Fälttester utomhus med autonoma drönare

Pressinbjudan

Luleå tekniska universitet har Sveriges enda forskargrupp som gör fälttester utomhus med autonoma drönare. Nästa vecka genomför forskarna unika tester, där autonoma drönare ska inspektera Skellefteå krafts vindkraftverk på Storgrundet i Bureå.

– Att få autonoma drönare att arbeta utomhus är extremt svårt eftersom det inte finns en känd miljö att förhålla sig till. Tänk dig själv att du är på en helt okänd plats, att du blundar och samtidigt ska utföra en komplicerad uppgift eller helt enkelt bara förflytta dig. Den bärande frågan blir då Var är jag? Den frågan är helt avgörande och relevant även för en drönare, säger George Nikolakopoulos, professor i robotik och automation vid Luleå tekniska universitet.

Han och andra forskare från Luleå tekniska universitets forskargrupp i robotik och automation kommer nästa vecka att utföra fälttester vid vindkraftverken på Storgrundet i Bureå. Medier är varmt välkomna att medverka vid ett av dessa fälttester, onsdag 24 maj!

Plats: Storgrundet i Bureå. Karta här: http://bit.ly/2qR6vLm

Tid: 11:00- 13:00.

OBS! Föranmälan: Eftersom denna pressträff sker i fält i en vindkraftpark behöver ni föranmäla er, senast måndag 22 maj. Anmäl er till katarina.karlsson@ltu.se eller 072-272 45 60. Vi bjuder på kaffe och smörgås på plats. Vi regn måste testerna ställas in och då meddelas det kvällen före.

Vad kommer att hända på Storgrundet i Bureå 24 maj? Drönarnas uppgift är att inspektera ett vindkraftverk och rekonstruera en 3D-modell av vindkraftverket för att på så vis upptäcka eventuella fel eller skador. Inga människor kommer att styra drönarna, allt sker autonomt.

Varför använda autonoma drönare för inspektion av vindkraftverk? Det går snabbare, är billigare och säkrare. Till skillnad från en fjärrstyrd drönare kan en autonom drönare ”se själv” och få mycket jämnare resultat av analyser och avskanningar. Om en pilot skulle fjärrstyra en drönare som ska inspektera ett vinkraftverk är det omöjligt för piloten att överhuvudtaget se drönaren på så pass hög höjd (vindkraftverken på Storgrundet i Bureå har en tornhöjd på 63 meter och en rotordiameter på 44 meter). En autonom robot är programmerad att själv analysera sin omgivning och baserat på det utföra olika uppgifter. Den kan arbeta relativt självständigt och "ta beslut" utan mänsklig inblandning.

Nyttan med autonoma drönare i framtiden? Vindkraftverken blir allt större. Ju större vindturbiner, desto mer kilowatt kan de producera. Men större vindkraftverk innebär också ökade svårigheter med att inspektera dem. Vanligtvis används kran och människor för att inspektera såväl rotorblad som den övergripande strukturen. Underhåll och inspektion är kostsamt, tidskrävande och riskfyllt för dem som ska utföra inspektionen.

Syftet med projektet: Experimenten i Bureå sker inom ramen för projektet Aeroworks – Europas största forskningsprojekt inom flygande robotik. Obemannade flygfarkoster, så kallade UAV:s, ska kunna flyga, samarbeta och utföra specifika uppgifter självständigt utan styrning av mänsklig hand (med undantag för själva programmeringen). När det gäller inspektionen av vindkraftverk är förhoppningen att drönarna ska ha armar och gripklor med vilka de ska kunna utföra visst underhåll och interagera med den omgivande miljön.

Medverkande: George Nikolakopoulos, professor i robotik och automation vid Luleå tekniska universitet, Emil Fresk, forskare i robotik och reglerteknik vid Luleå tekniska universitet, Dariusz Kominiak, forskare inom robotik och reglerteknik samt representanter från Skellefteå kraft.

Frågor om forskningsprojektet: George Nikolakopoulos, professor i robotik och automation vid Luleå tekniska universitet, 0920-49 12 98, e-post: george.nikolakopoulos@ltu.se, Linda Alfredsson, kommunikatör vid Luleå tekniska universitets Institution för system- och rymdteknik, linda.alfredsson@ltu.se, 0920-491927, E-post: linda.alfredsson@ltu.se

Varmt välkomna!