Poesi på väg - ny bok och nya dikter

Poesi på väg heter ett av SLs mest uppskattade kulturprojekt. Sedan 1993 har dikter varit uppsatta i Stockholms bussar och tunnelbana – varje år nya dikter på ett nytt tema. Poesi på väg är också titeln på den här antologin, utgiven i samarbete mellan SL och Ordalaget, där alla de 147 dikterna från 1993 till 2006 är med. Här finns allt från moderna poet­er till älskade klassiker: Ann Jäderlund, Karin Boye, Bo Setterlind, Tomas Tranströmer, Gabriela Mistral, Octavio Paz och många flera. Här finns dikter om kärlek och längtan, resor och uppbrott, glädje och sorg. Poesi på väg är en bok för dem som under åren har uppskattat dikterna i Stockholmstrafiken och vill njuta av poesin även hemma. Samtidigt får alla andra nu en möjlighet att uppleva de utvalda dikterna. Tom Hedlund är projektledare för Poesi på väg och ansvarig för antologin, som nu utkommer i den tredje helt om­arbetade upplagan. Han har givit ut sju egna diktsamlingar och publicerat litteraturhistoriska och kulturhistoriska böcker. Han är även lyrikkritiker i Svenska Dagbladet. Boken utkommer vecka 16. Redaktör: Tom Hedlund Pris i SL Center och Spårvägsmuseet: 150 kr. Boken kommer att säljas i bokhandeln. Kontaktperson för SL: Tom Hedlund, tel. 0176-26 41 00. Årets tema Vatten - nya dikter på väg i SL-trafiken Sammanlagt 12 dikter möter i år resenärerna på Mariatorgets och Gamla stans tunnelbanestationer, samt i många av SL-trafikens fordon; temat för årets dikter är Vatten. För urvalet svarar författaren Tom Hedlund tillsammans med SL. Årets fyra första dikter sattes upp i bussarna, tunnelbanetågen, tågen på Roslagsbanan och Saltsjöbanan, samt på Gamla stans tunnelbanestation: ”Islossning” Albert Theodor Gellerstedt, 1836–1914, Sverige. Ur Dikter, 1871. ”Jag tänker mig att jag talar med någon …” Linda Hedendahl, född 1942, Sverige. Ur Fallfärds, 1992. ”Barnlek” Paol Keineg, född 1944, Frankrike. Ur Boulevarder och fågelsträck, 1984. Tolkning av Jacques och Marie Werup. ”Famn som bär mig idag …” Anna Greta Wide, 1920–1965, Sverige. Ur Kyrie, 1960. På Mariatorgets tunnelbanestation finns 18 stortavlor med samtliga årets dikter inklusive tre informationstexter om projektet ”Poesi på väg”. Årets dikter finns även publicerade på SLs hemsida, www.sl.se/konst, kultur & nöje. I början av maj sätts följande dikter upp i bussarna, tunnelbanetågen, tågen på Roslagsbanan och Saltsjöbanan, samt på Gamla stans tunnelbanestation: ”Yrsel” Khayri Mansur, född 1945, Palestina/Jordanien. Efter Alkemins blå eld, 1991. Tolkning av Saleh Oweini. ”En natt på floden Chien-te” Meng Hao-Jan, 689–740, Kina. Ur 100 dikter ur världslyriken, 1959. Tolkning av Erik Blomberg. ”Det som var stort” Czeslaw Milosz, 1911–2004, Polen/USA. Ur Möte, 1980. Tolkning av Nils Åke Nilsson. ”Långsamt som kvällskyn …” Karl August Tavaststjerna, 1860–1898, Finland. Ur För morgonbris, 1883. I början av september sätts följande dikter upp i bussarna, tunnelbanetågen, tågen på Roslagsbanan och Saltsjöbanan, samt på Gamla stans tunnelbanestation: ”Livsringarna” Eila Kivikk’aho, 1921–2004, Finland. Ur Du tror du kuvar mig liv?, 1984. Tolkning av Solveig von Schoultz. ”Ett fartyg på havets vågor …” Hjalmar Procopé, 1868–1927, Finland. Ur Under stjärnorna, 1913. ”Att vara fisk” Pia Tafdrup, född 1952, Danmark. Ur Dagen ditt ljus, 1995. Tolkning av Marie Silkeberg och Magnus William-Olsson. ”Henrys sång” Carolina Thorell, född 1961, Sverige. Ur Blå trampoliner, 1991. Så här skriver Tom Hedlund om årets dikter: Vatten är årets tema för Poesi på väg – det livsnödvändiga vattnet, som också kan spela med i så många katastrofer. Mänsklig strävan och längtan i vattnets olika former antyds i Albert Theodor Gellerstedts ”Islossning” och Carolina Thorells ”Henrys sång”; i Eila Kivikk’ahos ”Livsringarna” och Meng Hao-Jans ”En natt på floden Chien-te” ger vattenspeglingen på olika sätt en glimt av det mänskliga levnadsloppet. Barnets värld, med vattnet i en central roll, som en bild av den vuxna människans tillvaro, möter man i Paol Keinegs ”Barnlek” och Czeslaw Miloszs ”Det som var stort”; i något som närmar sig barnets föreställningsvärld rör sig de vuxna i Pia Tafdrups ”Att vara fisk”. Över mer eller mindre symboliska vattenvidder förs vi av Hjalmar Procopé i ”Ett fartyg på havets vågor …”, Karl August Tavaststjerna i ”Långsamt som kvällskyn …” och – mera antydningsvis – Anna Greta Wide i ”Famn som bär mig idag …”. Vattnet kan spela märkliga roller, förvirrande som i Khayri Mansurs ”Yrsel” eller som en antydan om människans blick i Linda Hedendahls ”Jag tänker mig att jag talar med någon …”. Så blir vattnet bilden av det obegripliga – och av livet självt. För mer information kontakta Tom Hedlund, tel 0176-264100