Diagnos och vaccin vid Rift Valley-feber

Ett snabbare sätt att spåra virusinfektionen Rift Valley-feber och ett nytt vaccin mot sjukdomen står i fokus för den avhandling som Jonas Näslund försvarar vid Umeå universitet den 5 februari.

Rift Valley-feber (RVF) är en virussjukdom som sprids av myggor. Den förekommer allmänt i hela Afrika, sedan början av 2000-talet också på den arabiska halvön. Ett stort antal djurarter kan insjukna. Hårdast drabbas kor, får och getter med en dödlighet på upp till 100 % hos ungdjur. Ett typiskt drag för sjukdomen hos boskap är att den orsakar missfall, en ”abortstorm” sveper genom hjordarna. Människor insjuknar oftast i en mild och influensaliknande form av sjukdomen, även om det förekommer svåra fall med blödarfeber och hjärnhinneinflammation. Dödligheten har i allmänhet varit låg vid RFV-epidemier, lägre än 1 % av de drabbade, men från de senaste utbrotten rapporteras betydligt högre siffror.

Med jämna mellanrum uppkommer RVF-epidemier av olika storlek, ofta i samband med kraftig nederbörd och översvämningar som ökar antalet myggor. I Egypten infekterades 1977 mellan 20 000 och 200 000 personer med 594 rapporterade dödsfall. RVF-utbrott har stor påverkan på de drabbade samhällena eftersom utbrotten inte enbart påverkar djurhållningen och folkhälsan utan också stör matproduktionen och ekonomin. Animaliska produkter måste förstöras och exportförbud införas för att hindra smittspridning.

Viruset överlever i äggen hos vissa myggarter (Aedes), som sprider smittan till olika värddjur vilka i sin tur överför viruset till andra myggarter, t.ex. Anopheles, Culex, Eretmapoites och Mansonia. Flera av dessa myggarter finns i Europa och övriga världen, vilket gör det möjligt för sjukdomen att spridas utanför Afrika.

Avhandlingen utvärderar en ny och snabbare metod för att ställa diagnos på sjukdomen, polymeraskedjereaktion (eng. Polymerase Chain Reaction (PCR)). Det är ett sätt att påvisa och mäta virusets arvsmassa. Denna metod visar sig stabil och pålitlig för att spåra Rift Valley-feber och ett bra komplement till de vanliga metoderna, framför allt isolering av viruset.

Det finns idag inga specifika läkemedel mot Rift Valley-feber hos människa och de vacciner som finns är endast för veterinärbruk. I avhandlingen studeras två olika metoder för att vaccinera människor och av dem visar sig den typ som bygger på viruslika partiklar vara mest framgångsrik. Partiklarna kan beskrivas som ”tomma virus”, de är uppbyggda av virusets proteiner men saknar dess arvsmassa och är inte sjukdomsalstrande. De stimulerar emellertid immunförsvaret på liknande sätt som det äkta viruset och ger höga nivåer av specifika antikroppar som kan neutralisera viruset och skapa immunitet mot RVF. Slutsatsen är att RVF-viruslika partiklar har stor möjlighet att utvecklas till ett framgångsrikt och säkert vaccin.

Jonas Näslund är doktorand vid Inst. för klinisk mikrobiologi, där han kan nås på
tel. 090- 785 09 22,
e-post jonas.naslund@climi.umu.se

Fredagen den 5 februari försvarar Jonas Näslund, Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Rift Valley Fever - development of diagnostics and vaccines (Rift Valley Feber - utveckling av diagnostik och vaccin).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Richard Elliott, University of St Andrews. UK.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-30676