Äldres utsatthet för brott nonchaleras - Världsdagen mot våld och övergrepp mot äldre

I dag, den 15 juni, infaller Världsdagen för att uppmärksamma våld och övergrepp mot äldre (World Elder Abuse Awareness Day). Bakom initiativet står FN:s generalförsamling som instiftat dagen i syfte att belysa och förbättra situationen för äldre som utsätts för våld.

En kall novemberdag kontaktar Emma socialkontoret. Hon har bestämt sig för att be om hjälp eftersom mannen hon bor tillsammans med inte är snäll, som hon uttrycker det. Emma är rädd och har med sig sin granne till socialtjänsten som stöd. Grannen bekräftar också Emmas berättelse – mannen är inte snäll.

Berättelsen ovan är dessvärre inte unik. Våld i nära relationer är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem. Studien Våld och hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa (NCK, 2014) visar att 14 procent av kvinnorna och fem procent av männen någon gång efter 18 års ålder blivit utsatta för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld i en relation.

Enligt socialtjänstlagen har alla som utsatts för brott rätt till stöd och hjälp från kommunen, det gäller särskilt våldsutsatta kvinnor och barn. Men Emmas fall skiljer sig från hur hanteringen brukar se ut beträffande våld i nära relationer. Emma var nämligen 84 år gammal då hon sökte hjälp och förövaren var hennes hemmaboende vuxne son.

Handläggaren som Emma sökt hjälp hos fanns organisatoriskt inom äldreomsorgen, en organisation som enligt våra erfarenheter generellt sett saknar kunskap om våld i nära relation. Bristen på kunskap fick i detta fall konsekvensen att handläggaren valde att stämma träff med Emma och sonen tillsammans för att diskutera erbjudande om plats på ett särskilt boende, då det är så äldreomsorgen normalt arbetar. Emma vågade inte tacka ja till platsen och efter mötet eskalerade våldet.

Äldreomsorgens handläggare besökte Emma en gång i veckan och försökte på olika sätt hjälpa till. De kunde se hur illa Emma for, hon var undernärd och mådde inte bra. Tiden gick och efter ett och ett halvt år blev situationen akut. Emma var försvunnen och anhöriga blev oroliga när de inte fick tag i henne. Emmas handläggare ringde polisen, man hade fått tips om var hon kunde befinna sig och ville ha polisen med sig då Emmas son hade tillgång till skjutvapen. Polisen sa nej, med motiveringen att det inte var deras jobb att bistå äldreomsorgen att leta efter försvunna äldre. Efter en tid hittades Emma död.

Hur kunde detta ske? Socialtjänsten hade kännedom om Emmas situation, polisen hade larmats och varningssignalerna var tydliga! En väsentlig del av svaret är åldern. Att Emma var äldre talade emot hennes chanser att få hjälp. Äldre som brottsdrabbade är i många stycken en bortglömd grupp och de får inte alltid sina rättigheter tillgodosedda. Det kan bero på en rad orsaker, till exempel åldersdiskriminering, okunskap om äldres utsatthet och en tradition av och övertro på äldreomsorgens möjligheter att ”täcka upp” för andra professioners ansvarsområden.

Emmas fall är tyvärr inte unikt. Från flera av Sveriges kommuner vittnar personal inom äldreomsorgen om liknande fall. Där samhällets skydd har fallerat, där socialtjänsten brustit i stödet, där psykiatrin stängt dörren och där polisen låtit bli att agera.

Flera svenska studier visar att våld mot äldre är vanligt. Enligt studien OFREDAD – om våld och övergrepp mot äldre personer (2013) hade 16 procent av de tillfrågade på Gotland utsatts för våld efter att de fyllt 65 år. Gärningspersoner var främst närstående; partner, barn och barnbarn. I studien Äldres utsatthet för brott – en kartläggning i Uppsala kommun uppgav 13 procent att de utsatts för någon form av brott sedan 65-årsdagen. Tidigare liknande studier visar på motsvarande utsatthet.

Äldre är en särskilt sårbar grupp, de konsekvenser som våldet får blir ofta svårare än för andra grupper. Den fysiska och psykiska sårbarheten ökar med stigande ålder, eftersom den bland annat är relaterad till beroendeställning, isolering, sjukdomar, t ex demenssjukdom och problem att ställa korrekt diagnos. Sårbarheten förstärks ytterligare i och med risken för rättslöshet.

Det är nog nu! Vi kan inte längre acceptera att äldres utsatthet nonchaleras trots att det finns både kunskap och lagstiftning. Det är dags att ta alla brottsdrabbade, oavsett ålder, på allvar och säkerställa att de får hjälp, stöd och skydd. För det krävs att aktörer så som kommunernas äldrevård och landstingens hälso- och sjukvård, samt polis har rutiner för att identifiera och hantera äldres utsatthet. Förändringen måste ske på samtliga nivåer i samhället och den måste ske nu.

Johanna Nivala
Kriminolog
Stiftelsen Tryggare Sverige

Lisa Lindell
Utvecklingsledare kunskapsplattformen
Region Gotland

Britt-Inger Saveman
Professor
Umeå universitet