Landets femte största bankgrupp får inte göras osynlig

Genom att osynliggöra de drygt 60 sparbankerna – landets femte största bankgrupp – sätter författaren Ingvar Körberg effektivt krokben för sina egna värderingar när han på DI Debatt (9/2) argumenterar för mångfald i det svenska bankväsendet.

I artikeln, liksom i den nyutkomna boken Sparbanksidén, argumenterar Körberg för den lokalt förankrade banken som har samhällsnytta som övergripande mål – i stället för ensidigt fokus på maximal vinst. Och Körberg sörjer den utveckling som lett till att många sparbanker lämnat sitt ursprung och i stället blivit Swedbank – en av de fyra storbankerna, ett börsnoterat bankaktiebolag.

I sak är vi helt överens: Det behövs motvikter och alternativ till bankaktiebolagen som associationsform på den svenska bankmarknaden. Inte minst behövs det sparbanker – banker som styrs av representanter för lokalsamhället och som genom sin lokala förankring kan erbjuda bättre stöd till företag och privatkunder än vad vinstmaximerande storbanker med internationellt orienterade huvudkontor erbjuder.

Men Ingvar Körberg motverkar med kraft sitt eget syfte när han ger läsaren intrycket att svenska sparbanker bara är något som existerat i förfluten tid. ”Genom ’utvecklingen’ försvann den lokala banken”, skriver Körberg. Det är djupt felaktigt och kan i värsta fall uppfattas som ren historieförfalskning.

En kort nutida sparbankslektion är alltså på sin plats: I dag finns det totalt 64 sparbanker i Sverige, som samtliga styrs av principerna om lokal förankring och samhällsnytta. De är verksamma i runt 120 av landets 290 kommuner. Var och en är marknadsdominerande i sitt verksamhetsområde på såväl privat- som företagsmarknaden. Efter de fyra storbankerna kommer sparbankerna tillsammans på femte plats när det gäller in- och utlåningsvolymer till allmänheten, före exempelvis Danske Bank och Länsförsäkringar Bank.

Visst kan man önska sig att sparbankerna vore fler och spelade en större roll än vad dagens totala marknadsandel på 8 procent återspeglar. Men att låtsas som om de inte finns är bara möjligt för den som blundar hårt eller aldrig rör sig utanför storstädernas bredaste gator.

En utveckling och förstärkning av sparbankerna vore bra för näringslivet på de orter som i dag saknar sparbanker, liksom för hela bankväsendets stabilitet. Sparbankerna har genomgående klarat de finansiella kriserna bättre än bankaktiebolagen, och i samband med den senaste finanskrisen var sparbankernas kapitaltillskott avgörande för att Swedbank kunde undvika mycket allvarliga problem.

I krisens kölvatten är det naturligtvis rätt att skärpa regleringen av bankmarknaden på det sätt som nu sker i och med framväxten av de så kallade Basel III-reglerna. Men jag delar också Körbergs uppfattning om att det är dags att vitalisera bankmarknaden och att utreda vad som krävs för att få en större konkurrens mellan olika associationsformer.

För det första måste de pågående regelskärpningarna på bankmarknaden ta hänsyn till de olika karaktärerna och storlekarna hos dagens banker. Stor vikt läggs helt naturligt på att utforma reglerna så att de stora bankerna tvingas till större stabilitet utan alltför negativa effekter. Men det är inte rimligt att ställa samma krav på kapitaltäckning för en lokal bank som aldrig ägnar sig åt vare sig internationell verksamhet eller spekulation i så kallade hävstångseffekter. När krediterna uteslutande ligger i lokala företag och privathushåll är riskerna för bubblor och orealistiska bedömningar mindre, vilket också historien visar.

För det andra bör finansmarknadsminister Peter Norman snarast göra verklighet av det förslag om sparbanksaktier som hans företrädare Mats Odell tog initiativ till. Inrättandet av sparbanksaktier som sparform skulle förstärka möjligheterna för sparbanker att fortsätta att utvecklas och växa genom att de får ytterligare en möjlighet att skaffa kapital för sin verksamhet – utan att ge upp principen om lokalt huvudmannaskap.

För att dessa två förslag alls ska ha möjlighet att vinna gehör krävs först och främst en debatt som utgår från verkligheten. Den som vill vitalisera och utveckla sparbanksidén har inget att vinna på att osynliggöra landets femte största bankgrupp.

Öivind Neiman, vd, Sparbankernas Riksförbund