Mördarbinas gener är nyckeln till deras framgång

Mördarbin är hybrider mellan afrikanska och europeiska bin. De är lättretade och aggressiva och sprider sig snabbt eftersom de konkurrerar ut andra honungsbin i biodlingar. I en ny studie har forskare från Uppsala universitet kartlagt mördarbinas gener och i dessa hittat möjliga förklaringar till deras framgångar.

1956 släpptes ett fåtal honungsbin från Afrika av misstag ut i Brasilien. Följderna blev en biologisk invasion av oöverträffad omfattning. De förrymda bina blandade sig med lokala honungsbin och spred sig snabbt över stora delar av södra och norra Amerika. De nya hybridbina kallas afrikaniserade bin, men på grund av sitt extremt aggressiva beteende går de även under benämningen ”mördarbin”. Afrikaniserade bin orsakar problem för biodlare och utgör också ett allvarligt hot mot människors hälsa.

De afrikanska binas precisa genetiska sammansättning och orsaken till deras stora framgångar är ännu inte kända. I en ny studie har forskaren Matthew Webster och hans forskargrupp vid Uppsala universitet, tillsammans med kollegor i Storbritannien och Brasilien, undersökt dessa frågor genom att sekvensera arvmassan hos 32 afrikaniserade bin. De har sedan jämfört denna med arvsmassan från honungsbin som de samlat in från olika platser runt om i världen i tidigare studier. Detta har gjort det möjligt för forskarna att rekonstruera de afrikaniserade binas evolutionära historia och identifiera gener som varit viktiga för deras anpassningsförmåga och utbredning.

En region i arvsmassan stod ut särskilt i studien. Trots att den största delen av de afrikaniserade binas arvsmassa liknar det hos bin från Afrika så var just denna region mer lik den hos bin från Europa, som fanns på plats i Brasilien innan de afrikaniserade bina började spridas. Det här visar, menar forskarna, att den europeiska varianten av denna del av arvsmassan ger de afrikaniserade bina fördelar. Tidigare studier har kopplat generna i denna del av genomet till storleken på binas äggstockar och strategier för att söka föda, vilket indikerar att dessa egenskaper har varit viktiga för de afrikaniserade binas framgång.

Studien lyfter fram hur hybridisering mellan olika populationer som leder till en mix av genetisk variation är en viktig process under evolutionen. Hybridisering skapar nya kombinationer av genetiska varianter som det naturliga urvalet sedan har att spela med. Denna process verkar ha varit en viktig faktor i de afrikaniserade binas anpassning.

För mer information kontakta Matthew Webster, universitetslektor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala University, tel: 018 471 4391, e-post: matthew.webster@imbim.uu.se

Webster et al. (2017) Genome-wide analysis of admixture and adaptation in the Africanized honeybee, Molecular Ecology, DOI: 10.1111/mec.14122