Tillbakablick – videokonsten vid Skanstull fortsätter

Pressmeddelande från SL Gisela Poellinger SLs Presstjänst 08-686 1560 070-786 1560 I december 2004 inledde SL sin satsning på visning av konstfilm på Skanstulls nyrenoverade tunnelbanestation. På fyra monitorer monterade bakom en glasvägg har två omgångar film vistas. Från och med onsdagen den 19 april klockan 11.30 visas en ny omgång filmer. Tio av Sveriges mest namnkunniga yngre konstnärer har blivit tillgängliga för en bredare publik. Projektet har fungerat mycket bra. Tack vare smarta praktiska lösningar och ny teknik har filmerna visats utan störningar och avbrott under hela perioden. Ett genombrott och en unik situation för presentation av rörlig konstbild i offentlig miljö. Vi hoppas att det här projektet kan visa vägen för liknande projekt i andra sammanhang och på andra platser. En intressant utveckling med tanke på att många unga konstnärer idag arbetar gränsöverskridande och med ny teknik, inte minst med rörlig bild. En utveckling som naturligtvis stärkts av att tekniken för arbetet med rörlig bild blivit enkel och billig, tillgänglig för alla. Men dagens generation konstnärer är inte den första som arbetat med rörlig bild. I den tredje omgången konstfilm på Skanstull, som vi valt att kalla Tillbakablick har vi tagit en titt i backspegeln för att se vad som tidigare gjorts. Vi har valt sex filmer gjorda från 1924-1982. Följande filmer kommer att visas under de närmaste nio månaderna. Diagonalsymfonin av Viking Eggeling (1880-1925), 1924, 8 min sv/v, stum. Studie IV/Frigörelse av Peter Weiss (1916-1982), 1954, 9 min, sv/v, stum. Nära ögat av PO Ultvedt, (född 1927), 1958, 5 min, sv/v, ljud. Mannen som flög av Hans Nordenström (1927-2004), 1960, 3 min, sv/v, ljud. Nixon Visions av Kjartan Slettemark/Hans Esselius (född 1932/född 1948), 1971, 4 min, färg. Strip-tease av Marie Louise Ekman (född 1944), 1982, 3 min, färg, ljud. Filmerna visas en i taget på fyra monitorer enligt ett rullande schema. Här följer en kort beskrivning av de olika konstnärerna och deras filmer. Diagonalsymfonin av Viking Eggeling Eggeling växte upp i Lund. Efter att ha blivit föräldralös lämnade han Sverige och bosatte sig i Paris där han inspirerades av kubisterna. Vid första världskrigets utbrott flyttade han till Schweiz där han ansluter sig till Dadarörelsen i Zürich. När gruppen upplöstes flyttade Eggeling till Tyskland där han dog fattig och sjuk i juni 1925. Han experimenterade under många år med animerad film. Han arbetade med rytm och geometriska former, ett eget uttryck någonstans mellan musik och abstrakt konst. Han anses vara en av de stora banbrytarna inom den experimentella filmen. Hans mest kända verk Diagonalsymfonin hade urpremiär i Berlin i maj 1925, tre veckor före Eggelings död. Animationen gjordes i svart tusch på vitt papper, filmades och visades negativ. Det vita vi ser är alltså det som Eggeling målade svart. Med stöd från Svenska Filminstitutet genomförde Gösta Werner en omfattande renovering av filmen, den utgavs på nytt 1997. Studie IV/Frigörelse av Peter Weiss Weiss var konstnär, författare och dramatiker. Han föddes i Tyskland, i Nowawes nära Berlin 1916. Hans far var jude, familjen tvingades fly undan nazisterna 1935. Weiss kom till Sverige som politisk flykting via England, Schweiz och konststudier i Tjeckoslovakien. Weiss avled 1982, 65 år gammal. Den första tiden i Sverige arbetade Weiss som konstnär och experimentfilmare. Senare delen av livet ägnade han sig mest åt att skriva. Hans böcker och dramatik genomsyrades av hans radikala socialism och starka ställningstagande mot USA’s politik i Indokina. Peter Weiss var en av centralgestalterna inom den svenska experimentfilmen under 50-talet. Hans filmsvit Studie I – V (1952-55) präglas av en drömlik surrealism. Allt får betydelse, små vardagliga detaljer, delar av kroppar, ljusspel och tingens egna ljud, kopplingen till bildkonsten är mycket påtaglig. Nära ögat av PO Ultvedt Ultvedt arbetar som bildkonstnär i ett brett spektra med olika material. Allt från kluriga textverk via måleri till makalösa maskiner. Men han är nog mest känd för sina mobila skulpturer, utförda med enkel och tydlig teknik, elmotorer och gummiband. Det känns nästan alltid som de är på väg att ge upp, men envist kämpar de vidare. Han var mycket aktiv under sextiotalet i nära samarbete med Pontus Hultén på det nyöppnade Moderna museet. Han gjorde tillsammans med bland andra Jean Tinguely utställningen Rörelse i konsten (1961) och Hon-en katedral (1966) med Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely. I animationen Nära ögat känner vi igen oss. Steget från hans skulpturer känns inte långt, ett lekfullt händelseförlopp med enkla och tydliga grafiska element, stort och smått, svart och vitt, ont och gott… Mannen som flög av Hans Nordenström Nordenström var allkonstnär, arkitekt, konstnär, forskare, filmare och blandare… Han bodde i Stockholm men var professor i arkitektur och designmetodik vid Göteborgs universitet. Vid sidan av, eller kanske… mitt i, sin akademiska praktik var han med och grundade och drev under många år Blandaren. Där var han ansvarig för många av tidningens tecknade serier. Och visst känns han bekant, den flygande mannen, från Blandaren. En dråplig historia om mannen som efter ett försök att få ut biljetten ur en automat bjuds på en svindlande flygtur. Vi får följa med. Ett genialt litet mästerverk, i all enkelhet, håll i hatten! Nixon Visions av Kjartan Slettemark/Hans Esselius Slettemark är född och uppvuxen i Norge men flyttade som ung till Sverige där han bott och verkat under snart femtio år. Som konstnär har Slettemark en oerhörd bredd, känns nästan lättare att redovisa det han inte gjort än det han gjort. Men några av hans projekt sticker ut lite extra. Som när han lämnade in sig själv, utklädd till pudel på Liljevalchs vårsalong (1975), eller när han fick sitt pass utfärdat med sin bild utbytt mot Richard Nixons (1974). Ett pass med vilket han lyckades resa runt i både Europa och USA. Och förstås, hans collageserie Nixon Visions med den kaffedrickande, amerikanske presidenten. Nixon Visions blev i samarbete med Hans Esselius film 1971. Den nya, kaffeälskande, Nixon marknadsförs i ett satiriskt vågspel mellan humor och allvar. Strip-tease av Marie-Louise Ekman Ännu en konstnär med stor bredd och med stor betydelse inom svenskt kulturliv. Hon debuterade på Galleri Karlsson i Stockholm 1967. Från de tidiga årens provokativa bilder har hon nu utvecklat en mer underfundigt och absurt och bildvärld. Hon pendlar mellan uttrycksformerna. Hon har arbetat med film, teater, måleri, skulptur, glas, scenografi, TV-serier… Gemensam nämnare är hennes alldeles egna bildspråk och innehållet som ofta rör relationer, identitet och drömmar. De två sistnämnda temana är viktiga delar i filmen Strip-tease, identitet och drömmar. Vem är det egentligen vi ser, var är hon på väg och vad drömmer hon om? Ekman är nu rektor vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm där hon tidigare varit professor. Där har hon haft kontakt med många av de unga konstnärer vi tidigare visat på Skanstull. Hennes film känns som en fin avslutning på en historisk exposé och en självklar länk till dagens unga konstnärer. SL har gjort filmurvalet efter ett förslag från KiWi AB i samarbete med Stiftelsen Filmform och Lisbet Gabrielsson Film AB. För mer information kontakta Stefan Hagdal, projektledare SL 08-686 4027 eller 070-786 4027