Skip to main content

Sluta trixa med brottsstatistiken

Blogginlägg   •   Jul 17, 2013 09:02 CEST

I frågor om brott och brottsbekämpning har allmänheten ett starkt intresse att få veta hur myndigheterna lyckas i sitt arbete. Hur ser brottsligheten ut i Sverige? Minskar antalet anmälningar? Grips och lagförs fler gärningspersoner? Hur stor är risken att råka ut? Kort sagt, vilken är samhällseffekten av myndigheternas insatser.

Brottsförebyggande rådet, Brå, presenterade i våras en rapport om uppklaring av brott 2012. Slutsatsen kommer redan på sidan 1: ”Den totala uppklaringsprocenten låg kvar på samma nivå som föregående år.”

Det låter odramatiskt, inga konstigheter. Justitiedepartementet kan känna sig relativt nöjda. Rapporten läggs i skrivbordslådan, för att tas fram när någon arg medborgare skriver och klagar på att hans eller hennes polisanmälan lagts ned utan åtgärd. Svaret blir då ”…beklagar om ditt ärende… men antalet anmälda brott som klaras upp ligger på en stabil nivå...”

Felaktiga termer och underliga definitioner
Men är då detta sant, ligger antalet uppklarade brott på en stabil nivå? Det är i själva verket svårt att utifrån de mätinstrument vi har svara på den enkla frågan. Svaret döljs bakom felaktiga termer och underliga definitioner. En stor del av vad som redovisas som uppklarade brott är i själva verket nedlagda brottsutredningar där gärningsperson saknas!

Det är genom att kalla brott för ”Tekniskt uppklarade” som illusionen blir möjlig. Att ett brott är ”Tekniskt uppklarat” betyder, till skillnad från ”Personuppklarat”, att man inte har lagfört någon gärningsperson, men att brottet ändå klarats upp. Det är vad läsaren tror.

Bland de brott som redovisas som ”tekniskt uppklarade” ingår helt rimliga skäl för nedläggning. Den misstänkte är under 15 år, gärningen är inget brott eller det kan inte styrkas att brott faktiskt inträffat.

Tjusiga trolleritrick
Tricket går sedan till så att man slänger in en till grupp ”Annat” i dessa tekniskt uppklarade brott. Detta är enligt Brå-rapporten (sid 6) ”…en restkategori som används tillsammans med en förklarande fritext.” Fastän det ska vara en restpott utgör dessa idag över 70 % av de tekniskt uppklarade brotten!

I rapporten skrivs vidare: ”Kategorin ”Annat” har ökat markant över tid och står till stor del bakom ökningen av det totala antalet tekniskt uppklarade brott. De senaste 10 åren har kategorin ökat med mer än det dubbla, vilket utgör 68 procent av ökningen av det totala antalet tekniskt uppklarade brott.”

Vad är då ”Annat” för slags nedläggningar? Ja, det kan inte vara någon av de ovan uppräknade kategorierna, under 15 år osv. Kvar finns nedläggningar på grund av att man inte finner gärningspersonen eller för att man låter bli att lagföra en misstänkt.

Att på så sätt kalla brottsutredningar som lagts ned utan resultat för ”tekniskt uppklarade” är ett tjusigt trolleritrick - och det är definitivt vilseledande.

Stöd viktigare än straff
Den som har blivit utsatt för ett brott har rätt att kräva att myndigheterna anstränger sig för att finna och lagföra gärningspersonen. För den som drabbats är stödet och upprättelsen ofta viktigare än straffet. En utredning som läggs ned trots att det hade varit möjligt att finna förövaren får helt motsatt effekt för brottsoffret.

Därför är justitiedepartementets lagändring om utökade möjligheter till nedläggning av brottsutredningar ett steg i fel riktning. Vad svenskt rättsväsende behöver är inte fler möjligheter att lägga ner utredningar, utan färre. Vi måste få en brottsutredningsverksamhet med riktiga resultatkrav, där ansvaret hos chefer blir tydligt och följs upp.

Ta människors oro för brottsligheten på allvar. Och sluta trixa med statistik.

Göran Kellner
Utredningschef försäkringsbolaget If

Magnus Lindgren
Generalsekreterare Stiftelsen Tryggare Sverige

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera