Intensifierad strålbehandling vid huvud- och halscancer gav inte bättre resultat

Intensifiering av strålbehandlingen med kortare förkortad behandlingsperiod ger inte bättre behandlingsresultat men däremot ökade akuta biverkningar. Svåra sväljningsbesvär är en biverkan som ofta förbises av patienten och där gällande behandlingsrekommendationer medför hög risk för många patienter. Detta enligt en avhandling vid Umeå universitet baserad på den största svenska studien i sitt slag.

ARTSCAN är en svensk behandlingsstudie av 750 patienter med huvud- eller halscancer som genomförts vid 12 svenska universitets- och regionsjukhus. Patienterna i studien har randomiserats mellan sedvanlig sju veckors behandling och en intensifierad behandling på 4,5 veckor med samma slutdos. Resultaten visade att den intensifierade behandlingen medförde ökade akuta biverkningar utan någon förbättrad sjukdomskontroll eller överlevnadsvinst.

– Studiens resultat har medfört att den intensifierade typen av behandling i stort sett fasats ut i Sverige, vilket både besparar patienten onödigt lidande och minskar belastningen på strålbehandlingsavdelningarna, säger Karin Söderström, som är överläkare vid Cancercentrum på Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper.

Karin Söderström har i sitt avhandlingsarbete även undersökt andra aspekter av strålbehandlingen i undergrupper av studiepopulationen. Bland annat har man funnit att hälften av patienterna som undersökts närmare med sväljningsröntgen minst 15 månader efter avslutad strålbehandling uppvisar aspiration, ett besvärligt tillstånd där vätska eller mat hamnar i luftstrupen vid sväljning.

Två riskfaktorer för svåra sväljningsbesvär
Enligt resultaten fanns två oberoende riskfaktorer för aspiration utöver stråldos till sväljningsmuskulaturen – ålder över 55 vid behandlingsstart och kirurgisk lymfkörtelutrymning (borttagning av lymfkörtlar). Patienter med båda riskfaktorerna löpte en 70 procentig risk att få svåra permanenta sväljningsbesvär med gällande rekommendationer för dosbegränsning. Inte bara dosen, men även storleken på strålbehandlingsvolymen har betydelse för undersökta biverkningar hos patienterna i ARTSCAN-studien.

– Vi ser att utökad strålbehandlingsvolym för att förebygga återfall i lymfkörtlar på halsen har en viss skyddande effekt, men vinsterna bör noga vägas mot riskerna för ökade biverkningar, säger Karin Söderström.

Karin Söderström är uppvuxen i Älvsbyn. Hon tog sin läkarexamen vid Umeå Universitet 2002 och gjorde därefter sin AT- och ST-tjänstgöring vid Örebro universitetssjukhus. Sedan 2009 har hon arbetat som överläkare på strålbehandlingsavdelningen vid Cancercentrum, Norrlands universitetssjukhus.

Länk till avhandlingen

För mer information, vänligen kontakta:
Karin Söderström, Institutionen för strålningsvetenskaper, Enheten för onkologi, Umeå universitet
Telefon: 090-785 3222
E-post: karin.soderstrom@onkologi.umu.se

Om disputationen:
Fredagen den 24 februari försvarar Karin Söderström, Institutionen för strålningsvetenskaper, sin avhandling med titeln: Strålbehandling för huvud- och halscancer – risk och nytta med tid, dos och volym. Engelsk titel: Radiotherapy for head and neck cancer – costs and benefits of time, dose and volume. Opponent: Professor Werner Dobrowsky, Northern Centre for Cancer Care, Freeman Hospital, High Heaton, Newcastle upon Tyne, United Kingdom. Huvudhandledare: Professor Björn Zackrisson.

Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal 933, 9 tr., Byggnad 3A, Norrlands universitetssjukhus.