Skip to main content

En partiledardebatt utan fokus på rättsstatsfrågor

Blogginlägg   •   Jun 13, 2013 08:32 CEST

Gårdagens partiledardebatt i Riksdagen, den sista för terminen, varade 4 timmar och 20 minuter. Ingen av de åtta deltagarna tog upp frågor som handlar om brott och straff eller om brottsoffer/brottsdrabbade.

Vid onsdagens partiledardebatt lyste de så kallade rättsstatsfrågorna med sin frånvaro, vilket är förvånande då de är grundläggande för att kunna bygga demokrati och skydda de mänskliga rättigheterna. Visst, alla pratade om ”Husbyhändelserna”, men endast ur perspektivet att dessa måste fördömas. Någon diskussion om rättsväsendets effektivitet, betydelsen av lokalt brottsförebyggande arbete och om vikten av att hjälpa de som drabbas av brott etc. blev aldrig aktuell.

Två frågor fick desto mer uppmärksamhet, bristen på arbete för våra ungdomar samt vikten av att bygga upp den så kallade kunskapsskolan. Beträffande skolan har Stiftelsen Tryggare Sverige sedan starten drivit kraven på nolltolerans mot hot och våld. Vi menar att den frågan är den enskilt viktigaste för att skydda våra barn och ungdomar från att drabbas av brott och för efterhand bli normaliserade, dvs. få en uppfattning att det är de starkaste och mest våldsamma som ytterst är de som bestämmer i många av våra skolor. Inte heller dessa frågor kom upp till diskussion.

Våld och hot i skolan
I det sammanhanget kan vi inte låta bli att hänvisa till två aktuella dokument. Dels den viktiga DN-artikel om lärare som misshandlas av sina elever (4/6 2013), dels den debattartikel som publicerades dagen innan på DN debatt (3/6 2013).

Artikeln beskriver på ett osminkat sätt hur lärare drabbas av oprovocerade slag, sparkar och dödshot och att våld och hot är lärarnas största arbetsmiljöproblem. Det som rapporteras vidare eller polisanmäls är bara toppen på isberget och att Arbetsmiljöverket i vissa farliga fall fått gripa in och lägga så kallade skyddsombudsstopp. Huvudskyddsombudet på Lärarnas riksförbund säger att ett stort antal incidenter aldrig kommer till myndigheternas kännedom, att många lärare avstår från att berätta på grund av skam samt att det finns skolor som har bedrövliga rutiner – eller inga alls - för hot och våld mot lärare.

Debattartikeln har fått rubriken ”Tio förändringar som skall rädda den svenska skolan”. Den har undertecknats av utbildningsministern, de två skolfacken, SJL och Friskolornas riksförbund. De tio förslagen handlar om höjda lärarlöner och karriärtjänster, om minskad administration för lärarna, om legitimation och behörighet om att inrätta ett skolforskningsinstitut m.m. Inget av förslagen innehåller något om betydelsen av att förbättra säkerheten och tryggheten i skolorna, varken för lärarna och eleverna. Hur kommer det sig?

En trygg skola - en förutsättning för framgång
Sorgligt nog så tar alltså varken riksdagsdebatten eller debattartikeln upp den fråga som vi menar är grundläggande för att kunna bedriva en god skolverksamhet, nämligen nolltolerans mot hot och våld. Det finns inget av Stiftelsen Tryggare Sveriges förslag som vi under de gångna fem åren tagit upp i olika sammanhang. Alla vi träffat under debattkvällar, utbildningar, seminarier, Almedalentillställningar, debattartiklar och debattböcker (”Ta Din unge och spring”) har hållit med oss, stöttat oss och uppmanat oss att försöka jobba mer målinriktat med att få gehör för detta krav. Men i riksdagsdebatten eller i de politiska överenskommelserna finns kravet inte med.

Om dagens riksdagsdebatt inte innehöll något om de viktiga rättsstatsfrågorna så var vår egen debattkväll (den 51:a i ordningen) på Pressklubben i måndags (10/6 2013) desto mer givande. Ann Hellströmer, välkänd socialarbetare med ungdomar som expertområde, berättade om att många ungdomar som bevittnar våld och död, ofta inte får någon som helst hjälp eller stöd från ”samhället”. Har den unge tur så kan det finnas en eldsjäl till socialarbetare eller jourperson som ställer upp; men ofta händer ingenting.

Debattkvällen kom därför att handla mycket om socialtjänsten roll och ansvar. De närvarande ”praktikerna” blev ganska eniga om att socialtjänsten fungerar väldigt olika i landets 290 kommuner. Många utsatta faller mellan olika stolar på grund av de ”vanliga” argumenten som brist på resurser, sekretesslagstiftningen, okunskap, ovilja etc. Även myndighetssamverkan kan lätt bli ”isolerade öar” av några få eldsjälar från olika myndigheter och där övriga kolleger inte är särskilt intresserade utan sköter sitt. Att många barn och unga är väldigt utsatta blev alldeles klart och att skolan därför har en central roll att fånga upp och skydda dessa blev allt tydligare.

Alltså, skolans viktiga roll kom därför åter upp trots att debatten denna kväll skulle handla om något annat. Men om skolan har sådana problem med hot och våld mot lärarna som beskrevs i DN-artikeln ovan, hur kan man då skydda dessa de mest utsatta eleverna från att bli ytterligare traumatiserade?

Om huvudskyddsombud och Arbetsmiljöverket beskriver situationen som alarmerande, hur kan då dessa utsatta elever – och lärare - känna någon som helst trygghet under skoldagen? Lärarna har alltid valet att lämna skolan men eleverna är bundna av sin skolplikt – de blir kvar hos sina förövare.

Det känns alltså som om vår debattkväll blev ännu viktigare i ljuset av dagens partiledardebatt; våra praktiker verkar leva i en värld som skiljer sig markant från den värld som presenterades i riksdagen idag eller i debattartikeln (som säkert är avsedd att bli ett viktigt och avgörande dokument inför valet nästa år). Inte heller den ovan återgivna DN-artikeln har ju något gemensamt med hur bilden av skolan visades upp idag. Stiftelsen Tryggare Sverige har också alltid hejats på för att vi lyfter upp kravet på nolltolerans mot hot och våld i skolan. Man frågar sig därför; pratar vi om samma saker, har vi missuppfattat problematiken eller finns det olika dimensioner av samma tillstånd men som uppfattas helt olika beroende på var betraktaren befinner sig?

Avsaknad av säkerhetsorganisation
En annan frågeställning som ligger i öppen dager för Stiftelsen Tryggare Sverige är följande: Om ett företag eller en myndighet skulle rapportera sådana missförhållanden som redovisats ovan så skulle verksamheten stängas omedelbart. Likaså, om ett företag eller en myndighet skulle kunna hamna i en våldsproblematik som den som beskrivits ovan så skulle dess säkerhetsavdelning (motsvarande) få stora problem. Säkerhetschefen hade ju misslyckats kapitalt om personalen kunde drabbas på sätt som beskrivits.

Problemet för skolorna är att man ofta inte har någon säkerhetsorganisation värd namnet. En säkerhetsorganisation som hanteras av professionellt utbildade experter på säkerhet med en säkerhetschef i spetsen och med säkerhetssamordnare eller säkerhetshandläggare som ansvarar för att personalen, besökare, lokaler m.fl. arbetar i en miljö som är så säker som möjligt. Där organisationen är rätt dimensionerad och där processerna och systemen är utprovade och väl fungerande. Med en väl fungerande säkerhetsorganisation så finns stora möjligheter att skapa en god säkerhetskultur; med en god säkerhetskultur så kommer eleverna och lärarna att bli mer säkerhetsmedvetna. Är det inte precis sådana elever och lärare som vi vill att våra skolor ska försöka utveckla? Vilken arbetsplats med kanske 500-1000 anställda skulle klara sig i dagens Sverige utan att ha en sådan säkerhetsorganisation på plats? Vilka barn skulle vilja ha sina föräldrar jobbandes på ett företag där mamma eller pappa riskerar att bli misshandlade när de är på sitt arbete? Vilken mamma eller pappa skulle låta bli att gå på toaletten under hela arbetsdagen på företaget för att det uppehåller sig elaka arbetskamrater i det utrymmet?

Så mycket är dock klart att Stiftelsen Tryggare Sverige kommer att borra vidare i dessa frågeställningar, bland annat kommer socialtjänstens roll att diskuteras under flera av våra Almedalsseminarier (se särskilt program).

Ett avslutande förslag: om det finns något kommunalråd, någon skolledare, lärare eller facklig representant som på allvar vill utveckla och professionalisera säkerhetsarbetet i sin skola, hör av er till oss så ska vi tillsammans jobba fram ”Sveriges tryggaste skola”. Vi kan utveckla säkerhets- och trygghetsarbetet enligt forskning och beprövad erfarenhet, ni måste själva bidra med djup erfarenhet av hur man leder och styr själva skolarbetet. Tillsammans ska vi revolutionera skolsäkerheten i vårt land! Hör av er till Magnus Lindgren (magnus.lindgren@tryggaresverige.org


Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera