Skip to main content

Förlust av gen ökar risk för både sent och tidigt återfall i bröstcancer

Pressmeddelande   •   Maj 31, 2014 07:59 CEST

Förlust av genen LRIG1 kan hjälpa till att visa vilka bröstcancerpatienter som har ökad risk att drabbas av återfall i sjukdomen, både i tidigt och många år senare. Det visar forskare från Umeå universitet i en studie som publiceras i tidskriften Cancer Research.

– Denna grupp av gener har visat sig fungera som tumörsuppressorgener, det vill säga gener som bromsar cancertillväxt, vid ett flertal cancerformer. När dessa gener skadas kan tumörerna öka sin tillväxt och det ger patienterna sämre prognos, säger Ingrid Ljuslinder, forskare vid institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, samt läkare vid onkologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, som är en av författarna bakom studien.

Hon berättar att Håkan Hedman och hans forskargrupp vid onkologklinikens forskningslaboratorium, Norrlands universitetssjukhus, länge har studerat LRIG-generna vid cancer. I tidigare studier av LRIG1-genen och proteiner i bröstcancer har gruppen visat ett ökat kopieantal i en avgränsad del av LRIG1-genen och att detta i sin tur är kopplat till ett ökat uttryck av tillväxtfaktorgenen ERBB2, som är viktig både som prognostisk faktor och inför val av behandling hos patienter med bröstcancer.

I den aktuella studien har forskarna vid Umeå universitet i samarbete med forskare vid MD Anderson Cancer Center, Baylor College of Medicine, och University of Arizona Cancer Center, USA, utfört så kallade MIP-array-analyser av prover från en grupp med 1 000 kvinnor som hade så kallade lågriskformer av bröstcancer under en lång uppföljningstid.

Studien visar att förlust av LRIG1-genen är en oberoende riskfaktor för återfall och försämrad överlevnad i bröstcancer.  En viktig del av resultatet är att den ökade risken kvarstår även fem år efter bröstcancerdiagnosen. Det kan ge nya möjligheter att identifiera vilka patienter som har en ökad risk för återfall, även många år efter bröstcancerdiagnosen. Detta trots att sjukdomen, med dagens metoder, bedöms medföra låg risk för återfall.

– I nuläget saknar vi till stor del faktorer som kan ge en fingervisning om vilka patienter som riskerar återfall, även så lång tid som fem år efter diagnos. Vi tror att LRIG1 har goda chanser att kunna bli en sådan faktor, som vi skulle ha stor nytta av i samband med beslut om efterbehandling och uppföljning efter bröstcancerkirurgi och onkologisk behandling, säger Ingrid Ljuslinder.

För mer information om studien, kontakta gärna Ingrid Ljuslinder.
Telefon: 070-620 93 33

E-post: ingrid.ljuslinder@onkologi.umu.se

Läs artikeln i tidskriften Cancer Research

Originalartikel:
Loss of LRIG1 locus increases risk of early and late relapse of stage I/II breast cancer  Patricia A. Thompson†, Ingrid Ljuslinder†, Spyros Tsavachidis, Abenaa Brewster, Aysegul Sahin, Håkan Hedman, Roger Henriksson, Melissa L. Bondy¥, Beatrice S. Melin¥ †Shared first authorship ¥Shared last authorship

Fakta LRIG1
I tidigare studier av LRIG1-genen och proteinuttryck vid bröstcancer har forskargruppen vid Umeå universitet visat att ett ökat kopieantal i en avgränsad del av LRIG1-genen är kopplat till ett ökat uttryck av tillväxtfaktorgenen ERBB2, som är viktig både som prognostisk faktor och inför val av behandling hos patienter med bröstcancer.

Andra forskargrupper har visat att nedreglering av hela LRIG1-genen är signifikant vanligare hos patienter som har ett ökat antal kopior av ERBB2-genen. Det finns också andra resultat som visat att LRIG1 och östrogennivåer har en nära relation, något som också är en central fråga vid behandling av bröstcancerpatienter.


Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.