och  Florida-puman. Men att variationen varit låg under så lång tid som observerats i denna studie, troligen mer än 50 000 år, är något helt nytt.

För ytterligare information kontakta:

Love Dalén

Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet

Telefon: 08 5195 4281

Mobil: 070-777 27 94

Epost: love.dalen@nrm.se

Anders Götherström

Forskare vid Uppsala universitet

Telefon: 018 471 64 83

Mobil: 073-992 78 64

Epost: anders.gotherstrom@ebc.uu.se

Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör, Naturhistoriska riksmuseet

Telefon: 08 5195 4037
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se

Pressbilder finns att hämta på www.nrm.se/press