Ett jämställt ansvar för barnen är bra för kvinnors och mäns hälsa

En mer jämställd fördelning av kvinnors och mäns uttag av föräldraledighet och tillfällig vård av barn får stöd av teorier inom såväl folkhälsa som inom ekonomi och feminism. Det visar Anna Månsdotter i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 7 april. Slutsatsen grundar sig på två registerbaserade studier. I den första studien har alla svenska par som fick sitt första gemensamma barn 1978 klassificerats med avseende på jämställdhet i inkomst, arbetsmarknadsposition, föräldraledighet och tillfällig vård av barn. Till detta har kopplats information om kvinnornas och männens dödlighet och sjukskrivning under följande två decennier. I den andra studien analyserades hälsomönster bland män som var pappalediga i slutet av 1970-talet jämfört med män som inte var det. Samtliga analyser har justerats för ålder och socioekonomiska faktorer. Ett entydigt resultat är att kvinnor drabbas av ökad risk för dödlighet och sjukskrivning när de är jämställda med sina män i arbetslivet men har fortsatt större ansvar för barnen. Ett annat är att män som tog pappaledighet har bättre hälsa än de män som inte var pappalediga, t ex så var dödrisken 25 % lägre om männen var pappalediga 30-60 dagar. En tänkbar förklaring som förs fram är att män som tidigt tar konkret ansvar för sina barn utvecklar mer hälsosamma förhållningssätt till exempelvis alkohol och risktagande vid bilkörning. Men det kan inte uteslutas att skillnaden i dödsrisk påverkas av att hälsosamma män i större utsträckning än andra män tar pappaledighet. Framtida studier på området bör därför också studera hälsomönster innan det att föräldraskapets uppgifter fördelas, samt mekanismer som kan förklara hur jämställdhet, eller brist på jämställdhet, påverkar mammans och pappans hälsa. Om ett viktigt samhälleligt mål är bättre hälsa för både kvinnor och män är dock en rimlig slutsats att jämställdhetsarbete bör inriktas på att män ska ta större ansvar för barnen när de är små. I avhandlingen konstateras även att kvinnor i genomsnitt lever längre än män, medan män som grupp har mer makt, inflytande, resurser, och antagligen bättre hälsorelaterad livskvalitet, än kvinnor. Utifrån detta ställs frågan hur man ska avgöra om kvinnors och mäns situation är acceptabel eller om den bör förändras. För att besvara detta används en rad olika etiska principer, t ex om en samhällsförändring ska bedömas utifrån konsekvenser för effektivitet eller jämlikhet, om den ska utvärderas i termer av processer eller utfall, samt om eventuella skillnader i biologiska förutsättningar legitimerar faktiska hälsoskillnader. Av en enkät till svenska folkhälsoarbetare framgår bl a att stödet för utjämnade könsskillnader i livslängd och inkomst är stort, men också att kvinnor är beredda att offra mer för ökad jämställdhet än män. Avslutningsvis utvärderas föräldraförsäkringsreformen 1974 som gav män rätt till betald föräldraledighet med avseende på kostnader, besparingar och hälsovinster. Slutsatsen är att reformen sannolikt är kostnadseffektiv, och kan bedömas som framgångsrik utifrån vanliga folkhälsopolitiska, ekonomiska och feministiska målsättningar. Anna Månsdotter har sin arbetsplats vid Statens folkhälsoinstitut i Stockholm och nås på e-post anna.mansdotter@fhi.se eller telefon 08-56 61 36 14. Fredagen den 7 april 2006 försvarar Anna Månsdotter, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Epidemiologi och folkhälsovetenskap, samt Statens folkhälsoinstitut, sin avhandling med titeln Health, Economics, and Feminism – on judging fairness and reform (Hälsa, ekonomi och feminism – om att bedöma rättvisa och reform). Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal 135, byggnad 9A, Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Fakultetsopponent är professor Finn Diderichsen, Institut för Folkesundhedsvidenskab, Köpenhamns universitet. Läs hela eller delar av avhandlingen på http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=731〈=sv