Våra tamkor har dubbelt ursprung

Genom genetiska analyser av DNA från både nu levande djur och gammalt DNA från arkeologiska ben har Cecilia Anderung undersökt den europeiska tamkons ursprung. Resultatet stödjer tidigare arkeologisk forskning som hävdat att dagens europeiska tamkor delvis är av europeiskt ursprung. Disputationen äger rum vid Uppsala universitet den 10 november. Den europeiska tamkon domesticerades i Mellanöstern från den vilda formen Bos primigenius, även kallad uroxe, som är utdöd sedan 1627 då den sista individen sköts i en polsk kunglig inhägnad. Uroxen har funnits spridd över ett stort geografiskt område som sträckte sig över Europa, norra och västa Asien samt norra Afrika. Eftersom uroxen hade ett så stor utbredningsområde och överlevde in i historisk tid, har flera forskare föreslagit att det förekommit hybridisering mellan uroxar och tamkor. Ben av tamkor och uroxar har också hittats sida vid sida på förhistoriska platser på den europeiska kontinenten. - Men det har hittills inte vara möjligt att genetisk påvisa en sådan hybridisering. Därför har man ansett att kor domesticerades utanför Europa och inte har något med den europeiska uroxen att göra, säger Cecilia Anderung. Analyser av mitokondriellt DNA från levande och förhistoriska kor stödjer teorin om ett utomeuropeiskt ursprung, och har bekräftats genom analyser på förhistoriska ben genomförda vid Uppsala universitet. Men genom att sedan även analysera Y-kromosomen i moderna kor från Europa och Mellanöstern kunde två typer av kor identifieras som förekom i en geografisk gradient. En typ var vanlig i norra Europa och en annan i södra Europa. Mitokondriellt fanns där dock ingen större skillnad inom Europa, varesig i det förhistoriska eller det moderna materialet. En sannolik förklaring till detta mönster är att de först införda domesticerade korna från Mellanöstern förde in den sydliga kotypen, men på sin väg norrut genom Europa stötte dessa djur på uroxtjurar som bar på den nordliga typen. Hybridisering skedde och den nordliga kotypen spreds vidare i populationen. Cecilia Andersung har testat hypotesen genom att analysera DNA från förhistoriska kor och uroxar från Tyskland, Sverige, Italien, Spanien, Litauen och Österrike Samtliga förhistoriska prover som testades för Y kromosomen utom ett tillhörde den nordliga typen, vilket visar att moderna kor från norra Europa är mer besläktade med europeiska uroxar än vad kor från södra Europa är. Mitokondriellt såg dock materialet inte ut som Europeiska uroxar, vilket visar att de även har en del av sitt ursprung från Mellanöstern. - Domesticeringen av boskap verkar innehålla ett mer komplicerat scenario än vad tidigare genetiska analyser kunnat påvisa, säger Cecilia Anderung. Hennes studier visar sammanfattningsvis att dagens europeiska kor har ett blandat ursprung från mellanöstern och från Europas uroxar. För mer information, kontakta Cecilia Anderung, tel: 018-471 64 44, 073-600 18 78, e-post: Cecilia.Anderung@ebc.uu.se Läs avhandling på: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-7201 Länk till pressmeddelande med eventuella bilder: http://info.uu.se/press.nsf/pm/vara.tamkor.idBFA.html Pressinformatör Anneli Waara E-post Anneli.Waara@uadm.uu.se Telefon: 018-471 1974 Mobil: 0704-250718 Fax: 018- 471 1520 Adress: Box 256, 751 05 Uppsala