Skip to main content

Beskattning av skogens koldioxid ger effektivare klimatpolitik

Pressmeddelande   •   Maj 17, 2016 09:10 CEST

Genom att öka mängden skog i världen kan vi åstadkomma en effektivare klimatpolitik som minskar de globala koldioxidutsläppen till en lägre kostnad. För att åstadkomma detta bör upptag och utsläpp av koldioxid från skogen prissättas precis som utsläpp från fossila bränslen. Det visar Mathilda Eriksson i sin avhandling från Handelshögskolan, Umeå universitet.

Det är länge känt att skogen spelar en viktig roll för koldioxidkoncentrationen i atmosfären och följaktligen den globala klimatförändringen. Trots detta har olika alternativ att använda skogen som ett klimatverktyg till stor del saknats i modeller som integrerar miljövetenskap och ekonomi för att utvärdera olika former av klimatpolitik.

Mathilda Eriksson har i sitt avhandlingsarbete vidareutvecklat två välkända integrerade miljöekonomiska modeller genom att just inkludera skogen. Vidare använder Mathilda dessa modeller för att undersöka hur skogen mest kostnadseffektivt kan användas inom klimatpolitiken.

– Jag visar i min avhandling att det är samhällsekonomiskt mer lönsamt att öka mängden skog för att binda och lagra kol än att öka användningen av skog för biobränsle. En huvudförklaring till detta är att bioenergi inte är kolneutralt beträffande koldioxidutsläpp till atmosfären, åtminstone inte på kort sikt. När vi använder biomassa för att producera energi släpper vi ut koldioxid till atmosfären som gradvis upptas av nya träd över en lång tid. Om vi inte inkluderar denna dynamik i våra kalkyler riskerar vi att övervärdera de positiva effekterna av att använda biomassa för energiproduktion, säger Mathilda Eriksson.

Den globala fördelningen av insatser för att kostnadseffektivt minska världens koldioxidutsläpp med hjälp av skogen, styrs av kostnaderna i olika regioner, samt skillnader mellan regioner i skogens potential att binda kol. Mathildas avhandling visar att de tropiska skogarna har den största potentialen att minska den globala koldioxidkoncentrationen.

– Samhällsekonomiskt är det därför framförallt lönsamt att minska den pågående avskogningen samt att plantera ny skog i Afrika, Latinamerika och Asien.

För att i praktiken åstadkomma optimala nivåer av skogsåtgärder för klimatet kan samhället antingen välja beskattning eller reglering. Eftersom reglering ofta är mer kostsamt för samhället består en av klimatpolitikens utmaningar av att finna den optimala koldioxidskatten. Ett viktigt bidrag med modellerna och resultaten i Mathildas avhandling är att de härleder till en sådan skatt.

– För att klimatpolitiken ska vara effektiv måste en sådan skatt omfatta både koldioxid från fossila bränslen och skogen. Eftersom skog kan vara en källa till både positiva och negativa koldioxidutsläpp innebär detta att utsläpp från skog ska beskattas, men också att upptag av koldioxid från skog ska subventioneras, säger Mathilda Eriksson.

Mathilda Eriksson är uppvuxen i Umeå. Hon är doktorand vid institutionen för nationalekonomi, Handelshögskolan, Umeå universitet.

Avhandlingen är publicerad digitalt:
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A924339&dswid=2774

För mer information, kontakta:
Mathilda Eriksson, Handelshögskolan, Umeå universitet
Telefon: 070-2626015
E-post: Mathilda.eriksson@umu.se

Om disputationen:
Torsdag den 26 maj försvarar Mathilda Eriksson, Handelshögskolan vid Umeå universitet, sin avhandling: The Role of the Forest in Climate Policy. Svensk titel: Skogens roll I klimatpolitiken. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal 204H, Samhällsvetarhuset, Fakultetsopponent är professor Brent Sohngen, Ohio State University, USA.

Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.