Kilometertjockt istäcke över hela Norra ishavet för 140 000 år sedan

Sedan 70-talet har det funnits teorier om att Norra ishavet under istider täckts av ett kilometertjockt lager is. Nu har forskare vid Stockholms universitet, i samarbete med forskare i Göteborg, USA och Ryssland, för första gången kunnat visa att hypotesen stämmer. Upptäckten ger bland annat en inblick i stabiliteten hos flytande glaciärisar av den typ som i dag främst finns runt Antarktis.

– Vårt arbete visar att vi har haft en enorm så kallad isshelf i Norra ishavet, det vill säga runt Nordpolen, för omkring 140 000 år sedan. Den försvann troligen ganska snabbt och försvinnandet var sannolikt en viktig del i att få hela deglaciationen att komma igång på allvar, säger Martin Jakobsson, professor vid Institutionen för geologiska vetenskaper/Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet.

En isshelf är en flytande marin motsvarighet till en inlandsis och eftersom den flyter lämnar den i princip inga spår efter sig, utom om den går på grund. I dag finns några riktigt stora isshelfar kvar i Antarktis, men det finns inte mycket kvar av dem i Norra ishavet.

Under SWERUS-C3-expeditionen 2014 kunde forskare vid Stockholms universitet, i samarbete med forskare i Göteborg, USA och Ryssland, med hjälp av isbrytaren Odens avancerade ekolod, se spår av istidens stora isshelfar på havsbottnen uppe i centrala Arktis. Resultaten visar att Norra ishavets isshelfar har varit så stora att de många gånger överträffar de som finns runt Antarktis i dag vilket bekräftar den rent teoretiska hypotes som lades fram på 70-talet. Isen var omkring en km tjock och när den drog fram över bland annat Lomonosovryggen, en bergskedja på havsbottnen, lämnade den djupa och uppåt flera hundra meter breda spår efter sig, som om en enorm kratta dragits över botten.

– Vi kan lära oss väldigt mycket av spåren från dessa stora isshelfar som har haft en stabiliserande effekt på landisarna de kopplar till. Både Grönland och Antarktis har tappat mycket yta av sina isshelfar under de senaste årtiondena. Spåren efter hur fort istidens isshelfar brutits upp och hur det påverkat intilliggande landisar kan ge viktig information om hur den Västantarktiska isen och glaciärutlöpare från Grönland påverkas om isshelfarna där bryter upp, säger Martin Jakobsson, professor vid Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet.

Om studien:

Evidence for an ice shelf covering the central Arctic Ocean during the penultimate glaciation, publicerad i tidskriften Nature Communications.

Resultaten kommer från SWERUS-C3-expeditionen (Swedish-Russian-US Arctic Ocean Investigation of Climate-Cryosphere-Carbon Interactions) som är ett svensk-rysk-amerikanskt samarbete finansierat av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Polarforskningssekretariatet och Stockholms universitet. Flera av de ingående forskarna har stöd från Vetenskapsrådet.

Ytterligare information

Martin Jakobsson, professor vid Institutionen för geologiska vetenskaper/Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, telefon: 08-16 47 19, 0736-19 14 09 e-post: martin.jakobsson@geo.su.se

Filmklipp och ytterligare bilder

Kontakta presstjänsten, telefon: 08-16 40 90, e-post: press@su.se