Organiserad brottslighet och kommunernas framtida roll

I går (den 22/9 2014) samlades ett 50-tal forskare, journalister, poliser, åklagare, brottsförebyggare m.fl. på Pressklubben i Stockholm till en debattkväll om organiserad brottslighet. Medverkade gjorde bl.a. enhetschefen Lars Korsell (Brå), brottsförebyggaren Lena Brodin (Österåkers kommun), professorn Bo Wennström (Uppsala universitet) och kommissarien Fredrik Gårdare (Polismyndigheten i Stockholms län). Nedan följer en kort sammanställning av debattkvällen.

Debatten leddes av Stiftelsen Tryggare Sveriges generalsekreterare Magnus Lindgren som inledningsvis gav en lägesbild av brott och (o)trygghet i Sverige. Budskapet var att tryggheten ökar i många kommuner och att vissa mängdbrott minskar. Det gäller i första hand brott som drabbar människor i vardagen i form av bilbrott och våld i offentlig miljö. Statistiken visar också på en sjunkande trend när det gäller det dödliga våldet.

Samtidigt har den grova och organiserade brottsligheten fått fäste även i mindre städer eller på ren landsbygd. Som en konsekvens av detta ökar brottslighet som narkotikahandel, utpressning och människohandel. Detsamma gäller brott som övergrepp i rättssak, olaga hot och bedrägerier.

Till det kommer en allvarlig situation i flera förortsområden med social oro, upplopp och gängkriminalitet, där varken polis, ambulans eller räddningstjänst vågar sig in utan omfattande förberedelser och förstärkningar. En bild som bekräftas av kommissarien Fredrik Gårdare vid Polismyndigheten i Stockholms län. Enligt Gårdare kan vi i flera förortsområden i både Stockholm och övriga Sverige se hur parallella samhällen börjar växa fram med rättssystem, arbetsmarknader, bostadsförmedlingar etc. vid sidan av det ordinarie samhället.

Kommunerna saknar incitament och förmåga att förebygga brott
Magnus Lindgren menar att läget kompliceras ytterligare av att många kommuner saknar förmåga i form av resurser, kompetens, utbildning etc. för att klara sitt uppdrag, vilket framgår av en ny kartläggning från Stiftelsen Tryggare Sverige.

Dessutom säger kommunföreträdare själva att kommunerna saknar incitament att arbeta förebyggande. Orsaken är bl.a. att det saknas lagstiftning som tydliggör kommunernas ansvar för att förebygga brott. Effekten av detta blir lätt som Sveriges mest erfarna brottsförebyggare Lena Broden från Österåkers kommun beskriver; många kommuner prioriterar bort frågorna och vill inte riktigt erkänna hur det ser ut.

Svårigheterna blir inte mindre av att polisen just nu är föremål för den största omorganisationen sedan polisens förstatligande 1965 där Sveriges 21 polismyndigheter på kort tid ska slås ihop till en nationell myndighet, vilket riskerar att leda till effektivitetsproblem under ett antal år. Enligt professor Bo Wennström vid Uppsala universitet riskerar detta i sin tur att påverka polisens arbete mot den organiserade brottslighet negativt.

Den organiserade brottsligheten - en viktig framtidsfråga
Enligt ordföranden i Justitieutskottet Morgon Johansson (s) är det stora hotet under de kommande åren den organiserade brottsligheten. Men vad vet vi egentligen om den organiserade brottslighetens utseende och utveckling i Sverige?

Enligt Lars Korsell vid Brottsförebyggande rådet (Brå) består GOB av självdefinierade gäng (mc-gäng), externdefinierade gäng (Backagänget, definierat av polisen), icke namngivna gäng och personer som bara går samman i projektbaserade konstellationer för att begå brott (går in och ut i olika konstellationer). Dessa tillfälligt sammansatta grupper ställer till stora problem för polisen – och för forskarna eftersom de är så ”svårfångade”.

GOB sysslar med marknadsorienterad och tillgångsinriktad brottslighet – en del av svensk ekonomi, ofta som entreprenadverksamhet. De ”säljer” förbjudna varar och tjänster som vanligt folk gärna vill ha tillgång till i form av sådant som är förbjudet, reglerat, beskattat och skamfyllt: narkotika, dopningspreparat, alkohol, tobak, spel och dobbel, vapen, sexuella tjänster, storskaligt svartarbete, organiserade stölder/bedrägerier och hälerier.

Parasitär verksamhet
Verksamheten är parasitär: utpressning, egna bötningssystem inom kriminella kretsar, indrivning av fordringar (mer effektiva än myndigheterna), medlar och har interna rättsordningar, har territoriell kontroll över områden eller enklaver. Man börjar bli systemhotande när man konkurrerar med rättsväsendet och när svensk lagstiftning inte gäller längre inom vissa små områden.

Utvecklingen går från att man ”tar” till att man ”lurar”. Fler grupperingar uppkommer vilket ställer till stora bekymmer eftersom detta ökar konflikter av rent personlig art där vapen kommer till användning, alltså inte bara konflikter om territorium.

Lars Korsell beskriver också att GOB intresserar sig mer och mer för företag, där företag används för att begå bedrägerier och ekobrott. Korsell konstaterar även att utpressning mot företagare har ökat mycket under senaste 10 åren, vilket är ett ”väldigt bekymmer”.

Skrämselkapital
Eftersom GOB samlar på sig stora resurser så skapar man nya maktstrukturer som kan investera i ny brottslighet och har stor påverkan på resten av samhället. Man jobbar med otillåten påverkan mot brottsoffer, vittnen och myndighetspersoner som leder till att dessa kan drabbas av ”självcensur”. Man använder ett "skrämselkapital" för att utmana samhället med ett utmanande beteende vilket påverkar samhällets integritet och myndigheternas legitimitet. Man utmanar öppet genom att till synes behärska vissa gator och torg, har illegala klubblokaler år ut och år in varför vanligt folk börjar ifrågasätta vad myndigheterna gör åt problemet.

Lars Korsell och Brå bedömer sammanfattningsvis att verksamheten är småskalig utan riktig koncentration och utan stordriftsfördelar (men effektiv ändå för den fungerar på marknaden och blir svår för polisen att komma åt just p.g.a. småskaligheten och diskret – den hinner ”omgruppera” när polisen är den på spåren). Det handlar i vårt land om ”disorganized crime” istället för ”organized crime”, svenska myndigheter kan hålla emot eftersom de är lite korruption i vårt land och att polisen inte är korrumperad. Samtidigt kan enskilda brottsoffer råka mycket illa ut och drabbas mycket hårt.

Nya lösningar krävs
För att komma tillrätta med den organiserade brottsligheten är alla närvarande experter överens; det handlar om att alla aktörer måste ta sitt ansvar. Lars Korsell lyfter fram polisens viktiga roll men säger samtidigt att det också är dags att gå från polisiära åtgärder till kommunala administrativa åtgärder. Det handlar bland annat om att man i utsatta delar i kommunernas verksamhet, som till exempel inköp/upphandlingsfrågor, ekonomiskt bistånd, lokalupplåterser och alla typer av tillståndsgivning, arbetar aktivt mot den organiserade brottsligheten. En uppfattning som delas av brottsförebyggaren Lena Brodin som menar att kommunerna kan och måste kliva fram och ta ett större ansvar i dessa frågor.

I detta sammanhang är det viktigt att beakta den utmärkta handbok som Brå har tagit fram tillsammans med SKL i syfte att visa hur man lokalt kan arbeta för att förebygga organiserad brottslighet. Vi påminner även om Stiftelsen Tryggare Sveriges nationella brottsförebyggande program vid namn Från ord till handling!