Skip to main content

Bildligt talat

Nyhet   •   Mar 25, 2018 15:19 CEST

Foton från Max Pixel och Max Pixel.

Forskare i Israel har undersökt effektiviteten av olika sätt att använda bilder för att lära personer med intellektuell funktionsnedsättning att förstå visuella metaforer, och därigenom träna avancerade kognitiva förmågor.

Resultaten visar att:

  • Djupare bearbetning är mer effektiv än ytlig bearbetning, och leder till bättre förståelse av visuella metaforer.
  • Personer med intellektuell funktionsnedsättning, med eller utan Downs syndrom, klarar av att mobilisera de mer avancerade kognitiva förmågor som krävs för djup informationsbearbetning.
  • Deltagare med ett mindre ordförråd gjorde större framsteg i att förstå visuella metaforer genom övning.

I en metafor kopplar man ihop två företeelser som har någon likhet, så att associationer överförs från den ena till den andra. Metaforiskt tänkande har mycket gemensamt med analogiskt tänkande, som är viktigt i bland annat problemlösning och argumentation. Metaforiskt tänkande ställer krav på arbetsminne, flexibilitet, verbal förmåga och abstrakt tänkande, vilket personer med intellektuell funktionsnedsättning ofta har svårigheter med. Forskarna jämförde två olika sätt att lära sig visuella metaforer, en ytlig och en djup metod. I den ytliga metoden så pekar pedagogen ut metaforen och uttrycker den i ord. Eleven får upprepa metaforen tre gånger. I den djupa metoden ställer pedagogen frågor och eleven får själv hitta och beskriva metaforen i ord.

Deltagare

103 personer deltog i studien. 50 hade Downs syndrom (DS) och var 15–52 år gamla, 53 hade en ospecificerad intellektuell funktionsnedsättning (NSID) och var 15–59 år gamla. Alla deltagarna hade måttlig till mild intellektuell funktionsnedsättning (IQ 40-70) enligt tidigare bedömningar.

Utgångsläget

Forskarna lät deltagarna genomgå två tester för att säkerställa en jämförbar indelning i grupper; Peabody Pictures Vocabulary Test (PPVT) som mäter receptivt ordförråd och Ravens Matriser som mäter ”flytande intelligens”. Dessa tester tog 1 timme. Därefter fördelades deltagarna i fyra grupper: DS Ytlig metod, DS Djup metod, NSID Ytlig metod, och NSID Djup metod. Alla grupperna var jämförbara med avseende på ålder, kön samt resultaten på PPVT och Ravens test.

Efter 45 minuters paus fick deltagarna visa vad de klarade utan att ha tränat. Först så beskrev pedagogen en metaforisk koppling och en saklig/bokstavlig koppling för tre par av bilder. Därefter fick deltagaren pröva själv med två uppsättningar av 10 par bilder (Set1 och Set 2). Deltagaren fick 0 poäng om hen inte kunde göra någon koppling alls mellan bilderna, 1 poäng om hen kunde göra en koppling utan att hitta någon likhet (ex: mannen sover under trädet), 2 poäng om hen fann någonting som var lika på bilderna (gammal), och 3 poäng om hen uttryckte en likhet med ”som” (den gamla mannen är som ett gammalt träd) eller en metafor (den gamla mannen är ett gammalt träd). Poängen för ett set med tio bildpar kunde alltså variera mellan 0 och 30. De fyra deltagargrupperna fick alla i genomsnitt 12-13 poäng för de olika bildseten.

Träning

Inom två dygn genomfördes träningen som tog två timmar. Pedagogen och deltagaren tränade på de tio bildparen i Set 1 respektive Set 2 enligt tilldelad metod. I den djupa metoden så var pedagogen först tyst. Om deltagaren inte på egen hand fann en metaforisk koppling mellan bilderna, så ställde pedagogen först ledande frågor (Vad mer kan du se på bilden?) och därefter missledande frågor (Är mannen ung?). Om mer hjälp behövdes så bad pedagogen deltagaren att upprepa vad hen såg på bilderna och sen beskriva kopplingen mellan bilderna med ord. När deltagaren formulerat en metafor (eller en likhet med ”som”) sa pedagogen ”det gjorde du bra”. I den ytliga metoden så uttalade pedagogen metaforen och deltagaren fick upprepa metaforen tre gånger.

Testning

Inom två dygn från träningen så testades deltagaren igen, först på bildparen i Set 1 för att se hur mycket hen hade lärt sig av träningen, och sedan på 10 helt nya bildpar (Set 3) för att se om träningen hade ökat deltagarens förmåga att tolka obekanta visuella metaforer. Testerna tog totalt en timme.

Resultat

Alla grupper visade en signifikant förbättring på de bildpar som man tränat på (Set 1). De två grupperna som hade tränat med den ytliga metoden hade höjt sina poäng med i genomsnitt 6-7 poäng, från i genomsnitt 12-13 upp till 19-20 poäng. De två grupperna som hade tränat med den djupa metoden hade höjt sina poäng med i genomsnitt 13-14 poäng, från i genomsnitt 12-13 poäng upp till 26 poäng. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna med Downs syndrom och grupperna med ospecificerad intellektuell funktionsnedsättning.

Alla grupperna fick också högre poäng i genomsnitt på de obekanta bildparen (Set 3) men inte lika hög som för bildparen som de tränat på. Och grupperna som tränat med den djupa metoden drog ifrån ännu mer. Grupperna som hade tränat med den ytliga metoden hade höjt sin poäng med i genomsnitt 2 poäng, från i genomsnitt 12-13 upp till 14-15 poäng. De två grupperna som hade tränat med den djupa metoden hade höjt sina poäng med i genomsnitt 6 poäng, från i genomsnitt 12-13 poäng upp till 18-19 poäng. Det fanns inte heller här någon signifikant skillnad mellan grupperna med Downs syndrom och grupperna med ospecificerad intellektuell funktionsnedsättning.

Resultaten visar att djupare bearbetning är mer effektiv än ytlig bearbetning, och leder till bättre förståelse av visuella metaforer. Detta gällde såväl för bildpar som ingått i träningen som för obekanta bildpar.

Forskarna undersökte därefter om det fanns några samband mellan bakgrundsfaktorerna och resultaten. Deltagare som hade ett större ordförråd enligt PPVT fick bättre resultat på de obekanta bildparen inom respektive träningsmetod jämfört med deltagare som hade ett mindre ordförråd. Deltagare som hade ett mindre ordförråd hade dock störst nytta av träningen och förbättrade sitt metaforiska tänkande mest, inom respektive träningsmetod.

Spelade ålder någon roll? Studier av Downs syndrom och Alzheimer är inte samstämmiga och varierar med tidsperioden då de genomfördes. Studier från 80- och 90-talet visade att kognitiv avmattning hos personer med DS börjar vid 30 års ålder, medan studier från sent 90-tal och 2000-talet visat att kognitiv avmattning börjar vid 50 års ålder. Forskarna jämförde därför resultaten för deltagarna med DS i åldersgrupperna 15-30 och 30-52. Det fanns ingen skillnad mellan grupperna på deras förmåga innan träningen (Set 1 och 2). Man jämförde också deras resultat efter träning på de bildpar som de tränat (Set 1) för att se om inlärningsförmågan påverkades av ålder, men inte heller här var det någon skillnad mellan åldersgrupperna. Man hittade alltså inga tecken på kognitiv avmattning bland de äldre deltagarna med Downs syndrom.

Läs mer:

Enhancing the comprehension of visual metaphors in individuals with intellectual disability with or without down syndrome. (2018, Mar: Shnitzer-Meirovich S, Lifshitz H, Mashal N., PMID29413426)

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.