Landstinget gör lex Maria-anmälan med anledning av försenad diagnos

En patients andningsbesvär var symptom på blodproppar i lungorna, men tolkades som ångest. Det ledde till försenad diagnos och ökat lidande för patienten.

I november 2015 besökte en 69-årig kvinna sin vårdcentral för blodprovstagning. I samband med besöket på laboratoriet noterar personalen att kvinnan verkar tungandad och bokar därför in henne för akutbesök hos sjuksköterska. Vid besöket hos sjuksköterskan berättar kvinnan att hon sedan dagen innan haft det jobbigt med andningen och man konstaterar vid undersökningen förhöjd puls, andningsfrekvens samt nedsatt syremättnad. Sjuksköterskan ombesörjer därför en akut läkartid.

Vid efterföljande läkarundersökning görs bedömningen att patienten drabbats av en ångestattack med snabb puls samt andningssvårigheter och patienten får återvända hem.

Dagen efter har kvinnan försämrats ytterligare och får då hjälp av en granne att ringa efter ambulans. På akuten i Falun noteras tydlig allmänpåverkan med kraftigt ökad andningsfrekvens och sviktande cirkulation med hög puls samt lågt blodtryck. Man noterar även kraftigt sänkt syremättnad i blodet. Vidare utredning visar på stora blodproppar i bägge lungorna och propplösande behandling inleds omgående.

– Vid nytillkomna andningsbesvär är blodproppar i lungorna (lungemboli) en diagnos som ofta behöver övervägas vid undersökningen och bedömningen. Inte sällan kan symtombilden leda till diagnostiska svårigheter. Symtomen kan vara allt från tämligen beskedliga till mycket dramatiska beroende på hur utbredda blodproppar patienten lider av. Det finns åtskilliga andra diagnoser som kan ge en liknande klinisk bild. Det är välkänt att diagnosen därför kan vara lätt att missa, säger Roger Larsson, chefläkare i primärvården. 

Dessutom är undersökningarna för att bekräfta eller avskriva misstanken om blodproppar inte helt ofarliga då de många gånger innebär att kontrastmedel måste ges till patienten i samband med röntgen. Kontrastmedel i sig kan innebära en fara för patienten men vid tillräckligt hög misstanke överväger nyttan risken. I klinisk verksamhet används därför en kombination av klinisk undersökning, blodprover samt noggrann sjukhistoria för att avgöra om sannolikheten för blodpropp är så pass hög att man bör gå vidare med röntgenundersökning.

Journalanteckningarna från vårdcentralen är mycket kortfattade och det hänvisas övergripande till normala värden. Något resonemang kring alternativa förklaringar till symtomen finns inte. I landstingets internutredning bedöms det därför att man brustit i omhändertagandet och bedömningen av patienten, och att detta sannolikt bidragit till försenad diagnos och ökat lidande för patienten.  

Lex Maria är det vardagliga namnet på 3 kap. 5 § i patientsäkerhetslagen (2010:659), som innebär att vårdgivaren har skyldighet att till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anmäla om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av en allvarlig skada eller sjukdom.