Stiftelsen Tryggare Sverige fyller fem år

År 2008 bildades den oberoende stiftelsen Tryggare Sverige. Syftet var att förbättra hjälpen till brottsdrabbade och att främja utvecklingen inom det brottsförebyggande området. Verksamheten bedrivs utan bakomliggande vinstintresse i form av en tankesmedja med fokus på trygghet och säkerhet. Vi kan nu blicka tillbaka på fem intensiva år där vi försökt att bidra till att bygga ett tryggare Sverige.

Under de senaste åren har så kallade mängdbrott i form av bland annat bostadsinbrott, bedrägerier och olaga hot ökat, men också grov brottslighet i form av narkotika­handel, utpressning och människohandel.

En annan oroande utveckling är att både våld i arbetslivet och brott mot förtroendevalda ökar. Enligt Brottsförebyggande rådet har exempelvis nästan var sjätte för­troendevald någon gång under en ettårsperiod utsatts för våld, hot eller trakasserier i samband med sitt uppdrag.

En kartläggning som vi gjorde under 2012 visar också att många kommuner inte är rustade att möta en ökad och till viss del ny och grövre brottslighet. Orsaken är att polisen inte är tillräckligt närvarande i lokalsamhället samt att många kommuner inte prioriterar det brottsförebyggande arbetet. Detta är särskilt allvarligt mot bakgrund av polisens förestående centralisering.

Förslagen för att åstadkomma ett tryggare samhälle handlar ofta om bättre lagstiftning, hårdare tag och ökade resurser. Vi menar emellertid att det ofta är andra åtgärder som krävs för att öka tryggheten. Den enskilt viktigaste åtgärden handlar enligt vår mening om att de som drabbats av brott alltid måste få hjälp, stöd och skydd. De områden som måste förbättras är följande:

•  Rättsväsendet – alla brott måste utredas. I dagsläget blir många anmälda brott aldrig föremål för en förundersökning. Detta trots att det många gånger finns sakuppgifter som gör att det går att binda en gärningsperson till brottet om polisen bara drar igång några enkla utredningsåtgärder. Utifrån de drabbades perspektiv är det viktigt att alla brott verkligen utreds i grunden.

•  Kommunerna – problemet med stöd till brottsdrabbade måste lösas. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får hjälp och stöd. Detta gäller även personer som utsatts för brott. Erfarenheterna visar emellertid att kommunerna har haft svårt att leva upp till ansvaret för brottsdrabbade och därför känner sig många drabbade svikna.

•  Skolan – rollen som mönsterbildare för hot och våld måste brytas. Skolan är en av de vanligaste brottsplatserna. Trots detta är det fortfarande godtyckligt hur brott hanteras och vilken hjälp de drabbade får. Så kan det inte få fortsätta.

De gångna årens arbete
Under de gångna åren har vi genomfört en rad aktiviteter för att bidra till att utveckla ovanstående områden. Det handlar om seminarier, föreläsningar, utbildningar, debattkvällar och studieresor för bland annat polis- och kommunanställda. Vi har även givit ut rapporter och böcker, till exempel om polisens personsäkerhetsarbete och om situationen för barn och unga i skolan.

Vidare har vi utvecklat en gratisapp till brottsdrabbade med lokalt anpassad information om möjligheter till hjälp, stöd och skydd (brottsofferappen.org) samt utvecklat en nyhetstjänst för verksamma inom trygghetsområdet (nyheter.tryggaresverige.org). Vi har också startat ett nätverk för Sveriges brottsförebyggare i syfte att sprida nya erfarenheter och forskning inom området.

Vid sidan av olika nationella aktiviteter har vi deltagit i ett flertal internationella sammanhang, till exempel i USA, Kina, Italien och Serbien. Flera av aktiviteterna har genomförts i nära samarbete med andra organisationer (t.ex. EU, OSSE och CEPOL) där vi har haft möjlighet att beskriva situationen i Sverige inom trygghetsområdet och dela våra erfarenheter, såväl positiva som negativa.

En annan viktig del av vår verksamhet har varit att ha löpande konsultationer med brottsdrabbade och bistå dem vid kontakten med olika myndighetsföreträdare. Ett exempel på det är våra kontakter med de anhöriga till Carla Saado, som mördades i Huskvarna 2010. Efter att ingående granskat rättsväsendets agerande i samband med Carlas död upprättade vi en JO-anmälan, där vi riktar stark kritik mot hur polis och åklagare hanterat ärendet.

Avslutningsvis vill jag å stiftelsens vägnar rikta ett stort tack till de aktörer som gjort det möjligt för oss att arbeta för ett tryggare Sverige. Under 2012 har verksamheten finansierats med bidrag från Axbom Innovation, 4C-Strategies, Clarion Hotel Sign, Fortum, JM AB, Förenade Liv, Jure, Phoniro Systems AB, Securitas, Stena Fastigheter, Svenska Bostäder och Svensk Bensinhandel, som samtliga delar Stiftelsen Tryggare Sveriges värderingar som de kommer till uttryck i stiftelsens värde­grund. Dessa företag visar därmed i praktiken att CSR-arbete kan göra skillnad. Stort tack!

Aktiviteter 2008-2012

• 141 föreläsningar från Malmö i söder till Boden i norr (varav 88 st utanför Stockholm)
• 42 debattartiklar publicerade på DN-debatt, SvD-Brännpunkt, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, UNT, VLT, Newsmill etc.
• 5 böcker - Stora Trygghetsboken (2009), Vanmakt (2010), Crime Victims (2011), Handbok för våldsdrabbade (2011), Ta din unge och spring (2012) 
• 8 rapporter - Årsrapporter (2009, 2010, 2011, 2012), Våld mot kvinnor (2010), Trygghet i boende (2010), Kontaktförbud (2011), Trygghet i kollektivtrafik (2012)
• 46 debattkvällar med fokus på trygghetsfrågor
• 58 utbildningar (Unga brottsdrabbade, Hot- och riskbedömningar, Brottsdrabbades rättigheter etc.). Av dessa har 26 genomförts utanför Stockholm.
• 26 konferenser (Bok & Bibliotek, Almedalsveckan, Råd för framtiden, Skydd & Säkerhet etc.)
• 3 studieresor - New York (2011 och 2012), Moutiala (2011)
• 24 internationella erfarenhetsutbyten (Norge, Danmark, Finland, Holland, Italien, Serbien, Albanien, USA, Kina)
• Ca 80 artiklar samt TV- & Radioinslag (Aktuellt, Rapport, Nyheterna, Kalla Fakta, Veckans Brott, Ekot, Kaliber, SvD, DN, Sydsvenskan etc.)
• Ett stort antal möten med strategiska viktiga personer (Rikspolischefen, Justitieministern, riksdagspolitiker, länspolismästare, landshövdingar, näringslivsrepresentanter etc.)