Den anekdotiska bevisföringen – Kommunikologins enda argument.

Jag har vid tidigare tillfällen inlägg lyft frågan om de påstådda effekterna av ”läran” Kommunikologi. Förespråkarna för Kommunikologin hävdar att ”läran” påverkar/fungerar i ett synnerligen brett fält:

” Att kompetensen är tvärgående innebär att den är gemensam för alla områden och sammanhang som till exempel ledarskap, samarbete, personlig utveckling, förhandling, retorik, coaching, pedagogik, familjeliv, idrott, organisationsutveckling, terapi mm. Kompetensen är också gemensam för alla systemnivåer – individ, relation, grupp, organisation och samhälle.” (www.framtidensteam.se).

Om en metod/lära/kompetens gör anspråk på att fungera inom så vida fält ställer det krav på att man verkligen kan bevisa sina teser.  Kommunikologin bygger  delvis sin argumentation på att man under årtionden gjort metaanalyser på tidigare gjord forskning  och därutav byggt upp sin ”lära”.

Metastudier ÄR ett bra sätt att dra slutsatser kring funktion/effekt/resultat, under förutsättning att man genomfört metastudierna på ett korrekt sätt, med tillförlitligt material som bas. För att kunna utvärdera detta är det viktigt att presentera sitt tillvägagångssätt, så att andra kan replikera metastudien för att se om man får fram samma resultat. Allt i enlighet med sann vetenskaplig tradition.

Problemet med Kommunikologin är bara att man inte ger någon utomstående möjlighet att göra denna granskning. Företrädarna för Kommunikologin håller undan alla bevis för ”lärans” fantastiska förmåga (eller kanske oförmåga) från offentligheten och sålunda bryter man mot vetenskaplig tradition om möjlighet till öppen granskning.

Istället används den så kallade ”Anekdotiska bevisföringen” som främsta försäljningsargument och bevis på ”lärans” förträfflighet.

Den anekdotiska bevisföringen har väl bara ”magkänslan” under sig i trappan för vetenskaplig evidens och kan knappast anses som vetenskaplig i något avseende

Den anekdotiska bevisföringen bygger på att enstaka individer/kunder uttalar sig om ”läran”  sk ”testimonials”.  Dessa uttalanden selekteras väl av ”försäljaren” och endast de mest positiva väljs ut. Syftet är att få den potentiella kunden att identifiera sig med den som uttalar sig positiv och på så sätt få till stånd ett argument för köp. Den som följer marknadsföringen för Kommunikologin kan se att den till stor del följer detta mönster.

Ett problem med detta är att även om den nöjde kunden verkligen ÄR nöjd, så kan man inte med säkerhet säga att det var just Kommunikologin som skapade resultatet.

Ett exempel: Du drabbas av en förkylning och din vän som du litar på rekommenderar dig att testa preparatet X som botemedel. Din vän har använt det och var jättenöjd. Du börjar använda preparatet och blir frisk 2 dagar senare. Då kan du ta det som ett bevis på att preparatet fungerade.

Problemet är bara att du lika gärna kan ha blivit frisk av att förkylningen gått över av sig själv, som den så ofta gör efter ett par dagar, men du tillskriver resultatet preparatet X.

Sålunda kan kunden av Kommunikologi tycka sig se resultat, men han kan inte vara säker på att inte resultatet kommer av något annat, eller skulle ha kommit med en vetenskapligt utprövad, objektivt granskad metod, som kanske kostat 1/10 av konsultarvodet.

_________________________________________________

Mer och mer skattepengar används till köp av Kommunikologitjänster som inte utvärderats eller ens jämförts med andra, vetenskapligt offentligt granskade metoder.

Ge oss skattebetalare en möjlighet att åtminstone granska om Kommunikologin är så bra som påstås, och försök inte få oss att enbart lita på er anekdotiska bevisföring.