Oroväckande LSS-direktiv

Riksförbundet FUB är oroade över många delar av direktiven till den nya LSS-utredningen.

- Vi är glada att regeringen säger tydligt att LSS finns för att ge full möjlighet att leva som andra. ”Leva Som Svensson” brukar vi säga. Men det mesta i direktiven handlar om kostnader, nedskärningar och kontroll, i huvudsak inom personlig assistans. Trots inledningen är det svårt att hitta något som går i samma anda som paragraferna 5 och 7 i LSS, att målet ska vara att få möjlighet att leva som andra samt ha goda levnadsvillkor, säger Thomas Jansson, förbundsordförande.

- FUB har inför att direktiven skulle formuleras betonat att LSS har urholkats i förhållande till de ursprungliga intentionerna och att lagen behövde förtydligas om målen för funktionshinderpolitiken ska kunna nås. Tyvärr har regeringen inte lyssnat.

För inte så länge sedan levde personer med utvecklingsstörning sina ofta korta liv på stora institutioner. 1986 infördes den nya omsorgslagen som gav dem laglig rätt till gruppbostad och daglig verksamhet, något som innebar en revolution. 1994 trädde LSS i kraft efter att en enig riksdag trots ekonomiskt svåra tider klubbat igenom lagen. LSS hade en än högre ambitionsnivå och angav att personer med utvecklingsstörning skulle ha rätt att ”leva som andra”. Insatsen personlig assistans möjliggjorde att även de med de allra största stödbehoven kunde uppnå så jämlika levnadsvillkor som möjligt.

- Därmed hade personer med utvecklingsstörning gått från att vara patienter till att ses som medborgare med samma mänskliga rättigheter som andra. FUB har sett hur dessa mänskliga rättigheter under de senaste åren bit för bit naggats i kanten. Vi hade förhoppningen att den utlovade utredningen skulle handla om att återställa mänskliga rättigheter och inte om att spara pengar. Direktiven pekar i en helt annan riktning eftersom tonvikten ligger på regleringar och begränsningar, säger Thomas Jansson.

FUB är också kritiska mot att direktiven är direkt motsägelsefulla. Till exempel framhålls att tolkningsmöjligheterna är för stora när rätten till personlig assistans ska bedömas, men samtidigt kritiseras kommunerna för att ha allt för styrande regler som gör att bedömningarna inte blir individuella.

- När det dessutom talas om att stöd och stödformer ska kunna ändras ”i takt med att samhället och livsvillkoren för människor i allmänhet förändras” är det en markering av att det inte ska vara individens behov som styr vilket stöd som ges, något som leder till en oerhörd otrygghet för den enskilde, säger FUB:s ordförande Thomas Jansson.

FUB, som är Sveriges största förening för och av personer med utvecklingsstörning, tycker också att det är oroande att utredaren får i uppdrag att se över vilka som ska kunna ansöka om personlig assistans.

- Den som läser direktiven noggrant ser att avsikten med den skrivningen är att personer med utvecklingsstörning inte anses gynnas av personlig assistans.

- Vi är kritiska mot stora delar av direktiven. Men i utredningsarbetet ser FUB fram emot att få möjlighet att bidra med expertis och insikt om livsvillkoren för personer med utvecklingsstörning. Vår målgrupps mänskliga rättigheter behöver värnas och stärkas, inte inskränkas och försvagas.