Karabuda bloggar: "Konstnärliga rättigheter gäller oss alla"

Är rätten till ditt eget ord något som är förbehållet "kulturskapare"? Eller rätten att kunna investera i intellektuellt arbete och sedan ha möjlighet att skörda den ekonomiska frukten av sådant arbete?

Nej, självfallet inte. Konstnärliga rättigheter gäller oss alla. Precis som yttrandefriheten är en angelägenhet för var och en, är upphovsrätten det. Alla som på något sätt uttrycker sitt ord konstnärligt, ska ha samma skydd och rättigheter, samma möjlighet att få yttra sig och göra sitt uttryck känt, samma möjlighet att också behålla rätten till sitt yttrande när det väl är yttrat.

FN:s råd för mänskliga rättigheter släppte förra året den allra första rapporten om konstnärliga rättigheter. Viktiga slutsatser som följer av den är just att konstnärliga rättigheter gälla alla, men också att de dessvärre inte gäller överallt. Mest påtagligt blir detta i totalitära stater där såväl yttrandefrihet som upphovsrätt förvägras befolkningen. Prova att vara kulturskapare där. Eller förkämpe för mänskliga rättigheter.

Men det finns problem för den som vill skydda sitt ord och sitt uttryck även i länder som vi betraktar som demokratiska. Till och med här hemma. Yttrandefrihet och ideell upphovsrätt hotas inte sällan av ekonomiska intressen som vill ta över den enskilde upphovspersonens rättigheter. Även i Sverige, där musikskapare, journalister, och andra kulturskapare förväntas sälja ifrån sig inte bara sin ekonomiska utan också sin ideella upphovsrätt till uppdragsgivare med muskler.

Under de senaste åren har jag som ordförande i SKAP arbetat med frågan om fristäder för musikskapare, anordnat så kallade Impossible Music Sessions för förföljda musikskapare och artister som inte själva kan framföra sin musik, och vid ett flertal tillfällen samverkat med och talat till stöd för Pussy Riot, det kanske medialt mest synliga exemplet på hur konstnärliga – och mänskliga – rättigheter inte bara ifrågasätts utan förvägras medborgare i ett land som inte ligger längre bort än avståndet mellan Stockholm och Malmö.

Kanske viktigast i detta engagemang är min roll som expertråd till FN:s råd för mänskliga rättigheter. När nu rådet fortsätter sitt arbete för att säkerställa konstnärliga rättigheter i medlemsstaterna, deltar jag i det arbetet. Den 10-11 juni samlas vi för ett expertmöte i Genève, där vi kommer att behandla frågor om upphovsrätt, vetenskap och kultur.

Rådet vill undersöka vilka hinder som finns för dessa rättigheter runt om i världen. Kan den som är upphovsperson bakom ett vetenskapligt eller kulturellt verk alltid räkna med att få ta del av de rättigheter som rådet fastslagit i sina rekommendationer till följd av den förra året avslutade utredningen om konstnärliga rättigheter? Och hur balanserar vi upphovspersonens rättigheter med rätten att ta del av vetenskap och kultur?

Det kommer att bli ett par mycket intressanta dagar i Genève. Min förhoppning är att kunna bidra till arbetet med de erfarenheter jag har som ordförande i SKAP och i ECSA, vår europeiska organisation, och inte minst som kompositör. Det är trots allt det som är utgångspunkten i allt mitt arbete för musikskapares villkor – min bakgrund som kompositör och människa. För de konstnärliga rättigheterna gäller inte en elit, utan alla människor. De är mänskliga rättigheter.

[SKAP:s ordförande Alfons Karabuda bloggar regelbundet på sin personliga blogg Content is King. Här på bloggen på MyNewsdesk återpubliceras ett urval av hans texter.]