Jag vill också vara en ängel

^{Linda Vikdahl Foto: Johan Gunséus}

Kunskapen om vilken roll religiösa gemenskaper spelar i funktionshindrades liv är mycket liten. I en ny avhandling publicerad vid Umeå universitet har Linda Vikdahl intervjuat personer med utvecklingsstörning om deras upplevelser av delaktighet i Svenska kyrkan.

När Linda Vikdahl påbörjade studien tänkte hon att frågan om delaktighet i Svenska kyrkan för personer med utvecklingsstörning i första hand var en fråga för kyrkan, men det blev snart uppenbart att ansvaret vilar tungt på samhället i stort.

– Dessa personer är beroende av samhällets insatser för att kunna leva ut sin religiositet. När det kommer till personer med utvecklingsstörning kan religion alltså inte vara en privatsak. Studien visar exempelvis att det finns en stor okunskap bland förvaltare/gode män om religionsfrågor, säger Linda Vikdahl.

– Ett par intervjupersoner blev hindrade att vara med på begravningsgudstjänster de velat vara med på eller att rösta i kyrkovalet, av sina förvaltare/gode män.

Avhandlingen visar också att ett skäl till att gå till kyrkan är längtan att uppfattas som ”normal”. Personerna vill vara delaktiga i kyrkan eftersom man uppfattar att det är något som de flesta är. Detta talar mot särlösningar, d v.s. särskilda verksamheter som riktar sig uteslutande mot personer med funktionshinder. För att kunna uppfattas som ”normal” måste man ges möjlighet att delta i den ordinarie verksamheten.

Varför valde du just detta ämne för att skriva en avhandling i religionsvetenskap?

– Jag har en lillasyster som bl.a. har en utvecklingsstörning. Som barn följde jag med mina föräldrar till kyrkan nästan varje söndag, men jag har inget minne av att min syster någonsin följde med. Jag är också konfirmerad, men det är inte min syster.

– De flesta kyrkliga verksamheter har helt enkelt inte varit möjliga för henne att delta i på grund av hennes funktionshinder. Jag är också prästvigd för Svenska kyrkan. Under mina år i församlingstjänst har jag återkommande funderat över varför jag träffar så få personer med utvecklingsstörning i kyrkan.

Vad önskar du blir en konsekvens av din forskning?

– Att personer med utvecklingsstörning får det stöd som de behöver för att leva ut sin religiositet. Att frågor om andlighet och religion, och personer med utvecklingsstörning, blir uppmärksammade i handikappolitiken, i omsorgen och i religiösa institutioner. Jag hoppas också att samhället och kyrkan börjar samarbeta kring de här frågorna.

Fakta om avhandlingen:

Det finns lite kunskap om vilken roll kyrkliga gemenskaper spelar hos personer med funktionshinder. Det beror på att deras egna röster sällan fått komma till tals i vare sig forskning eller kyrkliga sammanhang. Detta gäller särskilt personer med utvecklingsstörning. I denna avhandling studeras de upplevelser som personer med utvecklingsstörning har av delaktighet i Svenska kyrkan.

Den identifierar vilka sociala processer som har betydelse för dessa upplevelser. Studien bygger på deltagande observationer och kvalitativa intervjuer med personer med utvecklingsstörning. Intervjumaterialet är tolkat utifrån symbolisk interaktionism.

Disputationen äger rum fredag 5 december kl. 13.00 - 15.00, Humanishuset, Hörsal E, Umeå universitet. Opponent är Lars Johan Danbolt, teologie doktor, Det teologiske menighetsfakultet, Oslo.

Avhandlingen ges ut av Artos och Norma bokförlag och finns att tillgå på förlagets webbsida.Kontakt:

Linda Vikdahl, linda.vikdahl@svenskakyrkan.se, tel. 070-209 73 44

Pressbild

I samband med disputationen fredag 5 december hålls även symposiet Religion, samhälle och personer med utvecklingsstörning, iHumanisthuset, Hörsal E

Program:

Kl. 10.00-12.00, Föreläsning: Reflections on disability and tragedy, Hans Reinders, professor, Vrije Universiteit, Amsterdam.