Ångestdämpande i avloppsvattnet ger abborrar längre liv

Ångestdämpande läkemedel som letar sig ner i vattendrag från renat avloppsvatten kan öka överlevnaden hos abborrar. Det visar en grupp Umeåforskare i en studie som kan förändra uppfattningen om läkemedelsföroreningarnas effekter.

Hur läkemedel som introduceras på den svenska marknaden påverkar vattenlevande organismer bedöms utifrån tester som utformats av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Resultaten från dessa tester ligger sedan till grund för den information om miljöpåverkan som de svenska konsumenterna får. En studie som forskare vid Umeå universitet publicerar i tidskriften Environmental Research Letters visar att det finns systematiska fel i dagens tester, vilket ökar riskerna att missa ekologiskt relevanta effekter av läkemedel i miljön.

– Felet ligger bland annat på en konceptuell nivå där man väljer att undersöka hur giftiga olika substanser som konstrueras för att förbättra hälsan för människor är för vattenlevande organismer. Våra studieresultat visar att man i större utsträckning borde testa de farmakologiska effekter som kan uppkomma hos dessa organismer och man måste dessutom vara öppen för att dessa effekter tar sig uttryck som inte går att mäta med traditionella metoder, säger Jonatan Klaminder, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, som är studiens huvudförfattare.

I studien har forskarna undersökt abborrar som har behandlats med ångestdämpande läkemedel, i koncentrationer som understiger de som har uppmätts i avloppsvatten i Europa. Resultaten visar att dessa fiskar hade en högre överlevnad än fiskar som fick simma i rent vatten. Enligt Jonatan Klaminder kan detta förklaras av att fiskar som simmat i vatten med ångestdämpande läkemedel ändrade sitt beteende genom att bli mer aktiva, mindre sociala och effektivare när det gäller att hitta mat.

Forskarna anser att dagens tester kan leda till att man missar de miljöeffekter som uppkommer av läkemedelsrester i avloppsvattnet när man enbart letar efter dess skadliga effekter och dessutom enats om ett analysförfarande som gör det praktiskt omöjligt att upptäcka eventuella positiva effekter på hälsan hos utsatta organismer.

– Att en art eller population gynnas av att ett visst läkemedel finns i ett vattendrag kan medföra stora ekologiska konsekvenser, eftersom den art som gynnas i värsta fall kan konkurrera ut andra arter, säger Tomas Brodin, ekolog och forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, samt medförfattare till studien.

Forskarna poängterar att de positiva hälsoeffekter som uppmätts för fiskarna i den aktuella studien uppkom i en artificiell laborativ miljö, vilket gör det svårt att bedöma vilka effekterna skulle bli i en komplex naturlig miljö. Forskargruppen anser dock att läkemedelsmyndigheterna behöver utforma nya tester, med ekologiskt fokus, men även skärpa den metodik som används vid dagens tester för att riskklassa miljöeffekter av läkemedel.

– Problemet är att vi med dagens tester inte studerar ekologiskt relevanta beteendeeffekter i någon större utsträckning. I de fåtal tillfällen de görs används dessutom fiskar som är uppvuxna i en laborativ miljö, i många generationer, vilket gör att de har tappat delar av sin naturliga beteenderepertoar. Det gör i sig att det blir problematiskt att dra ekologiskt relevanta slutsatser av testerna, säger Jonatan Klaminder.

För mer information om studien, kontakta gärna:
Jonatan Klaminder, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Telefon: 090-786 95 54, 070-234 18 68
E-post: jonatan.klaminder@emg.umu.se

Läs studien i Environmental Research Letters