Skip to main content

Hög risk för fallolyckor kan vara ett tidigt tecken på Parkinsons sjukdom

Pressmeddelande   •   Feb 03, 2016 13:07 CET

Parkinsonpatienter har redan många år innan diagnos större risk för fallskador och höftfrakturer. En ny kohortstudie vid Umeå universitet visar på ett statistiskt samband där Parkinsonpatienter, upp till 26 år innan diagnos, oftare råkade ut för höftfrakturer jämfört med en kontrollgrupp. Patientgruppens högre andel fallolyckor kan bero på en gradvis försämrad balans, vilket i så fall kunna vara ett betydande sjukdomstecken i ett tidigt skede. Detta enligt en studie som publicerats i tidskriften PLOS Medicine.

Umeåforskare har i en tidigare stor kohortstudie*undersökt om manliga patienter med Parkinsons sjukdom hade lägre muskelstyrka redan när dom mönstrade. Man fann en lägre muskelstyrka i armarna redan i genomsnitt 30 år innan diagnos av Parkinsons sjukdom. Utifrån dessa resultat undersökte forskarna om denna lägre muskelstyrka även kunde vara associerat med en ökad risk för fallskador och höftfrakturer. Resultaten visar att de tidiga förändringar som manifesterat sig som en lägre muskelstyrka även tycks resultera i en ökad risk för fallskador och frakturer många år innan diagnos. Sambandet tyder även på att den gradvisa försämring av balans och motorik, som tidigare ansågs ske först i relativt sena stadier av Parkinsons sjukdom finns långt tidigare.

– Vi ställde oss frågan om fallskador i yngre ålder kan vara ett varningstecken på den försämrade balansförmåga som är utmärkande för Parkinsons sjukdom, säger Helena Nyström, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering och medförfattare av artikeln.
– Genom att undersöka hälsodata ur register kunde vi se ett samband där personer som senare fick diagnosen Parkinsons oftare var inblandade i fallolyckor och att den högre risken för höftfrakturer kunde uppmätas mer än två decennier innan själva diagnosen.

Fallolyckor är en allvarlig hälsorisk och höftfrakturer en vanlig bidragande dödsorsak bland äldre personer. Risken för höftfrakturer är speciellt hög hos personer med Parkinsons, vilket tros bero på en nedsatt balans och en oförmåga att rotera kroppen vid fall för att skydda höften. Parkinsons sjukdom, som bryter ner specifika nervceller och brukar diagnostiseras vid ungefär 70 års ålder, har ett smygande sjukdomsförlopp, vilket till en början påverkar bland annat rörelse- och balansförmåga. Tidigare forskning har kunnat visa att sjukdomen yttrar sig tidigt på olika sätt. Balansförmåga och muskelstyrka ansågs påverkas negativt först i ett senare skede.

Studien undersökte hälsodata från alla personer i Sverige som var minst 50 år 2005 (N=3.3 miljoner). Av dem fick 24,412 en Parkinsondiagnos under perioden 1988-2012, och dessa personer matchades mot 10 kontroller vardera. Forskarna fann att 18 procent av Parkinsonpatienterna (innan sin diagnos) och 11,5 procent av patienterna i kontrollgruppen hade varit med om åtminstone en skadlig fallolycka.

Läs en digital publicering av artikeln i PLOS Medicine

Om artikeln:
PLOS Medicine, artikel: Risk of Injurious Fall and Hip Fracture up to 26 y before the Diagnosis of Parkinson Disease: Nested Case–Control Studies in a Nationwide Cohort. Författare: Helena Nyström, Anna Nordström och Peter Nordström. DOI: 10.1371/journal.pmed.1001954.

För mer information, vänligen kontakta:
Helena Nyström
Doktorand, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet
Telefon: 070-239 1039
E-post:helena.nystrom@umu.se

Pressfoton för nedladdning

* Referens: Gustafsson H, Aasly J, Strahle S, Nordstrom A, Nordstrom P. Low muscle strength in late adolescence and Parkinson disease later in life. Neurology. 2015;84(18):1862-9. Gustafsson H et al. Neurology 2015

Bildtext: Fallolyckor är en allvarlig hälsorisk och höftfrakturer en vanlig bidragande dödsorsak bland äldre personer. Foto: Mostphotos

Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.