Blogginlägg -
Myter om brott & (o)trygghet - No 2
Under de gångna veckorna har Stiftelsen Tryggare Sverige genomfört en frågeundersökning på bl.a. Facebook i syfte att identifiera föreställningar och myter om brott och (o)trygghet i Sverige. Nu redovisar vi resultaten:
Myt No 2
Den bästa brottsförebyggande åtgärden är att sätta de som begår brott bakom lås och bom
Fakta
Något som ofta lyfts fram i den kriminalpolitiska debatten är att ”den bästa brottsförebyggande åtgärden är att sätta de som begår brott i fängelse”. Den underliggande tanken är att den kriminelle genom inkapacitering (oskadliggörande) i vart fall under tiden för straffets avtjänande inte kan begå några brott utanför fängelset. Utifrån ett teoretiskt perspektiv kan detta tyckas riktigt, inte minst eftersom vi sedan länge vet att det är en liten grupp individer som begår en oproportionerligt stor andel av alla brott i samhället. Det finns därför en tilltalande enkelhet i resonemanget att frihetsberöva de mest brottsaktiva för att på så sätt påverka brottsnivån i samhället. Problemet är dock att det saknas starka empiriska belägg som styrker detta i praktiken.Det blir än mer problematiskt när det gäller viss typ av marknadsorienterad ”vinningskriminalitet” i form av organiserad brottslighet med fokus på sådant som är förbjudet, reglerat, beskattat och skamfyllt; narkotika, dopningspreparat, alkohol, tobak, spel och dobbel, vapen, sexuella tjänster, storskaligt svartarbete, organiserade stölder/bedrägerier och hälerier. Även om dessa gärningspersoner frihetsberövas finns det alltid någon annan som är beredd att ta deras plats i näringskedjan.
Samtidigt som fängelsestraffet fyller en viktig funktion utifrån (i första hand) ett individualpreventivt perspektiv, så finns det andra åtgärder som är minst lika viktiga som fängelsestraff för att förebygga brott.
