Kartläggning av dödligt våld mot kvinnor

I anslutning till Nationella Brottsofferveckan 2013 presenterar den oberoende Stiftelsen Tryggare Sverige en kartläggning av polisanmälda fall av dödligt våld mot kvinnor i Sverige 2010-2011.

- Resultatet visar att det i hälften av de fall som granskats funnits förutsättningar för ett annorlunda och mer professionellt agerande från olika aktörers sida, vilket ytterst hade kunnat förhindrat det inträffade, säger personsäkerhetsexperten Peter Strandell, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Den aktör som ofta är föremål för kritik när det gäller dödligt våld mot kvinnor är polisen.

- Trots polisen betydelse är det ändå kommunen med sin socialtjänst som har det yttersta ansvaret för att de som drabbas av brott i nära relationer får hjälp och stöd. Kommunen kan inte överlåta ansvaret till polisen eller hälso- och sjukvården utan måste agera på ett mer aktivt sätt än vad som tyvärr ofta är fallet i dagsläget, säger personsäkerhetsexperten Peter Strandell, Stiftelsen Tryggare Sverige.

En viktig åtgärd för motverka brott i nära relationer i allmänhet och dödligt våld mot kvinnor i synnerhet handlar om att polisen, men även socialtjänsten, måste genomföra så kallade hot- och riskbedömningar för att kunna sätta in rätt åtgärder.

- I så gott som samtliga av de fall som granskats fanns riskfaktorer som hade framträtt tydligt om strukturerade hot- och riskbedömningar hade genomförts, menar personsäkerhetsexperten Peter Strandell, Stiftelsen Tryggare Sverige.

För att komma till rätta med problem av det här slaget krävs bättre ledning och styrning.

- Riksdagen har på många sätt tagit sitt ansvar och stiftat bra lagar. Problemet är regeringen som inte förmår leda och styra sina myndigheter på ett effektivt sätt, vilket gör det svårt att omsätta de politiska målen. Motsvarande problem finns inom hälso- och sjukvården och kommunerna. Som en konsekvens av detta handlar förslagen till lösningar ofta om förbättrad samverkan när det i själva verket främst handlar om att olika aktörer inte gör vad de ska. Att i det läget kräva förbättrad samverkan är en tankevurpa, säger generalsekreteraren Magnus Lindgren, Stiftelsen Tryggare Sverige.

Rapporten Dödligt våld mot kvinnor. Om myndigheters förutsättningar att förhindra brott i nära relationer (2013:1) presenteras vid ett seminarium tisdagen den 19 februari (09.00-11.00) på Brygghuset, Norrtullsgatan 12N i Stockholm. Vid seminariet närvarar personsäkerhetsexperten Peter Strandell (Stiftelsen Tryggare Sverige), professorn Gun Heimer (Nationellt Centrum för Kvinnofrid) samt riksdagsledamöterna Caroline Czyber (KD) och Elin Lundgren (S). Vid seminariet deltar även anhöriga till våldsdödade som berättar om sina erfarenheter.

Kontakt:
Generalsekreterare Magnus Lindgren 08-29 20 00/070-510 29 84
Peronsäkerhetsexpert Peter Strandell 08-29 20 00/076-340 89 99

Om Stiftelsen Tryggare Sverige
Stiftelsen Tryggare Sverige är en partipolitiskt och religiöst obunden NGO. Syftet är att förbättra hjälpen till brottsdrabbade och att främja utvecklingen inom det brottsförebyggande området. Arbetet är inriktat på att erbjuda nya idéer, nya samverkansformer och nya lösningar.

För att dra lärdom av eventuella misstag och därigenom utveckla arbetet mot brott i nära relationer har Stiftelsen Tryggare Sverige tillsatt en expertgrupp som kommer att gå genom varje enskilt fall av dödligt våld i nära relation. Den föreliggande kartlägg­ningen är en del i detta arbete.

Expertgruppen består av socionomen Inger Olsson (Uppsala kommun), ordföranden Angela Beausang (Roks), f.d. kriminalkommissarie Per-Åke Åkesson, f.d. kriminalkommissarien Christer Nyberg, advokaten och målsägandebiträdet Eva Kornhall och vårdadministratören Sören Sanz (Södersjukhuset). Stiftelsen Tryggare Sverige representeras av juristen och f.d. polischefen Karl-Åke Pettersson, forskaren och kriminologen Magnus Lindgren, säkerhetssamordnaren Christina Strandberg samt leg. psykologen och personsäkerhetsexperten Peter Strandell, som tillika är samordnare för uppdraget.