Källan till barrskogens näring identifierad

I våra barrskogar är det generellt stor brist på det viktiga näringsämnet kväve. Det betyder i praktiken att tillgången på kväve bestämmer hur produktiva skogarna är. En ny studie från Stockholms universitet har identifierat den cyanobakterie som genom symbios med mossor ger barrskogens ekosystem det livsviktiga näringsämnet.

Forskning har visat att vägg- och husmossor bidrar med kväve till barrskogen genom att de bildar symbioser med kvävefixerande cyanobakterier. Cyanobakterierna tar upp kväve ur luften och detta överförs till mossan och vidare till ekosystemet. En ny studie har identifierat den viktigaste kvävekällan. Resultaten presenteras i en artikel i den internationella forskningstidskriften ISME Journal.

Den cyanobakterie som är vanligast på mossan visade sig inte vara den som bidrar mest med kväve. Istället är det cyanobakterien Stigonema som är den viktigaste kvävekällan, vilket man tidigare inte känt till. En intressant upptäckt i studien är att cyanobakteriernas sammansättning skiljer sig mellan de olika mossorna, och att sammansättningen förändras under växtsäsongen.

– Resultaten är extremt viktiga i vår strävan att förstå inflödet av kväve till detta ekosystem. Vi har i tidigare studier kunnat visa att mossorna lockar till sig cyanobakterier när de är i behov av kväve, genom en kommunikation som vi håller på att undersöka detaljerna kring, säger Denis Warshan, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik.

De boreala skogarna är världens största sammanhängande landekosystem. En tredjedel av världens skogar utgörs av barrträd. I Sverige är 82 % av all skog barrskog och är därigenom även den störst utbredda naturtypen. På grund av de boreala skogarnas stora globala utbredning är de viktiga för upptag av koldioxid från atmosfären och kan därför vara viktiga för att bromsa växthuseffekten.

– Att försöka förstå detaljerna kring hur mossornas kvävefixering regleras är viktigt om vi ska kunna förutspå och hantera många av de globala miljöförändringar som människan orsakar i kväve- och kolcykeln. Det finns också en intressant möjlighet om vi kunde lära oss att använda cyanobakteriens förmåga att ta upp kväve ur luften för att förbättra produktiviteten av födoväxter och andra nyttoväxter, säger Ulla Rasmussen, docent vid Institutionen för ekologi miljö och botanik, Stockholms universitet.

Om forskningen:
”Seasonal variation in nifH abundance and expression of cyanobacterial communities associated with boreal feather mosses” är publicerad i ISME Journal 24 februari 2016. Studien ingår i ett samarbete mellan Stockholms universitet och SLU i Umeå.

För ytterligare information:
Ulla Rasmussen, docent vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet. E-post: ulla.rasmussen@su.se tfn: 08-16 37 79
Denis Warshan, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet. E-post: denis.warshan@su.se tfn: 08-16 37 93