Depression, fetma och metabolt syndrom bland bipolära patienter med utmattat stresshormonsystem

Nya rön visar att äldre bipolära patienter ofta har en sänkt aktivitet i hormonsystemet som styr utsöndringen av stresshormonet kortisol. Låga kortisolnivåer hos bipolära patienter visades också vara starkt förknippat med depression, låg livskvalitet, fetma, höga blodfetter och metabolt syndrom. Upptäckterna kan ge viktiga ledtrådar till hur behandlingsstrategier för depression och bipolär sjukdom kan förbättras, enligt en avhandling vid Umeå universitet.

Martin Maripuu, som är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för psykiatri, har undersökt sambandet mellan låga kortisolnivåer, så kallad hypokortisolism, och psykisk samt fysisk ohälsa hos patienter med återkommande depressioner eller bipolär sjukdom. Fysisk ohälsa i form av övervikt, höga blodfetter och metabolt syndrom var bland dessa patienter betydligt vanligare hos de som hade låga kortisolnivåer jämfört med som hade normala eller höga kortisolnivåer.

Vid bipolär sjukdom var personer med antingen höga eller låga kortisolnivåer också deprimerade i nästan dubbelt så stor utsträckning som personer med normal stressreglering. Låg livskvalitet var mellan fyra och sex gånger vanligare i grupperna med låg eller hög aktivitet i stressregleringssystemet. Hos personer med återkommande depressioner fanns även ett samband mellan låga kortisolnivåer och korta telomerer. Detta är intressant då korta telomerer anses vara en indikation på tidigt åldrande och hög ackumulerad stressbelastning.

– Höga kortisolnivåer har sedan tidigare visats vara associerat med sämre hälsa hos personer med depressioner eller bipolär sjukdom. Det intressanta med våra resultat är att även låga kortisolnivåer var associerade med kraftigt ökad förekomst av negativa hälsokonsekvenser, säger Martin Maripuu.

Återkommande depressioner förekommer hos cirka åtta procent av befolkningen och bipolär sjukdom som karakteriseras av både återkommande depressioner och hypomana/maniska uppvarvningsperioder förekommer hos ungefär en procent av befolkningen. Personer med dessa sjukdomar lever med depressiva eller maniska symptom cirka 50 procent av tiden, upplever en sänkt livskvalitet och har 10 till 15 år kortare medellivslängd jämfört med normalbefolkningen. Den kortare medellivslängden är framförallt beroende på ökad risk för självmord och hjärt- och kärlsjukdom.

Stress är en av flera riskfaktorer för depression och även en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom. Stress medför normalt ökad aktivitet i hormonsystemet som reglerar utsöndringen av kortisol. Hyperaktivitet i hormonsystemet med höga kortisolnivåer, ett tillstånd som kallas hyperkortisolism, är vanligt förekommande vid depression. Men i andra änden av skalan finns exempel på att hög stress över lång tid kan leda till hypokortisolism.

Det är möjligt att återkommande depressiva och/eller maniska perioder med hög ackumulerad stressbelastning med tiden leder till en utmattning av hormonsystemet. Stöd för denna hypotes sågs i gruppen med bipolära patienter där högre ålder var relaterat till lägre kortisolnivåer speciellt hos patienter som inte medicinerat med förebyggande stämningsstabiliserande medicinering. Däremot förekom ingen ökning av andelen med hypokortisolism bland de bipolära patienterna som under en stor del av livet medicinerat med den stämningsstabiliserande medicinen litium. Detta innebär enligt Martin Maripuu att den på sjukdomsförloppet gynnsamma effekten av tidigt insatt litiummedicinering delvis skulle kunna förklaras av att litium förebygger utvecklingen av hypokortisolism.

Läs en digital publicering av avhandlingen

Om disputationen:
Fredagen den 22 januari försvarar Martin Maripuu, Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för psykiatri, Umeå universitet sin avhandling med titeln: Hypocortisolism vid recidiverande affektiv sjukdom. (Engelsk titel: Hypocortisolism in recurrentaffective disorders). Opponent: Professor Marie Åsberg, Institutionen för kliniska vetenskaper, Karolinska institutet, Stockholm.

Huvudhandledare: Docent Karl-Fredrik Norrback, Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för psykiatri, Umeå universitet.

Disputationen äger rum kl. 13.00 i Målpunkt F, Plan 0, Hörsal A, Psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

För mer information, vänligen kontakta:
Martin Maripuu
Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för psykiatri, Umeå universitet
Telefon: 070-617 6769
E-post: martin.maripuu@umu.se

Bild: Pixabay