Polisen får publicera bilder på misstänkta

Ekot rapporterade i går att polisen får publicera bilder från övervakningskameror på misstänkta gärningspersoner för att få tips från allmänheten om brott.

Polismyndigheten i Skåne publicerade 2009 bilder från övervakningskameror på misstänkta gärningspersoner för att få tips från allmänheten, men fick kritik för detta från Datainspektionen. Frågan har därefter utretts av justitieombudsmannen (JO) som kom fram till att polisen kunde få publicera bilder på misstänkta gärningspersoner - men bara om brottet gav längre straff än fängelse i sex månader och att publiceringen var av "synnerlig vikt för utredningen".

Nu har Rikspolisstyrelsen utarbetat rekommendationer som ska hjälpa polismyndigheterna att fatta beslut om när man kan och inte kan publicera bilder som kan användas i en förundersökning. 

Enligt vår mening har det under många år funnits önskemål inom polisen om utökade möjligheter till telefonavlyssning, användandet av övervakningskameror och publicering av bilder på misstänkta gärningspersoner etc. Det finns i vissa fall skäl till dessa krav. Det gäller till exempel kampen mot den organiserade brottsligheten (telefonavlyssning), arbetet för att öka tryggheten och säkerheten i samband med stora idrottsarrangemang (användandet av övervakningskameror) och vid särskild grov brottslighet (publicering av bilder på misstänkta).

Samtidigt kan det konstateras att de befintliga möjligheterna vad gäller användandet av teknik och lagstiftning inte utnyttjas fullt ut inom polisen. Ett tydligt exempel på detta är den återkommande kritiken om att polisen inte utnyttjar möjligheten till så kallad DNA-toppsning (salivprov). Med ett salivprov kan man enkelt se om en misstänkt gärningspersons DNA överensstämmer med DNA från olösta brott, men ändå använder långt ifrån alla polismyndigheter metoden på det sätt som man borde.

Vi välkomnar JO:s yttrande som manar till försiktighet när det gäller publicering av bilder på misstänkta gärningspersoner och menar att det finns stora möjligheter att redan idag, inom ramen för befintlig lagstiftning och med hjälp av befintliga metoder, utveckla såväl det brottsutredande som det brottsförebyggande arbetet.