Motsägelsefulla uppfattningar om ensamkommande flyktingbarn och deras trovärdighet

Daniel Hedlund. Fotograf: Niklas Björling.

Lagstiftande politiker och handläggare vid Migrationsverket framhåller gärna barns rättigheter när det gäller asylpolitik och beslut i ensamkommande barns ärenden. Men i praktiken kan gränsdragningen vara otydlig och inkonsekvent. Det visar Daniel Hedlund i en unik avhandling om migrationspolitikens inbyggda urvalsprocesser.

– Min studie ger en indikation på att de flesta asylärenden om barn behandlas ungefär likadant. Standardformuleringar om trovärdighet används oavsett om ansökan avslås eller beviljas. Individuella prövningar verkar alltså sällan göras i praktiken. Detta trots att det är ett vanligt argument från verket att ärenden avgörs individuellt. I beslut ifrågasätts uppgifter om barns politiska engagemang, de ses som överdrivna. Ifrågasättandet av barnens berättelser görs konsekvent så att till och med humanitära aspekter förminskas, säger Daniel Hedlund.

För att förstå hur tjänstemän hanterar asylärenden som rör barn, samt hur lagstiftare uppfattar svensk asylpolitik och ensamkommande barn, har Daniel Hedlund analyserat närmare ett tusen asylbeslut av Migrationsverket från 2011 och intervjuat politiker som satt i socialförsäkringsutskottet 2002-2006.

– Trots mycket osäkerhet och stress baxar man igenom 2005 års utlänningslag. Men politikerna själva verkar inte medvetna om hur de gör prioriteringar. Exempelvis ges företräde åt finanspolitiska frågor och statens relation till kommunerna före rent migrationspolitiska avvägningar. Barns rättigheter verkar då komma långt ned i prioriteringen.

Intervjuerna visar att politikernas inställning till ensamkommande barn är ambivalent, detta oavsett partisympati.

– Jag hade förväntat mig att politikerna skulle ha en tydligare ståndpunkt. Men de ger en kluven bild i sin syn på ensamkommande barn. De ser yngre barn som mer skyddsvärda. Äldre barn ses som hotfulla och att de kan hamna i kriminalitet. Åldersgränsen på 18 år kan också bli en referenspunkt, trots medvetenheten om att medicinsk åldersbestämning är ett osäkert verktyg.

Sammantaget, konstaterar Daniel Hedlund, framstår det som svårt både för riksdagspolitiker och Migrationsverket att bestämma sig för hur gränsen ska dras för vilka som ska få uppehållstillstånd i Sverige.

– Gränsdragningen är otydlig samtidigt som vi ska ha en reglerad invandring. Problematiken med gränsdragningen är inbyggd i systemet där de ensamkommande barnen hamnar mellan två stolar, den reglerade migrationen och barns skyddsvärde.

Daniel Hedlund disputerade den 15 april med avhandlingen ”Drawing the limits: Unaccompanied minors in Swedish asylumn policy and procedure”.

För mer information kontakta Daniel Hedlund via Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen: info@buv.se

Läs avhandlingen här.