Gå direkt till innehåll

Nyhet -

Påminnelse: Pressvisning Det universella språket

Kärv spansk modernism, stringent konkretism, expressivt Cobra-måleri och Lucio Fontanas snittade duk. Med den forskningsbaserade utställningen Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst undersöks efterkrigstidens abstrakta måleri med utgångspunkt i museets samling. Visuellt slagkraftiga bilder bjuder in till ett fördjupat seende och en kritisk reflektion kring vad som är nationellt och internationellt, kulturspecifikt och universellt i konsten. Välkommen till pressvisning tisdag den 12 juni 2018 kl. 11–12

I utställningen visas måleri, skulptur, teckningar och grafik ur Göteborgs konstmuseum samling från åren 1945–1970. Verk av svenska abstrakta målare som Eddie Figge, Jörgen Fogelquist, Lennart Rodhe och Ulf Trotzig visas tillsammans med internationella namn som Alexander Calder, Roberto Matta, Louise Nevelson, Antonio Saura, Antoni Tàpies och Mark Tobey.

Ett internationellt språk med nationella dialekter

-Den abstrakta konsten framstår under efterkrigstiden som ett universellt språk som kan förstås världen över, men det talas med olika dialekter, säger forskningsledare Kristoffer Arvidsson, författare till boken och en av curatorerna för utställningen. Intresset för andra kulturer är stort och genuint men inte utan romantisering, fortsätter han. Den abstrakta konsten förbinds med såväl landskap som nationell konsthistoria och föreställningar om folkkaraktär.

Under decennierna efter andra världskriget dominerade abstraktionen det internationella konstlivet. Abstrakt var synonymt med modern, men abstraktionen betraktades också som ett universellt språk som renodlat konstens egentliga innehåll, som föreställdes bestå av färg- och formrelationer. Även om olika stilar och konstsyn debatterades, rådde det samsyn om att 1900-talets konst måste visa prov på abstraktion för att vara relevant i sin tid.

Abstraktionen utforskas i Skiascope 9
Utställningen utgår från en forskningsstudie som publiceras i det nionde numret av museets skriftserie Skiascope i samband med vernissagen. I analyser av utställningskataloger från tre svenska konstinstitutioner blottläggs vilka föreställningar som knöts till det abstrakta uttrycket. Här framkommer att Göteborgs konstmuseum, Konsthallen Göteborg och Liljevalchs konsthall under femtio- och sextiotalet visade ett stort antal utställningar med modern abstrakt konst från olika delar av världen, något som inte skedde i samma utsträckning på Moderna Museet.

I undersökningen av katalogtexter blottas en spänning mellan det universella och det moderna, det internationella och det nationella, centrum och periferi. Återkommande uttrycks en föreställning om internationalism som utbyte mellan relativt stabila nationella kulturer, vilken skiljer sig från dagens idéer om transkulturalism. Under femtio- och sextiotalet föreställdes moderna konstnärer världen över delta i konstens internationella utveckling med sina egna varianter av abstrakt konst.

Abstraktionens fortsatta historia
Abstraktionens dominans utmanades under sextiotalet av riktningar som neodada och popkonst, vilka omvärderade modernismens historieskrivning. Abstraktionen ifrågasattes som alltför samhällsfrånvänd. Abstrakt konst skapas alltjämt men dess anspråk har skruvats ner. Abstraktionen är inte längre konstens spjutspets utan ett uttryck bland andra. Likväl är den modernistiska abstraktionen en återkommande referens i dagens konst.

Utställningen uppmärksammar efterkrigstidens abstrakta konst för dess konstnärliga kvaliteter men också för att ge perspektiv på vår egen tid och dess i många avseenden annorlunda konstsyn. Efterkrigstidens närmast utopiska tilltro till modernismens universellt giltiga abstrakt språk står i bjärt kontrast till dagens mer relativistiska syn på konstnärlig kvalitet.

Viktiga slutsatser i forskningsprojektet:

  • I det undersökta materialet uppfattas abstraktionen som synonym med det moderna. Konst som inte är abstrakt kan inte självklart accepteras som modern.
  • Abstraktionen har ett tolkningsföreträde i konstlivet under perioden 1945–1960.
  • Abstraktionen uppfattas som ett universellt och internationellt språk, ett lingua franca som destillerat fram essensen i all konst.
  • Även om abstraktionen förstås som universell och internationell tolkas den återkommande utifrån föreställningar om nationalitet. Den nationella tillhörigheten föreställs avspeglas i färgskala, stämning, valör, kontraster et cetera, egenskaper som relateras till landets landskap och natur, liksom till folkkaraktär och kulturhistoria.
  • Abstraktionen har en starkare ställning på Göteborgs konstmuseum, Konsthallen Göteborg och Liljevalchs konsthall än på Moderna Museet.
  • Konst från olika delar av världen har en mer framträdande plats i utställningsprogrammet på Göteborgs konstmuseum, Konsthallen Göteborg och Liljevalchs konsthall än på Moderna Museet.
  • I materialet uttrycks återkommande föreställningen om en problematisk relation mellan centrum och periferi. Konstnärer i periferin bör inte isolera sig, utan förhålla sig till det internationella avantgardet. Å andra sidan bör de inte okritiskt anamma stilar från centrum, utan tolka och förvalta dem på ett självständigt sätt.

Fakta

Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst
Göteborgs konstmuseum, Stenahallen, 13 juni–11 november 2018
Curatorer: Kristoffer Arvidsson och Per Dahlström

Skiascope 9 Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst
Författare: Kristoffer Arvidsson
Redaktör: Kristoffer Arvidsson
Förlag: Göteborgs konstmuseum
592 sidor
ISBN 978-91-87968-99-0

Fil.dr Kristoffer Arvidsson är forskningsledare vid Göteborgs konstmuseum och redaktör för skriftserien Skiascope. Han disputerade på avhandlingen Den romantiska postmodernismen. Konstkritiken och det romantiska i svensk konst under 1980- och 1990-talet (Göteborgs universitet 2008).

Pressvisning
Välkommen till pressvisning tisdagen den 12 juni kl. 11–12

Tf Museichef och curator Anna Hyltze hälsar välkommen
Intendent Per Dahlström presenterar utställningen
Forskningsledare Kristoffer Arvidsson presenterar forskningsprojektet

Vänligen anmäl ditt deltagande senast måndagen den 11 juni till:
Helene Karlsson, Kommunikatör
031-368 35 07, helene.karlsson@kultur.goteborg.se


Vernissage
Välkommen till vernissage onsdagen den 13 juni kl 17-20

Anna Hyltze, tf museichef, hälsar välkommen kl 17.30
Ulf Karl Olov Nilsson (UKON), poet, psykolog och psykoanalytiker invigningstalar
Kristoffer Arvidsson, forskningsledare Göteborgs konstmuseum, presenterar utställningen

Det bjuds på förfriskningar och är fri entré mellan kl 17-20 under vernissagedagen.

Ämnen

Regioner

Kontakter

Malin Opperud

Presskontakt Kommunikatör och presskontakt 031-368 35 28

Relaterat innehåll

Göteborgs konstmuseum

Göteborgs konstmuseum har samlingar från 1400-talet fram till idag. Museet har en nordisk profil men i samlingarna ingår även äldre nederländsk och fransk konst med verk av Rembrandt, van Gogh, Monet och Picasso.

På översta våningsplanet finns Fürstenbergska galleriet som ursprungligen var en privat samling men som senare tillföll museet. Här hänger målningar av konstnärer som Edvard Munch, Ernst Josephson, Carl Larsson, PS Krøyer och Anders Zorn.

Göteborgs museum bildades 1861. Genom gåvor av bl a Pontus och Göthilda Fürstenberg hade man snart vuxit ur sina lokaler och tanken på ett nytt konstmuseum väcktes. 1916 utlystes en tävling om utformningen av Götaplatsen. Här skulle en stadsteater, ett konserthus, ett konstmuseum och en konsthall byggas. 1925 invigdes byggnaden som konstmuseum vid Götaplatsen. På 60-talet utvidgades museet med ett ljust nybygge anpassat till den gamla byggnaden.

I januari 1996 fick museet ny entréhall och tillbyggnad som rymmer Hasselblad Center, museibutik samt en restaurang. Konstnären Pål Svenssons grindar i järn och brons pryder den nya entrén som genom den nya tillbyggnaden flyttats närmare ner mot Götaplatsen och blivit mer tillgänglig.

Göteborgs konstmuseum har tre stjärnor i Michelins Green Guide.