Ålderism - om diskrimineringen av äldre

"Det räcker att slå på radio eller tv för att se att det är fritt fram att avhumanisera och driva med äldre", det säger författaren Tomas Lappalainen i gårdagens DN (23/10 2014). Han menar vidare att "det finns något särskilt otäckt med diskrimineringen av äldre i Sverige, för att den är så omedveten".

Vi håller dessvärre med Tomas Lappalainen - det råder en diskriminering och nedvärdering av äldre i dagens Sverige. Fördomar och stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder och som kan leda till diskriminering, så kallad ålderism, är tyvärr inte ovanligt heller när det gäller brott och otrygghet.

Nedvärderingen tar sig uttryck i att skyddet för våra äldre brister. Ett exempel är att det inte krävs utdrag ur belastningsregistret för att arbeta inom hemtjänsten. Ett annat exempel är det faktum att stora befolkningsundersökningar ofta har övre åldersgränser, Nationella trygghetsundersökningen (NTU) som Brottsförebyggande rådet (Brå) genomför varje år haren övre åldersgräns på 79 år.

Under lång tid har äldre varit en bortglömd grupp som brottsdrabbade, både i den allmänna debatten och i forskningen. Det är dags att ändra på det!

Alla som utsatts för brott - oavsett ålder - ska kunna räkna med ett likvärdigt bemötande och stöd oavsett var i landet man bor och oavsett vem inom kommunen man möter. Därför är det viktigt att alla kommuner till att börja med tar fram rutiner som säkerställer att äldre får rätt hjälp och stöd.